sofiaivarsson

Jag har hört att "riktiga mammor" alltid blir förkylda på juldagen. För under hela december är det ju så mycket som ska göras att en mamma inte har tid att vara sjuk. Och sen gäller det ju att hålla sig uppe under själva julhelgen såklart. För barnens skull! Och vem skulle laga julmaten om mamman i familjen är sjuk? Nej, juldagen får det bli.

Jag blev lite orolig för mig själv nu innan jul.. Att jag höll på att bli en sån där mamma. (Det är nog inte bra för mig att bo i Mölnlycke egentligen...) Jag drömde om kristyr en natt förra veckan. Att jag glömt att ha kristyr på trädet som ju skulle stå utanför pepparkakshuset.. Frågade mig i drömmen om jag skulle orka göra ny kristyr och när jag i så fall skulle hinna det. Helt sjukt! Jag struntade i trädet, Ivar fick äta upp det.. Och nu har jag blivit förkyld! Dagen innan julafton! Kors! Det måste väl betyda att jag är rätt normal ändå va? :)

Nu är jag och Ivar i Ludvika för att fira jul. Det var fyra år sen sist jag var hemma vid jul. Än så länge känns det lugnt.

Idag sa Ivar att han önskade sig en till Ivar av tomten. Någon att leka med, ett syskon. Jag sa att tomten inte fixar sånt... :)

Jag har lovat Ivar att vi ska åka skidor om han slutar suga på tummen.. (Ännu ett försök att få honom att sluta..) Men nu är det så lite snö här. Vi som längtat efter pulkaåkning och snögubbar! Ja, Ivar är glad ändå. Varje gång vi går ut säger han "Åååååh, va mycket snöööö!" och min pappa frågar mig vad det blivit för storstadsbarn av honom!

20.27 fick jag Ivar i säng idag. Alldeles för sent, han kommer säkert gråta av trötthet när jag väcker honom 5.45 imorgon. Hoppas förläsningen "Estetiska läroprocesser" är värd det. 

Kom hem till Ludvika för några timmar sen. På senaste tiden har jag börjat gilla det mesta med Dalarna. Skumt. Jag och Ivar har till med satt upp en bild på en fäbod hemma i köket som vi drömmer oss bort i när vi äter frukost.. Jag tittade på lokalnyheterna på tv för en stund sen. Tv-killen fick en rynka i pannan och berättade med allvarlig röst att 15 kvigor var på rymmen utanför Leksand. Det är hemma det! :) Nu har pappa somnat på soffan och syster yster tittar på Lets dance.

Jag har tänkt en del på det här med kontroll sen jag hörde Katerina Janouch prata på kongressen.. Och kommit fram till att mitt kontrollbehov nog inte är så stort och sjukt som jag tänkt. :) Skönt. Den senaste tiden har jag hamnat i flera situationer där kontrollbehovet satts på prov, och det har gått bra. Några exempel från den här veckan: Blev stående vid korsvägen, det var efter läggdax och Ivar var trött och hungrig. Fullt med barnvagnar på bussen så vi fick vänta på nästa.. Inga problem! Och igår rev Ivar ner en massa grejer på Indiska när jag lät honom härja runt och jag plockade lugnt upp dem igen. Kassörskan frågade Åsa hur det hade gått för Ivar (han hamnade under nåt..) för hon trodde säkert att Åsa var mamman eftersom hon blev mer orolig än jag. En annan dag tappade jag bort Ivar på konsum och jag fick inte panik. Fast det hade jag nog fått om han varit borta några sekunder till...
Jag har förvandlats till en slapp semestermamma. :)

Igår fick jag ett välkomstbrev från Göteborgs Universitet. "Det kommer att bli en spännande och utvecklande tid där vi tillsammans skapar en atmosfär av utveckling, dialog och lärande." Jag har alltså kommit in och tackat ja. Lärarprogrammet, svenska som andraspråk. Det var väl nån gång i mars som jag bara kom på att det var precis det jag ville gå. Men det känns fortfarande främmande på nåt sätt. Och lite overkligt. Kan man verkligen gå från att ha IG i svenska på gymnasiet till att bli svenskalärare? Jag antar att jag kommer bli ett levande bevis på det. Och det känns rätt häftigt!
Tydligen ska jag börja min första dag på utbildningen i en kyrka! Känns ju helskumt. Och fel.

Det kanske är dax att börja skriva igen.. Jag blev lite inspirearad på kongressen när jag fick flera kommentarer på sånt jag skrivit från lite oväntat håll. Bla har jag fått önskemål om fler Ivarcitat, vilket jag såklart ska fixa nån gång framöver.
Kom hem från Gotland för några timmar sen. Det är tomt och tyst hos mig. Och jag vill inte riktigt gå och lägga mig fast jag är trött. Måste njuta av att vara hemma i lugn och ro. Imorgon har jag en känsla av att Ivar kommer riva ut alla sina leksaker och njuta av att vara hemma på sitt sätt. Jag har blivit riktigt bortskämd under den här semestern.. Sovmorgon varje dag. Jag minns inte ens när jag hade sånna mornar sist... Att någon går upp med Ivar på morgonen är ju bara det lyxigaste. Imorgon måste jag masa mig upp och antingen ge mig in i projektet klä på Ivar och få ut honom innan frukost (och få ut mig själv innan frukost!) för att handla, eller använda min fantasi när det gäller frukosten och sen övertala Ivar att äta det. Får se vad det blir..
Förutom att Gotland är himla fint har det varit roligt att få se var Towe växt upp. Och så mysigt att bo med hennes familj. Det kändes konstigt att lämna dem idag. Och sorgligt. Kändes som om jag bodde där. En sån storfamilj vill jag ha. Det har varit en superfin semester med Erik och Towe. Det måste vi göra om! Ivar pratade om att åka till Gotland igen redan i bilen hem.. Eller "Toweland" som han kallar det. :)
Nu är frågan vad jag ska hitta på veckan som kommer.. Jag jobbar på att bara vara och göra ingenting. Men det är svårt. Det första vi ska göra är att komma in i rutinerna igen. Ivar har faktiskt blivit lite bortskämd (och jag lite slapp) under kongressen och Gotlandsresan. På kongressen avbytte barnvakterna varann och Ivar kunde styra och ställa. Det var ju perfekt, vi borde alltid ha så mycket folk runt omkring som älskar att leka. Men nu vill han bli buren och orkar inte gå när vi är ute och sånt.. Det får bli veckans projekt att vänja oss av med semestervanorna. Vilket kommer innebära en del gnäll, från båda håll, har jag en känsla av....

Allting på en gång. Så brukar det vara rätt ofta tycker jag.. Den här veckan har bara försvunnit i papper som skickas, jobb som ska sökas, myndigheter som ska träffas. Det såg mörkt ut när det gäller kongressen, men nu verkar det ljusna. Jag kommer minsann åka till Uppsala imorgon och det känns jätte bra! Det där med att sova ikapp innan kongressen har inte blivit av än.. Ivars 20 timmars barnomsorg (som jag har rätt till när jag är arbetslös) gick väldigt fort. Men utan de timmarna vet jag inte vad jag gjort. Det är absolut nödvändigt för att kunna andas lite. Jag känner ett stort behov av att vara ifred just nu. Det kan bero på att jag är med Ivar typ hela tiden nu. Och det är ju något hela tiden. Att jobba eller plugga är inte lika uttömmande och uttröttande som att vara med en 3åring 12 timmar om dan utan rast. Jag försöker lära Ivar att mammor behöver vara ifred ibland (tex på toaletten) och om jag får fler barn ska jag börja med det lite tidigare! Jag såg det där programmet på SVT med en tjej som gör studiebesök i familjer för att försöka förstå hur det funkar med barn. Jätte roligt program! Hon blev trött så fort hon var hemma hos folk med barn.. Och Åsa verkade rätt slut efter att ha haft sin lillebror på besök i veckan. Så nu känns det helt ok för mig att vara trött.. När allting kört ihop sig damp det ner ett paket i min brevlåda. Från min gamla gruppledare Inga-Lisa. En bebis som ligger i en hand och som symboliserar hur man kan känna sig trygg i livet och att livet bär oss. Och just nu känner jag faktiskt att livet bär mig. Idag har Åsa varit här och vikt min tvätt och hjälpt mig skriva en överklagan till soc. Två grejer mindre.. Det gör så mycket. Och familj är något man väljer. Towe har haft stöttning per telefon och det har också hjälpt mycket. Erik den klippan satt barnvakt så jag kunde gå på ett jobbigt möte utan Ivar i fredags. Min faster ringde in ett recept så jag slipper gå till läkaren imorgon och behöva stressa över det också.. Och nu känns allt mycket lättare. Jag har sparat några jobbiga telefonsamtal tills imorgon bitti (tex VHS som räknat fel på mitt slutbetyg!), men det ska nog va lugnt. Kongressen nästa!

Hemma igen efter Trollebolägret och Ludvika. Tröttare än nånsin.. Nu ska jag sova fram till kongressen.

Jag hade världens finaste skolavslutningsdag! Towe och Åsa hade fixat! :) Underbart! Veckan efter försvann på nåt vis.. Jag kollade på tv och åkte buss och pratade i telefon och började att möblera om hemma. Sen åkte jag och Ivar på Junisläger, hans första. Och det gick förvånansvärt bra att sova i tält med honom. Han är så duktig. Klarar sig utan blöja nu också! Det underlättar verkligen när man ska ut och åka tåg att slippa släpa på bebisgrejer som nappflaskor och tvättlappar och sånt. Junislägret var verkligen en paus från allt. Jag borde åka ut och bo i skogen oftare! Tack för att du drog med oss Liza! Förutom att få hänga med Liza var det himla fint att dela tält med Anna. Hon är ju som gjort för att ha barn förresten! Och Rikard Eliasson är en av de bästa barnvakter jag sett i mitt liv!! OMG! Jag bara måste få honom att flytta in hos oss på nåt vis.. :) Det värsta med lägret var regn, gubbar som vill att man ska stå till svars för allt UNF gjort någonsin bara för att man sitter i FS och att Ivar lärt sig slåss, svära, sparkas, skrika mm. När vi kom till Ludvika efter lägret blev alla i min familj kallade för fet eftersom Ivar hört så många "din mamma är så fet-skämt" på lägret! "Jag har ingen fet mamma!" sa Ivar till de större barnen. :) Men han brukar säga att när han blir stor ska han ha en lika stor rumpa som jag. Appropå fet så äter jag mat! Så ingen behöver fråga det mer nu. Farmor räknade mina tuggor när jag var hemma hos henne. Men man kan faktiskt vara smal och äta mycket mat. Att vara i Dalarna på midsommar är förresten ingen hit om man som jag inte gillar fulla människor! Jag hade nästan glömt hur det går till. När man super hemma. Man dricker ju inte lite direkt. Och vilken tur att systemet har stängt på söndagar iaf! På midsommaraftonen hade Ivar min pappas gamla masdräkt på sig. och farmor var helt tagen och grät nästan. Jag blev också lite rörd. För han var så himla söt! eftermiddagen gick ut på att ta den perfekta bilden på Ivar som mas. Men han var helt sockerkickad och bara sprang runt så det blev mest sudd. Fin var han i alla fall. Och nu ska jag sova.

Det borde snackas mer om alla fantastiska och sjuka grejer som händer när man är gravid. (Och lite mindre om det läskiga, som att man kan dö och sånt)
Jag ringde mamma igår kväll och uppdaterade henne på veckans händelser. Ivar har varit förkyld och pollenallergisk. Så pratade vi om att det är som om barnet tar över mammans allergi under graviditeten. Är inte det skumt? Eller helt naturligt, jag vet inte.. Jag har alltid varit väldigt pollenallergisk, men nu märker jag knappt av att det. Medans Ivar är jätte sjuk. Det var samma sak när mamma fick mig, då tog jag över en del av hennes allergier.
Någon borde skriva en bok om sånna som får en ny hårfärg när de är gravida och sånt, det skulle va spännande läsning.

Åh, det är så här det är att bo själv.
Vaknade imorse och det var alldeles tyst. Jag hade lite ont i huvudet för att jag sovit för länge.. Åt frukost i soffan till Extreme House Makeover och Ensamma hemma. Gick ut och handlade godis. Åt lunch framför datorn. Wokade nudlar (som ju bara jag gillar i det här hemmet) och åt middag framför tvn. Vilken skön dag! Jag har kunnat skriva och tänka utan att bli avbruten mitt i en mening och helt komma av mig.
Sen är det ju lite väl tyst och lite ensamt också...

Nu ska jag gå och äta chips och läsa en bok.

Alltså. Det fulaste man kan säga på mölnlyckedialekt är "Vart ska du hän?" Tänk er en mamma som säger det till sin ettåring som rultar iväg och hon säger det på sitt gulligaste bebisspråk! Det kanske är göteborska? Jaja. Mölnlyckedialekten är en dialekt för sig iaf. Inte alltid jag förstår mig på den. Men jag försöker eftersom Ivar ju pratar den. Vi pratade om det här med hink och spann igår. Han säger båda. Hos dagmman säger han spann och hemma hink. Varje gång jag hör någon säga spann om en illgul plasthink som barnen leker med i sandlådan låter det så fel En spann är ju en annan typ av hink och det låter så himla gammeldags också. Ett annat sånt där konstigt ord är ju kärra! De säger kärra om barnvagnar. Är inte det konstigt? En kärra är ju något helt annat. Men när jag försökte förklara det för Ivar igår blev han jättesur på mig. Han tycker ju att det heter det.

Jag börjar känna mig lite orolig över mig själv.. Det är som om jag tagit semester. Mitt i terminen! Veckan som gått har jag gjort det jag velat.. träffat dem jag velat. Har haft en riktigt skön helg tillsammans med Ivar. Igår va vi i botaniska trädgården hela dagen (halva tiden tittades på fiskarna i "djungeln"). För det första blir jag så glad av solen, sen att få hänga med Ivar ute i solen en hel dag. Det är toppen! Hela han bara spritter av vårglädje och energi, han liksom skuttar fram istället för att gå eller springa.
Idag har vi köpt massa fröer som vi ska plantera på balkongen och göra riktigt fint. Det va länge sen jag höll på med sånt.. Men jag kom på att det är väldigt avkopplande att plantera. Och det är ju en jätte bra hobby som jag och Ivar kan dela. Så det ska nog bli sommarlovets projekt tror jag.. Vi ska köpa smultronplantor också!
Itorsdags var jag på besöksdag på universitetet och blev lite avskräckt. Sen pratade jag med min svenskalärare om det i typ en kvart och så kändes allt mycket bättre. Fast jag behöver nog höra henne säga att jag visst är väldigt duktig på svenska några gånger till innan jag vågar tro på det..
Jag är så otroligt trött på att låta allting vänta bara för att jag pluggar som jag gör. Jag vill ju leva också! De senaste veckorna har jag sagt så många gånger att det ska jag göra på sommarlovet.. Till och med till Ivar säger jag det. På sommarlovet ska vi gå och klappa kaninerna och åka till slottskogen och hälsa på mormor och morfar och cykla och baka och allt... Det är det stora samtalsämnet i skolan just nu. Att man får vänta med att träffa sina barn tills det blir sommarlov. Det är hemskt. Fast skönt att vi kan dela det där dåliga samvetet lite..

Jag skrev lite negativa grejer här, men så tog jag bort det...

Det bästa idag: vår ute. Ivar är frisk från sin förkylning och kan sova i sin säng igen istället för att hosta och snora på mig hela nätterna. Mamma skickade ett vykort med en dikt på om att ta hand om sig själv. Jag gick till skolan fast jag inte ville. Jag har skrivit ganska mycket på mitt hemprov som ska vara klart idag så jag borde bli klar innan midnatt. Jag satte på mig klänning och läppglans imorse och då gjorde det inte så mycket att inte hunnit tvätta håret idag.

Dagen började så här:
Ivar: Jag tycker bara om dina händer! (jag ska min hand på hand kind och så kan han liksom lägga huvudet i handet och gosa lite.) Och ditt hår! (gosa med håret är ju alltid mysigt)
Sofia (lite förvånad): Tycker du inte om något annat med mig?
Ivar (funderar): Joo.. Jag tycker om din pussmun och dina ögon. Och allt!
Och så fick jag en bamsekram. Vilken kärleksförklaring va? Så borde man alltid få börja sin dag!

För en vecka sen hade jag inte köpt kalsonger i hela mitt liv. Nu har jag köpt typ 25 stycken (till Ivar). Och fler behövs det så här i potträningens tider. Jag har även köpt 7 eller 8 nya byxor, men jag måste ändå tvätta hela tiden tycker jag.

Min gullmamma skickade en låda med gelehjärtan och 200 kr att göra något roligt för. Hon vet precis vad jag behöver! :)

Idag har jag varit i stan med Ivar. Vi gick genom nordstan. Jag trodde jag skulle tappa bort honom hela tiden. Hur gör folk med barn i stan egentligen? Ivar blir helt uppstressad av alla människor och typ bara springer runt och då är det hög risk för överkörning, borttappning och sånt. Jag brukar försöka undvika det, men ibland måste han ju följa med och prova skor och sånt. Kanske måste skaffa koppel till honom.. Ja ja. Det här är nog helt ointressant...

Ivar har lärt sig säga R. Helt perfekt R. Så nu säger han till Melker (2år):
"Nej! Jag heter inte Ivaj! Jag heter IVARRR!"
Så kaxigt. Sen säger han till Elvira också. Hon säger bara "Gagaga" till allt...

Jag sitter bara här och skriver för att slippa plugga på en fredagkväll. Det tar så emot på fredagkvällar. Så funderar jag på vad jag ska göra på min lediga dag imorgon. Jag har två historiaarbeten, ett hemprov, några svenskauppgifter och en roman att läsa. Men jag fick ett erbjudande om loppis imorgon och det känns mer lockande.. Får se vad det blir. Ska sova på saken.

Idag är jag trött. Dödstrött. Jag ska lägga mig på soffan och glo på Topmodell och sen ska jag bara sova.
Förra veckan trodde jag att trotsåldern skulle ta livet av mig! Den här veckan går det lite bättre. Det funkar liksom inte att va trött när man har ett trotsigt barn. Då blir det bara värre. Ivar bara retar mer och trotsar mer när han märker att jag inte orkar. Och till slut blir jag arg. Och man får ju inte bli arg! Då blir det värre än värst!
Den här veckan har vi en svacka i potträningen istället.. Jag tror potträning är bland det tråkigaste jag upplevt hittills i mitt föräldraskap. Men jag går in hårt för att inte visa det för Ivar. Det är svårt det där. För man får ju inte verka för glad eller entusiastisk för då fattar han att det är viktigt för mig att han går på potten. Och om han fattar att det är viktigt så vet han att det kan utnyttjas och trotsas.
Om någon har några pottips så tar jag tacksamt emot dem!

Läs inte det här om du är känslig för kräks och sånt...


Ivar har magsjuka. Det bröt ut igår kväll. För typ ett år sen hade Ivar magsjuka i 6 dagar. Det var hemskt. Men nu vet jag precis vad jag ska göra och kan alla knepen. Det slog mig igår när jag och Robin turades om att hålla Ivar och hinken eller duscha gossedjur och bädda nya lakan hur bra vi är på det här. :) Det går som på löpande band. Jag är inte ens särskilt orolig längre när han blir sjuk utan jag känner mig rätt säker på vad jag ska göra och när det inte är någon fara. Trots det är det ju skitjobbigt att ta hand om ett magsjukt barn. Jag hann inte somna om inatt mellan kräkningarna. Och det gäller att hela tiden hålla koll på hur Ivar verkar må. Ibland gnyr han bara lite innan han ska kräkas igen. Och då ska man snabbt vara där med en hink och se till så att han sitter upp och att inte favoritkudden ligger ivägen osv. Så ska han duschas och typ vartenda täcke, kudde, filt, lakan och gossedjur ska oftast också duschas. Och så det viktigaste: se till så att han får i sig vätska! Inte det lättaste.. Det står till och med i boken "Hjälp, mitt barn är sjuk!" (som jag plöjde härom veckan när vi trodde Ivar hade Scharlakansfeber, men det var bara ett virus som man fick prickar av som tur va) att man ska vara två när barnet har magsjuka. Minst två...
Det är skönt att han är så stor och duktig som han är nu. Jag kan förklara för honom att det är viktigt att dricka när man kräkts upp det man druckit innan. Och att kroppen behöver vatten. Vid nästa magsjuka önskar jag att han har lärt sig att säga till innan han ska kräkas och att han sätter sig upp i sängen.
Igår på eftermiddagen lekte han att han åkte båt och att alla djuren blev illamående. Sen lekte han att han åkte buss och då mådde djuren också väldigt illa och de var tvungna att stanna för hästen skulle kräkas. Ivar försökte nog berätta något för mig och Robin. Det är ju inte så lätt att sätta ord på illamående och den där känslan i kroppen att allt inte är bra...
Den där gången Ivar kräktes i 6 dagar var jag dessutom bortrest med honom (mitt livs värsta tågresa, helt klart) i Ludvika och då fick jag expertråd från min läkarfaster som också var hemma och hälsade på. Hon ringde runt till sina sjuksköterskekompisar som också var mammor så sen dess kan jag allt om barn och magsjuka typ! Så här kommer mina tips:
Gröna vindruvor är jättebra när man har magsjuka. Biståndsarbetare i Afrika äter det när de får diarré och sånt (enligt min faster) och de innehåller något som är bra för magen. Det är vätska också!
Barn blir ju lättare uttorkade än vuxna (speciellt bebisar) så man måste hålla koll på hur mycket barnet kissar. Vätskeersättning ska man ge lite då och då, mata med sked är bra. Jag brukar blanda vätskeersättning i det mesta, typ i saft och sånt som är lite godare. För mycket socker är inte så bra när man har diarré, men om barnet inte dricker måste man ju ta till sina knep. Jag brukar blanda druvsocker i saften också, för att kroppen ska få lite mer energi och så.
Blåbär blir man hård i magen av så sempers blåbärspuré är det bästa vid diarré! Vi har alltid blåbärspuré hemma. Man kan låta ungen proppa i sig blåbärspuré! I med lite vätskeersättning i purén också!
Om man har en liten trotsunge hemma som inte vill dricka barn för att man som förälder inte vill annat kan man ge barnet chips. Typ lättsaltade. För när man äter salt blir man törstig!
Man ska undvika alla mjölkprodukter vid magsjuka och några dagar efter att barnet blivit friskt. För vissa barn blir känsliga för mjölk just när de är magsjuka så något med mjölk i kan alltså göra att barnet kräks även fast själva magsjukan är över. Det gäller alltså att hålla upp även med vällingen i en vecka eftersom den innehåller mjölk! Fullkorn kan magen också vara känslig för.
Undvik nappflaskor för när man suger i sig vätskan kan man bli illamående och kräkas utav det.
Det finns något gammalt recept på morotssoppa som man gett sina barn i alla tider när de är magsjuka. Ivar hatade den, men det kanske funkar för andra barn.. Morotssoppan är stoppande och så får man i sig näring och vätska.

Jag tycker hela tiden att jag mår lite illa och att jag nog också blivit sjuk. Men det är nog mest inbillning. Något bra är att jag slutat småäta. :) Jag vill ju inte äta godis och sånt när jag tror att jag snart ska bli magsjuk liksom... Jag är faktiskt inte så sugen på någonting att äta just nu. Nu ska jag gå och lägga mig innan Ivar vaknar.

Robin var borta igår kväll så jag och Ivar hade riktig schlagerfest med massa gott att äta. Fast Ivar var inte så intresserad av att titta på tv just igår tyvärr. Han ville hellre leka med djuren när han ätit sig mätt på ostbågar och kex. Sen blev han trött. Och sen kom The Ark! Då vaknade han till liv och blev alldeles till sig och skrek "Han är nakenfis! Han är nakenfis!" och skrattade jätte mycket åt Ola Salo! Och bättre blev det ju när han slängde av sig jackan. :) Jag tror han gillade låten också, han satt och diggade så där som han gör när han hör bra musik. Och rätt låtar vann och allt! Det blev nästan lite rörd när hon Marie vann och blev så där glad! Det va fint.

Nu har Robin och Ivar åkt till Björn så att jag äntligen får tid att plugga. Det har jag väntat på i flera veckor nu känns det som. Så det är bäst jag sätter igång! Dax för en fördjupning i antiken!

Jag älskar Martina Haag! Jag försöker att bara läsa lite åt gången i Martina koden för att den inte ska ta slut så snabbt. Det känns så bra att läsa lite innan jag somnar. Hon måste ge ut fler böcker nu fort! Hon är ju så himla rolig. Kan ingen göra en dokumentär om hennes familjeliv? Jag skulle sitta som klistrad!  Tänk att någon har det som jag. :) Hon försöker också ha fredagsmys med sin familj, men det blir bara pannkaka. Hon blir också rädd när hon ser barn i närheten av bryggor, majbrasor, vägar och balkonger och sånt. Hon blir störd av sin familj när hon ska skriva.

Igår kväll läste jag om hennes lediga dag. Som bara är stressad för då måste hinna göra allting hon inte hinner annars bara för att hon är ledig. Så kommer hon hem och hennes man ligger på soffan och säger att hon får fixa mat och det eftersom hon ju varit ledig hela dagen. Precis så är det...

Och hon känner sig ovuxen när hon går på föräldramöten eftersom alla andra föräldrar har städat hemma, lämnar barnen i tid, de skriker inte åt sina barn och sånt. Det ska jag tänka på nästa gång jag träffar sånna där föräldrar. Martina Haags och mina barn har mycket roligare! :) Och när jag glömt att lämna in lappen med nya tider till dagmamman så ska jag tänka på att Martina Haag glömde skicka med både galonbyxorna och reservgalonbyxorna och hennes unge fick bli lite blöt en dag på dagis, men han verkar ju ha överlevt och mår bra. :)

Alla borde läsa Martina koden! I alla fall kapitlet om när Hans Blix kommer för att medla i familjebråken, men ger upp och skriker att han hellre löser Palestinafrågan! Och kapitlet om när yngsta barnet smiter iväg när Martina provar bikini på HM och trosorna fastnar halvvägs på låren och hon måste rusa ut ur provhytten ändå för att hitta ungen innan han blir ihjältrampad eller kidnappad!

Jag skrattar nästan hela tiden när jag läser. Så det är min nya strategi. Jag ska försöka skratta istället för att gnälla. Kanske inte skratta när jag är mitt uppe i overalltrasslet på morgonen, men sen.. Kanske bloggar om det sen också...

Måste bara skriva något positivt efter allt depp...

Ivar är inte så trotsig just nu och jag känner att jag börjar få bättre koll på hur jag ska hantera det. Det är fortfarande jobbigt när han får utbrott men jag känner mig mer säker på mig själv och hur jag ska handla. Och efter att ha läst kapitlet om trotsåldern i barnaboken av Anna Wahlgren (två gånger) ser jag fram emot när Ivar har kommit ur den här livkrisen som en liten förnuftig och mer mogen människa. För tänk vad mycket han lärt sig om sig själv och sin omvärld när han ifrågasatt precis allt i ungefär ett år. Då borde han ju ha koll på varför man inte slåss eller slänger mat på golvet eller varför man går och lägger sig på kvällen...

När jag är helt slut på dagarna kring 17 så kommer Robin hem och fixar in disken i maskinen och slänger ihop middag och bara gör allt som måste göras fast att han också är trött. Nästan inget gör mig så glad som det just nu!

Kanske julen förresten. Ivar har verkligen fått smak för det här med julen. Det är jätte mysigt och roligt. Och det känns faktiskt lite som när jag var liten. Ivar har helt fått dille på julgranar! Han blir tokig så fort han ser en! Och jag minns knappt när jag brydde mig om granar sist.. Men så fort Ivar ser en liten buske med lampor i säger han "Ååååååååå vilken fiiin julgran" och liksom suckar för att det är så vackert! Det är så fint så jag blir alldeles rörd och nu ser jag också hur vackert det är. Och han pratar om granar varje dag nästan. Att han vill ha en egen gran. Jag och Robin har ju tagit det stora steget i år att skaffa en sån där ljusstake till köksfönstret som alla har. Julgran tror jag inte Robin är redo för än.. Jag har blivit övertygad av Ivar. Så om någon vill bli extra poppis hos Ivar är det ett hett julklappstips! :) En sån där liten plastgran skulle vi väl få plats med nånstans..

Vi pratar mycket om julklappar och julkort och pepparkakor och sånt. Det är jätte mysigt. Och allt kommer som en överraskning för Ivar. Han har ju ingen koll på vilken dag det är lucia eller vilken dag vi ska baka pepparkakor och han undrar vilken som är den där dagen då man får paket. Det är en glädjekälla. Tänk att jag ändrat mig så om julen. Fast det är nu innan det är mysigt och roligt. Själva julafton ser jag inte fram emot direkt. Framför allt för att jag kommer fira den i ett hus där inte alla kommer vara nyktra och det känns inte bra att inte kunna fira en vit jul mest för Ivars skull.. Men det ska jag inte skriva om nu.

Nästa vecka är det luciafirande med alla dagmammor och barn. Ivar är skitladdad. Jag med. :) Jag har köpt världens sötaste pepparkaksdräkt till Ivar! Ivar sjunger "tipp tapp tipp tapp" och "vi komma från peppakakeland". Det är de grejerna han lärt sig. :) Idag ska vi gå till bibblan och låna en sångbok så att vi kan lära oss resten av texterna. Jag tycker det är jätte roligt att jag får fira lucia igen. Men det skulle ju inte vara roligt utan Ivar. Han blir ju toklycklig av hela grejen. Jag minns inte riktigt att jag kände så när jag var liten inför att få klä ut sig och sjunga inför förväntansfulla föräldrar, men jag kan ju ha glömt..

Vi har övat lite på pepparkakssången idag. Vi hittade den i en bok här hemma. Jag har sjungit den typ 10000 gånger nu men Ivar har inte fått nog än. Varje gång jag sjunger sista raden att de inte ville åka från sin pepparkakegris skrattar Ivar jättemycket. Som Ivar sjunger: " Å tomten å benen de ville inte åka från sin peppakakegis hahahaha". Och så säger han "först sjunger vi, sen skrattar vi!" Så är det.

På måndag ska jag skolka från pedagogiskt ledarskap (hoppas inte min lärare läser det här..) för att följa med Ivar på tomtevandring. En tradition hos dagmammorna. De går ut i skogen och letar efter tomten så är det någon dagmammas man som tvingas klä ut sig och komma med paket - mitt ute i skogen! Hoppas det slutat regna tills dess... Man lämnar ett paket till sitt eget barn som tomten sen delar ut. Ivar ska få en liten kavel och en krokodilpepparkaksform. Sen ska vi baka pepparkakor på kvällen!

Äntligen fredag. Jag har längtat.

Jag och Ivar är ju lediga på fredagar. Det brukar vara den bästa dagen på veckan. Den enda dagen jag är riktigt ledig. Sen på lördag och söndag är det så mycket som ska göras: diska, tvätta, städa, laga massa mat, umgås med Robin, koppla av, duscha, träffa folk, shoppa grejer och mat, kolla på film, plugga inför veckans prov /arbeten...

Men fredagar är bara Ivar och Sofia-tid. Då brukar vi sitta i soffan hela morgonen och läsa böcker och titta på Oprah. Sen äta mackor och frukt vid 10. Efter det brukar vi gå ut och titta i de få affärer som finns i Mölnlycke och avsluta rundan med handling på komsum. Så köper vi något gott att äta bara för att det är fredag. Jag brukar välja mellan chips och godis. Ivar väljer ofta ananas, päron eller leverpastej. På eftermiddagen leker vi och tar tid på oss att laga mat tills Robin kommer hem. När Ivar somnat kollar jag och Robin på film och äter chips/godis tills nån av oss somnar. En helt stressfri dag.

Men idag har jag varit arg flera gånger. Och dagen är långt ifrån slut än. Jag försöker verkligen koppla bort allt annat och inte stressa upp mig men det går inte. Jag är så uppstressad att jag inte kan stressa ner bara på en dags ledighet. Jag har varit skitarg för att Robin lagt använda kläder på Ivars hög med rena kläder så att de blandats. Och för att han bara ställt in grejer i garderoben utan att hitta deras plats. Sen var det en tredje grej som jag glömt nu som fick mig att börja gråta för det kändes som om det spelar ingen roll om jag städar här hemma för det är nån som bara förstör det ändå... Så jag städade garderoben fast det bästa nog hade varit att låta Robin fixa röran han själv skapat. Fan.. Jag får stöka till det igen.

Jag har sovit så lite på sista tiden. Jag har varit så duktig hela terminen och inte blivit så här stressad men nu går det inte att få stopp på det. Det är bara för mycket. Jag orkar knappt upp på morgonen. Jag kämpande på hela måndagen och tisdagen och kom i tid till dagmamman, var på mina lektioner, gjorde till och med ett prov jag missat.. Sen i onsdags fanns det ingen energi kvar. Jag låg på soffan hela dan och kollade på dåliga serier. Gjorde en kraftansträngning och gick till konsum och lköpte kakor. La mig på soffan igen och åt och sov. Sen hade jag hemskt dåligt samvete för att jag lämnat Ivar hos dagmamman för att slappa. Men det fanns inget annat att göra..

Började känna mig deprimerad av alla såpor och kakor. Jag tänkte skolka från svenskan igår. Men jag gick dit till slut i alla fall. Det brukar ju ge energi att träffa min svenska lärare. Och det gjorde det också. Jag satte på mig klänning och fixade till håret så att det inte såg så där stressplatt ut och då kändes det lite bättre. Vi hade ett litteraturseminarie som hela skolan var inbjuden till. Jag berättade om Martina Haag och hennes böcker. Precis som jag hoppades var det inte så många som kom, det var kanske 20 personer där inklusive svenskagruppen. Det kändes så bra att jag gjorde den där redovisningen fast jag varken orkade eller ville. Då kändes det som om jag verkligen förtjänade att vara ledig. Jag var helt speedad när jag kom hem efter redovisningen och skuttade runt med Ivar och fixade en massa grejer. Kunde knappt somna sen på natten. Började läsa om "Hemma hos Martina". Den är så himla rolig. Min svenska lärare skull läsa den nu efter att jag tipsat. :)

Det kändes lite sorgligt på svenskan igår. Sista lektionen innan jul. Vi sa hejdå till gubben som har två glasögon på sig när han läser och som varit utbränd och nu läst svenska bara för att göra något helt annat och koppla av. Och till killen som verkade så cool i början av terminen att jag knappt vågade prata med honom men som verkligen överraskade på lektionerna och visade sig vara intelligent och mjuk och med stor insikt och djup. Och vi sa hejdå till tjejen från Thailand som är supergullig och har en dotter som är 4 år och heter Sofia. Och om ett halvår är det jag som säger hejdå till dem andra och går vidare. Men jag vill alltid läsa svenska på tordagkvällarna med Christina. Och jag ville krama henne igår när vi sa god jul och sånt men jag gjorde inte det.

Jag har fått tillbaka 6 arbeten och prov den här veckan. Alla MVG. Tur att jag fick dem just när det kändes som om jag inte orkar göra ett arbete till någonsin! Varje MVG ger lite ny energi till nästa grej som ska lämnas in. Men MVGna bleknar ganska snabbt nu. För ett år sen var det min drog. Det som fick mig att känna mig duktig och värdefull. Jag börjar tvivla på att det är värt det. Jag vill inte längre låta sånna yttre grejer bestämma mitt värde. Jag vill inte vara så stressad att jag bara skriker åt Ivar och gråter över grejer som ligger på fel plats i garderoben. Jag är bara lite nere idag av all stress. Det här kommer gå över så fort jag får koppla av. Nu ska jag ladda upp inför en intensiv eftermiddag med Ivar.