sofiaivarsson

Det här är den nya hyllan på Coop i Mölnlycke. Där har dem internationell mat. Men det finns mest finska kex!? Jo, några dadlar kan man hitta långt ner på en hylla också, men annars är det mest finsk mat faktiskt.

Det är alltid lika spännande när Härryda Posten dimper ner i brevlådan på onsdagar!
Så vad har hänt i kommunen den senaste veckan? Jo. Gunnel från Gröna rum har varit här och föreläst. Det är väldigt mycket vatten i åar och sjöar just nu. Pixbo vann nån match men det orkade jag inte läsa om, sport liksom...
På framsidan av tidningen står det "Rondellhund stulen av mystisk man". Veckans nyhet! :) Inne i tidningen kan man läsa en intervju med ett ögonvittne! "Med ett raskt grepp lyfte han upp rondellhunden och stegade tillbaka till bilen. Rondellhunden bortförd. En folkrörelse i Sverige fick ett brått slut i Landvetter." säger vittnet Ulf.

Ivar har börjat rita på sin duplobondgård hemma. Ser ut som nybörjargrafitti. :)
Hans faster Kristin kom på besök i fredags och uppmuntrade till grafittimålningen! Det är ju väldigt roligt tycker jag. Men kommer jag alltid tycka det? Får man uppmuntra till sånt som förälder? Det är klart man "får", men är det bra? Någon dag måste jag ha bestämt mig för vad jag ska tycka om det.. Det är ju svårt att fördöma något jag själv har gjort.

Ivar har lärt sig att man ska kommentera när någon har nya kläder på sig. (Jag kanske gör det ofta?) I alla så frågade han en kompis till mig och Robin "har du köpt den?" ("var har du köpt den" har han säkert hört mig fråga..) men grejen var att den var inte köpt utan snodd. Hon sa inte det till Ivar, utan det blev bara tyst..
Jag kanske måste börja umgås med människor med lite högre moral? :)
Som har bättre inflytande på mitt barn.

Idag har det inte regnet. Inte när jag var ute i alla fall. Skönt.. Jag måste köpa regnkläder nån gång...
Det är så grått och trist, nu vill jag ha vår. Det är ju liksom varken höst eller vinter just nu.
Men när jag tänker på det när jag tittar ut på morgonen säger Ivar "Å, vilket fint väder det är idag" för så ska man ju säga. Det är så härligt. Precis så ska jag också börja säga när vädret är skittrist! :)

Robin och Ivar är och hälsar på Kristin idag. Jag är hemma själv och pluggar. Så lyxigt. Det är så tyst och skönt. Jag har prov i samhällskunskap på torsdag om global ekonomi. Inte min grej direkt. Läste ju global ekonomi när jag gick på u-linjen, men min hjärna verkar stöta bort sånt för jag tycker det är så trist. Jag försöker intala mig själv att ett Vg är superbra på provet så slipper jag plugga ihjäl mig den här veckan.

Veckan som gått har varit lite tung. Igår var jag så trött att jag grät. Men Robin fick mig att duscha och kolla på Transamerica och äta chips, sen kändes allt bättre.

Ivar har haft sånna hemska raseriutbrott hela veckan. Minst ett utbrott varje morgon och ett på väg hem från dagmamman. Bara när jag är hemma själv med Ivar. Det har tagit mycket av min energi. Det är som ett kärlekstest när han trotsar. Han gråter, slåss, sparkas, nyps, rivs, bits och skriker "du är dum!" och sånt. Verkligen tålamodsprövande. Det är svårt att uthärda i en halvtimme eller mer på morgonen när jag själv är trött och stressad. Men det är ju bara att stå ut och visa att jag älskar honom ändå.

Jag pluggade som tusan till ett litteraturhistoriaprov i en vecka och sen när jag skulle göra det i onsdags hade min lärare glömt bort att göra ett prov till mig. Det är kanske inte hela världen, men hela mitt pluggschema sprack då. Jag har inte tid att göra provet förrän efter jul nu och då har jag säkert glömt allt om Strindbergs pjäser... Kände mig lite nere över det och stannade hemma från skolan i torsdags.

Känns som om hela december är uppbokad till plugg och julgrejer och annat. Ska bli skönt när det äntligen blir jullov. Fast då ska jag ju också plugga. Var hos syon i onsdags och sökte till nästa termin. Hon var alldeles lyrisk över att jag snart är färdig och sa att vi kan se målet nu. Det kändes bra att höra. Jag är så uppe i det att jag inte tänker på målet.. Syon pratade om studentfest och högskolan till hösten och en massa roligt. Måste komma ihåg att tänka på det ibland.

Sånt som jag brukar samla på hög har jag fixat i helgen. Känns himla skönt.
Jag fyllde i ny ansökan om bostadsbidrag. Och upptäckte att att eftersom jag fyller 25 nästa år för jag mycket mer i bidrag från CSN och det är det som är min inkomst på bostadbidragsansökan.. Högre inkomst, mindre bostadsbidrag. Men jag hoppas att vi inte får sänkt bostadsbidrag för det...
Så fyllde jag i inkomstpapper om barnomsorgen. Och upptäckte att den legat på skrivbordet sen i oktober och att om man inte skickat in lappen innan den 10e november så får man betala den högsta avgiften! Hjälp. Jag har skrivit en snäll liten lapp att vi glömt och så... Hoppas vi inte får en fetingräkning nu.
Jaja, det är bara pengar i alla fall.

Ringde och bokade ny tid på BVC för 2,5års kontroll. Och när jag ändå höll på att ringa sånna tanter passade jag på att ringa om en annan grej med Ivar. Så fick jag vara arg mamma. :) Ivar har ett litet medfött hål i hjärtat (inte alls så farligt som det låter) och det ska kollas regelbundet för att se så att det växer ihop. Han skulle på kontroll vid 1,5 år men då hade vi ju flyttat och tillhör ett nytt sjukhus och så där.. Vi fick ett brev för ett år sen att de skickat en remiss till vårt nya sjukhus och vi har fortfarande inte fått någon tid! Helt sjukt! Och på hjärtavdelningen på Drottning Silvias sjukhus har de någon konstig kontakttid som jag nästan aldrig hinner ringa på, och ofta är det upptaget då ändå. Men idag fick jag äntligen tag på dem! Ivar stod visst på en väntelista! Så då blev jag lite arg.. Det är ju hans hjärta det handlar om! Han har ju väntat ett år. De hade ju i alla fall kunnat skicka ett brev att han står på någon lista. Men nu när jag ringde var det såklart inga problem att få en tid. En tid på kvällsmottagningen ju för sig.. Jag hoppas det är så att väldigt sjuka barn har fått tid istället för Ivar så att inte alla får stå på väntalistan. Kändes ju nästan pinsamt att säga att vi väntat ett år på att de ska höra av sig, lät som om tanten som svarade tyckte det var lite pinsamt också..

Nu kan jag koppla bort det där som jag väntat med så länge. Nu ska jag bara plugga till veckans prov och redovisning.

Vilken jävla skitjobbig dag det var igår! Jo, jag måste svära här för jag försöker sluta göra det inför Ivars öron..

Ivar blev ju sjuk i tisdags.. Och i onsdags så sov han nästan hela dagen, åt inget och hade hög feber. På kvällen började jag förbereda mitt muntlig prov i svenska, men gav upp runt midnatt och tänkte att jag skulle ha massor av tid till det nästan dag eftersom jag ändå bara är hemma med en sjukling. Så igår morse skuttar Ivar upp ur sängen och är sitt vanliga pigga friska jag. Och han vägrade sova middag! Så det blev ingen tid över att förbereda det muntliga. Och jag kan ju inte göra något halvdant och vill att allt ska vara perfekt så jag blev skitstressad och irriterad. Jag bestämde mig för att jag i alla fall skulle hinna duscha oavsett vad. Annars skulle jag bara stå där framme i klassrummet och tänka på att de andra säkert tänker på att mitt hår är smutsigt... Väl i duschen stod Ivar och hängde över badkarskanten och studerade noga allt jag gjorde. Ungefär så här lät det:

Ivar: gör du?
Sofia:  jag tvättar håret
Ivar: gör du det?
Sofia: ja
Ivar: tvättar du håret?
Sofia: ja
 Ivar: ska du tvätta kroppen också?
Sofia: ja
Ivar: duschar du?
Sofia: ja
Ivar: vad är det?
Sofia: bröst
Ivar: vad är det?
Sofia: min rumpa
Ivar: är det bröst?
Sofia: ja
Ivar: är du färdig nu?
Sofia: nej
Ivar: ska du ta min tvål?
Sofia: nej
Ivar: är du färdig nu?
Sofia: nej
Ivar: har du tvål?
Sofia: ja
osv i en evighet....

Sen började jag skriva talkort och Ivar satt brevid och skulle skriva egna lappar.. I typ 2 minuter, sen tröttnade han. Sen tog mitt tålamod nästan slut. Och det var typ 45 minuter kvar tills lektionens början. Sen tvingade jag Ivar att vara publik så att jag fick öva mig. Han hade väldigt svårt att vara tyst och efter halva gick han iväg och speglade sig för att kolla på sina ögonbryn! Jag tog tid och upptäckte att det bara tog knappt 4 minuter att läsa talkorten och fick panik och ringde Julle och då var det 20 minuter kvar till lektionens början. Föreläsningen skulle vara precis 5 minuter.. Sen kom Robin äntligen hem och jag gick till skolan. Gjorde min föreläsning om bloggvärlden och den tog exakt fem minuter på pricken! Skönt. Så har jag det gjort i alla fall. Blev inte världens bästa föreläsning men men.. Allt kändes lite bättre när jag kom till skolan. Så var det en annan tjej i svenskagruppen som också hade tänkt förbereda sitt prov på dagen men hennes dotter hade blivit sjuk och hon var jätte stressad och hade inte hunnit förbeeda sig. Då kändes allt lite bättre. Och så bjöd min lärare på goda kakor.

Har inte riktigt hämtat mig från gårdagen. Jag är så himla trött. Jag tvingade Ivar att lägga sig och sova middag idag. Jag måste få en paus annars tror jag att jag blir tokig.
Vi har redan ätit både korv och köttbullar den här veckan men jag orkar inte laga mat.
Och jag kom att tänka på att det var månader sen vi hade barnvakt sist. Vi orkar och hinner inte ens ringa och be om hjälp. Vi får det ju att funka på nåt sätt ändå. Men till vilket pris?
Jag skulle ju vilja duscha ifred ibland i alla fall..

Tänk att så här liten har Ivar varit. :)

Jag och Ivar har tittat på bilder på honom som bebis. Han har blivit väldigt intresserad av bebisar på sista tiden.. Det är väldigt mycket bebisar överallt just nu tycker jag. Och varje gång Ivar ser en säger han "Mamma jag vill ha en sån!" och dyker ner i vagnen om jag inte stoppar honom!

Ivars kompis Viktor ska få en bebis. Han säger att hans mamma har en bebis i magen till honom. Och det verkar som om han övergivit bilarna för att leka mer med dockor. Det är gullig, han övar sig liksom. Så nu tycker Ivar att han också behöver en bebis att bolla runt med...

Jag visade Ivar Lisa Skiöld bebis på bild och då sa han till och med "Mamma kan vi köpa en sån till mig? Jag vill ha en sån!"

Alla frågar hela tiden om/när vi ska ha fler barn.. Det börjar bli lite störigt faktiskt. Så här är det: Robin ska bara ha ett barn så han är nöjd. Jag vill ha fler barn när jag är typ 30 år. Men då måste jag ju först hitta någon att skaffa dem barnen med... Nu vet ni. Så fråga inte förrän om typ 5 år igen! Tack.

En del verkar tycka att när man väl börjat skaffa barn så ska man fortsätta. En del tanter tycker till och med att de kan lägga lite skuld på mig för att jag låter Ivar växa upp utan syskon! Och en del andra tanter tycker inte det är ett argument att Robin inte vill ha fler barn, på dem låter det som om alla tjejer fuskar med p-pillren och sånt. Annars blir det inga barn enligt dem... Suck.

Jag antar att jag blir lite upprörd över att det inte är privat att skaffa barn. Alla möjliga människor jag knappt känner vill lägga sig i det. Samma sak när jag var gravid. Att folk hade saker att säga om att vi skulle behålla barnet fast de inte hade något med det att göra.

Jag och Robin är överrens om att vi är såå nöjda med Ivar och att vi inte vill ha fler barn. Om vi skulle ändra oss så lovar jag att återkomma i den här frågan! :)
Och jag har önskat en docka till Ivar i julklapp så att han också blir nöjd! :) En negerdocka såklart, för att jag är så PK!

Ivar sitter och sover i mitt knä. Han snarkar. Är förkyld igen. Jag är inte frisk från förra veckans förkylning än.. 
Dagmamman ringde igår eftermiddag för att Ivar mådde så dåligt. Jag hörde hur han grät hysteriskt i bakgrunden. Han brukar nästan bara gråta om han är väldigt arg eller trött.. Första gången hon måste ringa efter mig. Jag gick dit på rekordtid!
Som tur var hann jag precis klart med nationella provet i svenska innan Ivar blev sjuk! Jag tror att det gick bra, men jag vet egentligen inte. Jag skrev en debattartikel om det moderna barnet. Om barn och stress och hur vi lever idag typ. Det var jättetråkiga ämnen annars så det var ju tur att det fanns ett som passade mig så bra.
Nu hoppas jag att jag hinner förbereda det muntliga provet tills imorgon fast Ivar är sjuk. Vet inte ens vad jag ska prata om än..
Jag kommer inte ihåg när vi var friska alla tre senast.. Jag hinner inte bli klart med allt i skolan nu. Det är ju inget att göra åt men jag blir ju stressad ändå. Nu vet jag vad jag kommer göra på jullovet i alla fall.
Mina föräldrar är lite upprörda över att jag inte kommer hem till jul, men då kan jag ju säga att jag måste plugga. Jag tänkte åka hem i januari när terminen är slut så att jag inte behöver tänka på skolan när jag är där. Det här blir tredje året vi firar jul i Blekinge hos Robins mamma. Min mamma och pappa tycker det är dax att vi åker till dem nu. Men jag vill nog inte det. Julen är ju jobbig ändå som det är. Jag tycker det är lite tråkigt att fira jul hos Robins mamma för de firar knappt och jag känner mig inte riktigt hemma där. Men det är ändå säkrast. Och julafton är den dagen på året som hela Robins familj är hemma så det känns viktigare att åka dit.
Jag drömde förresten inatt att jag handlade julpynt! Jag har aldrig gillat julen. Jag antar att det är förståeligt med en alkoholist till mamma och en pappa som samlar på tomtar och är fanatisk när det gäller julen!? :) Men sen jag fick Ivar har jag börjat tycka det känns viktigt med traditioner. Gud, va konstigt det känns att skriva det... Det låter så vuxet. Haha.. Men nu vill jag att vi ska hitta egna traditioner som känns positiva. Julen känns mycket mer positiv nu också, men jag kan inte förstå varför jag skulle köpa en gran eller så. Och vi är ju inte kristna direkt så vi skippar hela den religiösa biten med julen. Vad blir det kvar då? Paket? Hemma hos Robins mamma har de två traditioner när det gäller julen: att alla kommer hem och att de spelar spel. Det tycker jag är bra. De ger varann paket också men det är mer frivilligt.. Förut åt de lasange på julafton för att barnen bestämt det för att det är gott. Så nu letar jag efter något sånt som vi kan ha som familjetradition.

När vi hade kommit hem igår testade vi Ivar. Han fick titta på den här bilden och berätta vad han såg. Han pekade på Salam och sa Salam, och han pekade på salladen och sa sallad. Ha! Ivar har överlistat Liza! :) Nu vet han att hon är en luring.
Det var förresten Ivar själv som blandade ihop det från början. Jag skulle träffa Salam någon gång i maj och berättade för Ivar att jag skulle åka iväg. Han övade sig på att säga Salam, men sen åt vi sallad till middag dagen efter och då blev det riktigt förvirrat. Förvirringen gick över efter en veckas träning ungefär, men sen kom Liza...
Jag kanske har hängt ut Liza lite väl mycket här.. Eller också förtjänar hon det! :) Men det var ju faktist jag själv som berättade för Liza om ihopblandningen från början, så jag får kanske skylla mig själv. Jag borde väl ha förstått att Liza inte bara skulle glömma det...

Nu är vi hemma från budget-FS på Tollare. Jag är trött. Men jag är glad att jag åkte fast jag är sjuk och allt. Känner mig fortfarande förkyld och vill ligga på soffan och glo på tv. Jag och Ivar sov hela tågresan hem.. Det var nog inte det smartaste att åka iväg med den här influensan, min kropp säger det nu. Men jag ångrar inget.

Ivar har varit jätte duktig i helgen. Det märks att han blivit stor. Han har växt mycket i höst. Blivit ett stort barn.
Han tyckte väl inte det var så skoj att vara med på mötet men han stod ut rätt länge.. Blev lite trotsig när han var trött bara. Men så har ju Åsa och Liza och Robert och Hanna lekt med honom. Annars hade han nog tyckt det var lite tråkigare! :)

Jag gillar budgetmöten. Kändes sådär att åka hem tidigt idag och missa halva budgetdiskussionen men men.. Vad jag vet var det här mitt sista budget-FS på Tollare. Mitt första var jag gravid och så jävla illamående. Dessutom blev det galet med siffrorna så vi fick gå in och skära ner när vi trodde vi var klara. Det var lite jobbigt. Pojkarna i styrelsen på den tiden trodde jag hade magsjuka. Två månaders magsjuka hade jag.. :) De är så himla söta! (Nej, nu är jag nog för trött. De trodde såklart inte det i två måander. Men i början..) Teresia trodde inte det var magsjuka. Mitt andra möte var jag som en zombi för jag ammade hela tiden och sov inte så mycket. Förra året hade jag det lite jobbigt just när det var dax för budget, men jag var där själv och det var skönt. Lite lättare att koncentrera sig på mötet då.. I år hade jag lock för öronen och en Ivar vid mina ben. Men jag har haft fyra fina budgetmöten på Tollare nu och jag känner att det är roligt och att jag har koll. Så på något sätt har jag ju lärt mig mycket, trots "magsjuka" och annat.

Det är så mysigt att vara på Tollare med de andra förbunden. Igår kväll tänkte jag faktist att jag kommer att sakna det sen.. Jag fick folkrörelsekänslor igår när Iggisarna körde rörelse-Idol som kvällsaktivitet. Det var fint! Och himla roligt. Jag älskar sånt. Det var länge sen jag kände det nu, men det var ju den känslan som fick mig att stanna kvar i UNF. Familjekänslan. Det är min familj.

Robert Damberg har blivit en ännu större idol för Ivar i helgen. Och det kan jag ju förstå såklart. Svårt att hitta en bättre idol. Jag kan inte bli mer nöjd som mamma. :) Det är ju min förhoppning att Ivar ska hitta vuxna förebilder inom rörelsen precis som jag har gjort. Huvudsaken är att han har vuxna förebilder, men det känns viktigt för mig att visa honom vilka fantastiska människor det finns som dessutom är nykterister. Bland hans släktingar finns det ju inga nykterister, tvärt om.. Sen är det såklart upp till Ivar själv om han vill bli nykterist eller inte. Det känns så fint att visa honom våran folkrörelse. (Förutom när en scout hade en påse på huvudet igår under hysterin i Idol...) Jag känner mig stolt över att ge honom det. Folk som inte känner Ivar påpekar ofta att han verkar van vid människor och att det är så lätt att ha honom i folkgrupper och att han verkar trivas med alla människor. Det märktes på honom i helgen också. Han är glad och skrattar och verkar så nöjd med att ha så mycket människor omkring sig. Sen fick han nog lite för mycket av det goda igår för han var helt tokig när vi skulle sova. Han körde alla sina trix för att få oss att skratta in i det sista innan han stupade i säng. Som en sista grej för att få Åsa att skratta körde han "Do the monkey! Dance! Dance! Dance!" och då är det svårt att hålla sig..

Vi pratade om allt vi varit med om i helgen och då mindes Ivar musen vi såg i herrgårn igår kväll, alla kompisar vi träffat, bebisarna som också fick hänga med på möte, mannen i rullstol och upptäckten att vissa människor inte kan gå precis som bebisar, att han stod på scenen igår (och blev lite rädd), att vi åkt tåg och att han mådde illa på bussen.

Vi hittade ett blont hårstrå på Ivar på vägen hem. Vi tror att det var Åsas. Ivar höll hårt i det resten av resan hem, sen la vi det i en burk och satte locket på. Nästa gång han träffar Åsa ska han lämna tillbaka det.

Jag är fortfarande sjuk. Himla influensa. Men jag tänker inte missa ett FS-möte till så jag åker ändå imorgon!
Jag gick till skolan idag bara för att gå på svenskalektionen fast jag egentligen borde legat i sängen och blivit mer frisk tills imorgon.. Och nu känner jag att jag fått ny energi. Det brukar ju bli så av svenskalektionerna och Christina.

Jag kom på en sak idag. Jag fixar allting väldigt bra. Ja, riktigt duktig är jag. Jag har inte blivit skitstressad på hela terminen fast uppgifterna hopar sig och tiden inte räcker till. Vi ska ha nationellt prov i svenska på tisdag och jag har inte hunnit förbereda mig och jag hinner ju inte i helgen. Så kom jag på mig själv med att tänka att jag nog fixar det bra ändå! Jag är inte alls orolig (just nu) för jag vet ju att jag kan skriva och jag kan hålla ett muntligt framträdande på ynka fem minuter! Och ingen kommer att dö om jag inte får MVG på provet. Haha. Vilken lycka!

Jag redovisade en bok på svenskan idag. Jerusalem av Selma Lagerlöf. Den var helt fantastiskt bra! Jag älskar den. Alla borde läsa den! Och nu har jag bara en roman kvar att läsa på hela terminen. Jag känner mig väldigt stoltöver att jag läste hela Jerusalem förresten. 491 sidor!! Så imponerande. :)

Förresten tänker jag visst söka den där gruppledarutbildningen. Varför skulle jag inte? Jag vill ju gå den hemskt gärna och jag tror faktist att jag skulle bli en bra gruppledare. Så jag söker. Nu skiter jag i vad alla andra tycker.

Till sist borde alla gå och kolla på "En fröjdefull jul" på Artisten! Det var en skitbra teater! Jag skrattade jättemycket. Se den!

Nu åker jag till Tollare och smittar alla andra med den här hemska sjukan. :)

Jag försöker få Ivar att förstå att man inte trotsar när mamma är sjuk. Och hur man pysslar om. Det går så där... Han klappade mig lite på ryggen igår och sa "jag pysslar om dig!" men sen när han gjort det förväntade han sig att jag skulle orka leka!

Ivar vid middagsbordet:
"Den här maten va inte så äcklig mamma."

Ivar fortsätter filosofera om rumpor och bajs och sånt. Förra veckan sa han:
"Du har en liten rumpa mamma. Den är inte så stor!"

Jag är förkyld och orkar inte plugga. Jag har skitmycket i skolan nu. Det är så mycket att när jag tänker på det så förstår jag verkligen inte hur jag ska hinna allt. Jag orkar inte bli stressad igen. Robin och Ivar vill inte bo med mig när jag är stressad. Inte ens jag vill bo med mig då!

Jag har skrivit det flera gånger nu.. Men jag får det verkligen inte att gå ihop! Jag vet inte vad jag ska göra. Kan man inte plugga och ha barn? Jag funderar på att låta Ivar gå hos dagmamman några fler timmar i veckan.
Sen Robin började skolan har vi förlorat 50 timmar arbetstid här hemma! (Han är borta 10 timmar om dagen.) Det är ju helt sjukt mycket!! Jag kanske ska bli hemmafru ändå. Då slipper jag vara stressad i alla fall. Eller också måste jag bli rik så vi kan betala någon att städa och laga mat och sånt. Men jag vill egentligen inget av det. Vi kanske ska flytta ut på landet och bli bönder eller nåt och så kan Ivar vara med oss på jobbet istället... Fast jag kan inget om kossor. Jag tror jag ska bli arbetslös istället!

Tyck synd om mig! :)

Sen jag var 17 år har jag alltid tänkt att när jag blir vuxen ska jag vara ledare för en barn till missbrukare-grupp. När jag och Åsa gick i grupp hade vi en sån fantastisk gruppledare. Eller vi hade två tanter som var superbra, men en av de betydde och betyder väldigt mycket för mig. Inga-Lisa. Någon gång ska jag blogga om henne, hon är som min svenskalärare fast gånger hundra.. Jag blir rörd bara jag tänker på henne. För om jag inte hade träffat henne vet jag inte vad som hänt med mig...
I alla fall.. Jag läste om Tollares och Wendelsbergs nya utbildning till gruppledare. Och jag blev så sugen. Jag skulle verkligen vilja gå den. Fast jag är inte 25 år än, och det var ett krav.. Men om jag vore det så vet jag ändå inte om jag skulle våga söka. Jag tycker det känns läskigt att bara skriva här att jag vill gå den så att hela världen kan läsa. Jag är rädd för att andra ska tänka att jag är galen som tänker att jag kan bli gruppledare eftersom jag är långt ifrån färdig med mina barn till missbrukar-grejer... Och jag är rädd att jag inte skulle komma in pga av det om jag vågar söka sen...
Jag och Åsa fikade med Inga-Lisa när vi var i Ludvika i juni och vi pratade om att man aldrig blir färdig. Man blir aldrig frisk. Det har jag ju börjat förstå, men det kändes ändå hårt att höra henne säga det. Jag trodde länge att jag skulle bli "normal" en dag. Jag såg mig själv som frisk och glad och allt som vuxen. Det känns så hopplöst att tänka att jag kommer leva som barn till missbrukare resten av mitt liv. Inga-Lisa är typ 55 år och jobbar fortfarande med jobbiga grejer och mår dåligt ibland. Man lär sig väl leva med det till slut...
När jag var yngre så tänkte jag att jag hade en personlighet som var Sofia och sen hade jag en massa jobbiga och dåliga egenskaper jag fått eftersom jag växt upp med en alkoholist. Så mitt mål var att jobba bort de där egenskaperna som inte var Sofia och bli mig själv igen. Det var/är svårt att acceptera att jag har blivit jag i den familj jag växt upp i. Det är svårt för mig att acceptera, och så gott som omöjligt för min mamma att acceptera. Om hon accepterar det någon gång måste hon lära sig leva med att hon gjort sina barn illa..
Kanske lär man sig leva med det när man kan acceptera det.. Äh, jag vet inte... Det är så svårt. Och så fort livet ändras på nåt sätt så kommer det upp nya grejer som man ska jobba med. Det tar aldrig slut..
Det kan gå veckor utan att jag tänker på att jag är barn till missbrukare eller att min mamma fortfarande dricker eller något sånt. Så kan det vara en pytteliten grej som får allt att komma upp igen! Och så känner jag mig ensam och ledsen och besviken och arg och rädd och allt jag kände när jag bodde mitt uppe i det. Så vill jag gråta för att jag fortfarande längtar och hoppas och önskar att jag ska få tillbaka min älskade mamma snart! Jag längtar så otroligt mycket efter henne! Jag vill att hon ska bli frisk och komma tillbaka och vara mamma och mormor. Och jag känner mig som ett liten barn när jag tänker så, det är så naivt. Det är mycket möjligt att jag aldrig kommer få tillbaka min mamma. Jag vet ju det. Samtidigt kan jag inte helt ge upp om henne. Jag har mer och mer släppt taget om henne och jag tänker ju på det mindre och mindre att hon ska bli frisk. Jag måste ju släppa taget för att kunna leva mitt liv. Men då kommer skuldkänslorna. Man får inte ge upp om sin egen mamma!
Det är bra att jag gråter över det ibland. Bra att det kommer ut. Jag sörjer ju min mamma. För det är som om hon långsamt dör för varje år som går och hon dricker. Och jag gråter för att jag är helt maktlös inför det. Jag står brevid och ser henne dö.
Det skulle vara bra om jag bara kunde låsa in mig och vara ledsen och arg i några dagar. Imorse började jag gråta för att det var så rörigt i hallen och vi hade så bråttom. Jag vill inte att Ivar ska behöva lära sig leva med en sån mamma. Och det är omöjligt att plugga när jag mår så här...
Jag blir så arg för att det inte finns någon hjälp att få efter att man fyllt 18. Precis som att man är nykter alkoholist och inte före detta alkoholist kommer ju jag alltid vara barn till missbrukare och inte före detta. Det är alltid jag som måste fixa allt själv. Jag blir så trött. Ibland orkar jag bara inte.

Jag skulle ju bara skriva att jag ville gå den där utbildningen.. Nu kom en massa annat ut. Det är så skönt att få skriva av sig det. Samtidigt vill jag inte att någon ska läsa det här. Jag vill inte att någon ska veta att jag inte är frisk och normal än. Och jag vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig! Jag vill inte att någon ska veta att jag har barn och inte mår bra. Jag skäms över det. Jag vet att det är skitlarvigt och att jag inte behöver känna så.. Alla vet säkert redan hur jag mår redan ändå.. Nu ska jag sluta.

Det verkar som om "den är min den är min den är min-perioden" börjar gå över. Skönt det. Nu har jag fått se en generös sida av Ivar. När Robin blev förkyld sa jag till Ivar att vi skulle fixa något att äta till honom. Ivar satt och ät köttbullar till lunch och det är hans favoritmat och han kan äta hur många som helst. Så säger han "Han får mina köttbullar. Vi dela." Va? Dela med sig av köttbullar är nog det mest generösa Ivar kan göra. Det var så fint att jag blev alldeles rörd. Och han sparade faktist några köttbullar, han sa det inte bara..

När jag skulle åka och storhandla lät det så här vid köksbordet:
Sofia: Jag ska åka och handla om en stund. Jag ska åka med Björn och Jesephine.
Ivar: nej, du ska inte handla.
Sofia: Jo, vi behöver handla mat. Eller hur? Du tycker ju också om mat..
Ivar: Nej, vi behöver inte det!
Sofia: Men din välling är snart slut. Vi måste ju köpa välling till Ivar.
Ivar: Nej, jag vill inte ha.
Sofia: Men Björn och Josephine de har alldeles slut på mat hemma och de är så hungriga så de måste verkligen handla idag.
Ivar: Men vi har ju mat! Böm å Fin få smaka!

Det var ju självklart. Vi har ju mat hemma och då behöver ju ingen vara hungrig!

Imorse lät det som om Ivar varit på kafferep och lärt sig prata som en riktig tant! Han sa " Får jag smaka en mumsbit, mamma?" Hahaha. Jag känner ingen som säger så.. Det måste vara dagmamman som lärt honom det...

Idag känns livet lite mindre oglamoröst. Långt ifrån nån glamor men helt ok ändå.

Jag har en ny fin mobil. Det är min nya älskling. Jag har tänkt skaffa en mp3spelare ett tag nu, och nu har jag det i mobilen. Är ju himla smart. Tanken är att jag ska utnyttja mina promenader till och från dagmamman ännu effektivare och lyssna på ljudböcker. Så smart!

Ivar var så glad över snön imorse! Det var så fint. Han har frågat om vintern kommit i flera veckor nu och varje gång har jag svarat att det bara är höst än.. Men nu! Ivar skrapade ihop en hög med snö som han tog med i vagnen. Hela vägen till dagmamman höll han hårt i snön och så la han den i hög på trappan så att han skulle veta var den var när han kom ut för att leka sen. Egentligen ville han inte alls skiljas från snön utan ta med den in men jag lyckades övertala honom om att det var en dålig idé.. Jag hatar snö, men det är ju svårt att inte bli glad när Ivar blir så lycklig över lite snö.

Jag har lite svårt att ta den här grejen med att jag inte har lov på allvar. Jag unnar mig lov i alla fall. Det är jag värd! Så kommer jag väl få plugga hela jullovet men det får jag bli stressad över då..

Igår hade vi storpysselkväll jag och Emma och Ivar. Vi tryckte Ivars fotavtryck på kläder och papper till julklappar till mormor och morfar, så gjorde vi lövtavlor och till sist tryckte vi löv med textilfärg på ett stort tyg som ska bli ett höstlövspåslakan till Emma. Jag gjorde en höstlovs/höstlövströja också! Den blev himla fin. Ivar tröttnade efter fotavtrycken, men jag tänker skicka en höstlövstavla till mormor från Ivar ändå.. Det är så fint när tanter blir glada över några löv bara för att det är ett barn som gjort det...
Marlene påminde mig om att jag alltid pysslade förut.. Nu blir det på sin höjd ett pärlarmband. Det är dax att ändra på det. En hobby kommer pigga upp mig! Speciellt nu när snön har kommit och jag vill gå ide..

Ikväll ska jag på teater igen. Teatern förra veckan var skittrist! Du missade inget Åsa! Min lärare halvsov genom hela föreställningen, så seg var den. Och de rökte cigarr och det nästan kräks jag av.. Så det drog när hela teaterupplevelsen rätt mycket. Ikväll i alla fall ska jag kolla på de som läser teater på universitetet. Det stod i annonsen att tvåorna behövde öva inför publik. Det tror jag blir mycket roligare än Körsbärstrådgården... Förra året var jag och kollade på slutproduktionen på universitetet och det var superbra! Och det är gratis när de behöver publik! :) (Slutproduktionen kostar typ 40kr..)