sofiaivarsson

Måste bara skriva något positivt efter allt depp...

Ivar är inte så trotsig just nu och jag känner att jag börjar få bättre koll på hur jag ska hantera det. Det är fortfarande jobbigt när han får utbrott men jag känner mig mer säker på mig själv och hur jag ska handla. Och efter att ha läst kapitlet om trotsåldern i barnaboken av Anna Wahlgren (två gånger) ser jag fram emot när Ivar har kommit ur den här livkrisen som en liten förnuftig och mer mogen människa. För tänk vad mycket han lärt sig om sig själv och sin omvärld när han ifrågasatt precis allt i ungefär ett år. Då borde han ju ha koll på varför man inte slåss eller slänger mat på golvet eller varför man går och lägger sig på kvällen...

När jag är helt slut på dagarna kring 17 så kommer Robin hem och fixar in disken i maskinen och slänger ihop middag och bara gör allt som måste göras fast att han också är trött. Nästan inget gör mig så glad som det just nu!

Kanske julen förresten. Ivar har verkligen fått smak för det här med julen. Det är jätte mysigt och roligt. Och det känns faktiskt lite som när jag var liten. Ivar har helt fått dille på julgranar! Han blir tokig så fort han ser en! Och jag minns knappt när jag brydde mig om granar sist.. Men så fort Ivar ser en liten buske med lampor i säger han "Ååååååååå vilken fiiin julgran" och liksom suckar för att det är så vackert! Det är så fint så jag blir alldeles rörd och nu ser jag också hur vackert det är. Och han pratar om granar varje dag nästan. Att han vill ha en egen gran. Jag och Robin har ju tagit det stora steget i år att skaffa en sån där ljusstake till köksfönstret som alla har. Julgran tror jag inte Robin är redo för än.. Jag har blivit övertygad av Ivar. Så om någon vill bli extra poppis hos Ivar är det ett hett julklappstips! :) En sån där liten plastgran skulle vi väl få plats med nånstans..

Vi pratar mycket om julklappar och julkort och pepparkakor och sånt. Det är jätte mysigt. Och allt kommer som en överraskning för Ivar. Han har ju ingen koll på vilken dag det är lucia eller vilken dag vi ska baka pepparkakor och han undrar vilken som är den där dagen då man får paket. Det är en glädjekälla. Tänk att jag ändrat mig så om julen. Fast det är nu innan det är mysigt och roligt. Själva julafton ser jag inte fram emot direkt. Framför allt för att jag kommer fira den i ett hus där inte alla kommer vara nyktra och det känns inte bra att inte kunna fira en vit jul mest för Ivars skull.. Men det ska jag inte skriva om nu.

Nästa vecka är det luciafirande med alla dagmammor och barn. Ivar är skitladdad. Jag med. :) Jag har köpt världens sötaste pepparkaksdräkt till Ivar! Ivar sjunger "tipp tapp tipp tapp" och "vi komma från peppakakeland". Det är de grejerna han lärt sig. :) Idag ska vi gå till bibblan och låna en sångbok så att vi kan lära oss resten av texterna. Jag tycker det är jätte roligt att jag får fira lucia igen. Men det skulle ju inte vara roligt utan Ivar. Han blir ju toklycklig av hela grejen. Jag minns inte riktigt att jag kände så när jag var liten inför att få klä ut sig och sjunga inför förväntansfulla föräldrar, men jag kan ju ha glömt..

Vi har övat lite på pepparkakssången idag. Vi hittade den i en bok här hemma. Jag har sjungit den typ 10000 gånger nu men Ivar har inte fått nog än. Varje gång jag sjunger sista raden att de inte ville åka från sin pepparkakegris skrattar Ivar jättemycket. Som Ivar sjunger: " Å tomten å benen de ville inte åka från sin peppakakegis hahahaha". Och så säger han "först sjunger vi, sen skrattar vi!" Så är det.

På måndag ska jag skolka från pedagogiskt ledarskap (hoppas inte min lärare läser det här..) för att följa med Ivar på tomtevandring. En tradition hos dagmammorna. De går ut i skogen och letar efter tomten så är det någon dagmammas man som tvingas klä ut sig och komma med paket - mitt ute i skogen! Hoppas det slutat regna tills dess... Man lämnar ett paket till sitt eget barn som tomten sen delar ut. Ivar ska få en liten kavel och en krokodilpepparkaksform. Sen ska vi baka pepparkakor på kvällen!