Vad jag lärt Ivar hittills i livet:

Ivar: Man får inte slåss och inte skjutas och inte slänga blomblad på golvet.. Vad får man inte mer?
Sofia: Sparkas?
Ivar: Ja. Man får inte sparkas! Det får man inte!

Dagdrömmar..

Just nu läser jag och Ivar "Farbror Dag Drömlund Dagdrömmare". En bok om en gubbe som jobbar som dagdrömmare. Det vore nåt det! Själv dagdrömmer jag om de här jobben just nu:

1. Dokumentärfilmare. Att få titta in i intressanta människors liv.. Och göra film om intressanta frågor som gör att folk får upp ögonen när de sen ser det på SVT.

2. Konditor. Chokladtårtor liksom! :)

3. Författare. Som skriver fantastiska historier om fantastiska människor.

Bubblare: sån som recenserar tv-program i tidningen eller barnboksbibliotikarie.

Kontroll

Jag har tänkt en del på det här med kontroll sen jag hörde Katerina Janouch prata på kongressen.. Och kommit fram till att mitt kontrollbehov nog inte är så stort och sjukt som jag tänkt. :) Skönt. Den senaste tiden har jag hamnat i flera situationer där kontrollbehovet satts på prov, och det har gått bra. Några exempel från den här veckan: Blev stående vid korsvägen, det var efter läggdax och Ivar var trött och hungrig. Fullt med barnvagnar på bussen så vi fick vänta på nästa.. Inga problem! Och igår rev Ivar ner en massa grejer på Indiska när jag lät honom härja runt och jag plockade lugnt upp dem igen. Kassörskan frågade Åsa hur det hade gått för Ivar (han hamnade under nåt..) för hon trodde säkert att Åsa var mamman eftersom hon blev mer orolig än jag. En annan dag tappade jag bort Ivar på konsum och jag fick inte panik. Fast det hade jag nog fått om han varit borta några sekunder till...
Jag har förvandlats till en slapp semestermamma. :)

Till hösten!

Igår fick jag ett välkomstbrev från Göteborgs Universitet. "Det kommer att bli en spännande och utvecklande tid där vi tillsammans skapar en atmosfär av utveckling, dialog och lärande." Jag har alltså kommit in och tackat ja. Lärarprogrammet, svenska som andraspråk. Det var väl nån gång i mars som jag bara kom på att det var precis det jag ville gå. Men det känns fortfarande främmande på nåt sätt. Och lite overkligt. Kan man verkligen gå från att ha IG i svenska på gymnasiet till att bli svenskalärare? Jag antar att jag kommer bli ett levande bevis på det. Och det känns rätt häftigt!
Tydligen ska jag börja min första dag på utbildningen i en kyrka! Känns ju helskumt. Och fel.

Förskräckligt

Ivar om sig själv idag: Jag blir förskräcklig när vi ska gå ut!
Jag brukar aldrig använda ordet förskräcklig om Ivar, men ja.. Man skulle kunna säga det när skorna flyger i hallen och det tar en evighet att komma utanför dörren. :) Jaja.. Förutom det lilla utbrottet fick jag en korvbit i huvudet under lunchen idag. Annars har vi mest skrattat och haft det bra. Jag började dagen med att att dammsuga (!) och efter frukosten gick vi ut i regnet. Satt en lång stund bland barnböckerna på bibblan och åt frukt och bläddrade och läste och pratade. Åt en sen lunch. Handlade mat och köpte nya blommor till balkongen (jag måste ha en annan blomvakt nästa gång jag åker bort). Plockade hallon. Åt en sen middag. Städade balkongen och pysslade med blommorna. Vi åt kvällsmackan och läste böcker på balkongen innan Ivar la sig. Dagens favoritbok: När Åkes mamma glömde bort. Efter att Ivar somnat kollade jag på film och åt godis. Sånna här dagar har jag längtat efter.

Ivar tvärtemot!

Ivar har en extra trotsig period just nu.. Trots kräver äter energi. Men efter en paus i slottsskogen idag hade jag ny energi till två-tre timmars dust innan han till slut somnade strax efter 23. Han som annars bara lägger sig på kudden, säger godnatt och somnar själv.. Låg brevid honom i sängen en stund när trotset lugnat sig. Han låg på min arm och visade hur man klappar fint. Vi pratade om ögonbryn och att vi nog ska gå till biblioteket imorgon och låna roliga böcker. Så sa jag "vad skulle jag göra utan dig" och Ivar funderade en lång stund. Svarade sen: "Om du inte hade mig skulle du leta och leta och leta. Jag skulle vara någon annanstans och alla skulle vara ledsna. Sen hittar du mig!"

Tillbaka

Det kanske är dax att börja skriva igen.. Jag blev lite inspirearad på kongressen när jag fick flera kommentarer på sånt jag skrivit från lite oväntat håll. Bla har jag fått önskemål om fler Ivarcitat, vilket jag såklart ska fixa nån gång framöver.
Kom hem från Gotland för några timmar sen. Det är tomt och tyst hos mig. Och jag vill inte riktigt gå och lägga mig fast jag är trött. Måste njuta av att vara hemma i lugn och ro. Imorgon har jag en känsla av att Ivar kommer riva ut alla sina leksaker och njuta av att vara hemma på sitt sätt. Jag har blivit riktigt bortskämd under den här semestern.. Sovmorgon varje dag. Jag minns inte ens när jag hade sånna mornar sist... Att någon går upp med Ivar på morgonen är ju bara det lyxigaste. Imorgon måste jag masa mig upp och antingen ge mig in i projektet klä på Ivar och få ut honom innan frukost (och få ut mig själv innan frukost!) för att handla, eller använda min fantasi när det gäller frukosten och sen övertala Ivar att äta det. Får se vad det blir..
Förutom att Gotland är himla fint har det varit roligt att få se var Towe växt upp. Och så mysigt att bo med hennes familj. Det kändes konstigt att lämna dem idag. Och sorgligt. Kändes som om jag bodde där. En sån storfamilj vill jag ha. Det har varit en superfin semester med Erik och Towe. Det måste vi göra om! Ivar pratade om att åka till Gotland igen redan i bilen hem.. Eller "Toweland" som han kallar det. :)
Nu är frågan vad jag ska hitta på veckan som kommer.. Jag jobbar på att bara vara och göra ingenting. Men det är svårt. Det första vi ska göra är att komma in i rutinerna igen. Ivar har faktiskt blivit lite bortskämd (och jag lite slapp) under kongressen och Gotlandsresan. På kongressen avbytte barnvakterna varann och Ivar kunde styra och ställa. Det var ju perfekt, vi borde alltid ha så mycket folk runt omkring som älskar att leka. Men nu vill han bli buren och orkar inte gå när vi är ute och sånt.. Det får bli veckans projekt att vänja oss av med semestervanorna. Vilket kommer innebära en del gnäll, från båda håll, har jag en känsla av....

Familj är något man väljer!

Allting på en gång. Så brukar det vara rätt ofta tycker jag.. Den här veckan har bara försvunnit i papper som skickas, jobb som ska sökas, myndigheter som ska träffas. Det såg mörkt ut när det gäller kongressen, men nu verkar det ljusna. Jag kommer minsann åka till Uppsala imorgon och det känns jätte bra! Det där med att sova ikapp innan kongressen har inte blivit av än.. Ivars 20 timmars barnomsorg (som jag har rätt till när jag är arbetslös) gick väldigt fort. Men utan de timmarna vet jag inte vad jag gjort. Det är absolut nödvändigt för att kunna andas lite. Jag känner ett stort behov av att vara ifred just nu. Det kan bero på att jag är med Ivar typ hela tiden nu. Och det är ju något hela tiden. Att jobba eller plugga är inte lika uttömmande och uttröttande som att vara med en 3åring 12 timmar om dan utan rast. Jag försöker lära Ivar att mammor behöver vara ifred ibland (tex på toaletten) och om jag får fler barn ska jag börja med det lite tidigare! Jag såg det där programmet på SVT med en tjej som gör studiebesök i familjer för att försöka förstå hur det funkar med barn. Jätte roligt program! Hon blev trött så fort hon var hemma hos folk med barn.. Och Åsa verkade rätt slut efter att ha haft sin lillebror på besök i veckan. Så nu känns det helt ok för mig att vara trött.. När allting kört ihop sig damp det ner ett paket i min brevlåda. Från min gamla gruppledare Inga-Lisa. En bebis som ligger i en hand och som symboliserar hur man kan känna sig trygg i livet och att livet bär oss. Och just nu känner jag faktiskt att livet bär mig. Idag har Åsa varit här och vikt min tvätt och hjälpt mig skriva en överklagan till soc. Två grejer mindre.. Det gör så mycket. Och familj är något man väljer. Towe har haft stöttning per telefon och det har också hjälpt mycket. Erik den klippan satt barnvakt så jag kunde gå på ett jobbigt möte utan Ivar i fredags. Min faster ringde in ett recept så jag slipper gå till läkaren imorgon och behöva stressa över det också.. Och nu känns allt mycket lättare. Jag har sparat några jobbiga telefonsamtal tills imorgon bitti (tex VHS som räknat fel på mitt slutbetyg!), men det ska nog va lugnt. Kongressen nästa!