sofiaivarsson

Imorse vaknade jag av att Ivar ramlade ur spjälsängen. Eller ramlade, han klättrade väl ur. Han brukar hänga sig ut för att se om jag är vaken, och idag sa det bonk och han låg pladask på golvet. Nu har han en stor röd bula i pannan.  Han snyftade förvånat "Mamma, jag slog mig" när han låg där.. Jag förstår inte riktigt hur han slog sig i pannan för han landade på rygg... Han kanske gjorde värsta volten som jag missade.. Men jag har för mig Åsa gjorde en liknade grej när hon var liten och fick en bula i pannan?..

Igår ringde det en kille från skyddat nummer, det lät som om han pratade typ göteborgsdialekt.. Jag svarade och han frågade om Robin var hemma. Det var en ny röst för mig så jag blev så nyfiken så jag var tvungen att fråga vem det var. Då la han på! Lite skumt! Nu undrar jag ju skitmycket vem det är! Någon som har någon idé?

Dagmammorna har studiedag eller nåt idag så Ivar är hemma. Jag har ju schemafrivecka (inte höstlov) så jag är ju ändå hemma.. Imorgon ska jag sätta igång med pluggandet på riktigt. Veckan efter lovet ska mitt fördjupningsarbete i samhällskunskap vara klart egentligen.. Men som det ser ut nu behöver jag lite mer tid.. Jag ska skriva om något som handlar om intrenationella relationer eller/och mänskliga rättigheter och för en gång skull har jag inga idéer. Någon som har något tips på något intressant?

Jag har unnat mig ledigt i helgen. Var på ikea hela lördagen med Emma och igår slappade vi mest här hemma. Robin är förkyld så jag ringde till Björn och bad honom komma och leka en stund med Ivar i lördags. Bara för att jag skulle till Ikea! Jag kände mig skitlarvig, men det kändes nästan livsnödvändigt att jag fick komma hemmaifrån just den dagen. Jag som inte tycker om att be om hjälp ens när det gäller allvarligare grejer än att åka till ikea...

Idag ska jag få följa med Björn och Josephine (och deras bil) till coop forum och storhandla. Jag älskar storhandling! :) De senaste veckorna har mitt liv känts som en småbarnsförälders liv mer än vanligt. Jag och Robin har somnat i varsin ände av soffan framför någon film en lördagkväll. I fredags lagade jag mat i flera timmar för att överraska Robin med nåt gott och han somnade direkt han kom hem från skolan (han är ju förkyld) och jag fick äta själv med en unge som skrek och grät genom hela middagen för att han inte fick mer majs förrän han ätit upp pastan. När vi skulle ut på söndagspromenad igår fick Ivar för sig att han inte orkade gå och jag fick släpa hem en gråtande sprattlande unge. osv.. Så himla oglamoröst! :) I vanliga fall brukar jag vara nöjd med mina fredagkvällar (och lördagkvällar) på soffan.. (Jag vet, jag skulle kunna släppa på mina förväntningar över fredagsmiddagar och söndagspromenader...) Jag kanske bara behöver komma bort och göra något skoj.. Jag har ju tänkt att jag ska bli en sån där mamma som åker på weekendresor med väninnor! :) Kanske är dax att börja med det nu. Vem vill åka med till New York? I alla fall. En storhandling på coop är skoj i mitt oglamorösa liv! Herre gud va patetiskt!
Tur att Martina Haag också har ett sånt oglamoröst småbarnliv...

  Jag är så rastlös. Igår bakade vi kakor för att jag inte skulle gå åt. Jag skulle vara en dålig hemmafru. Jag håller på att bli tokig och jag har bara varit hemma en vecka...


Idag tvingade jag ut Ivar på promenad. Han är ju frisk nu men fortfarande trött och gnällig och gråter för minsta lilla grej..


Ivar fick köra egen vagn i affären. Det tycker han är skoj. Han kör som en galning! Rätt konstigt att ingen blivit påkörd än... Sen när vi kommer fram till kassan blir det alltid en överraskning för mig vad Ivar lagt i vagnen.


På vägen hem testade Ivar om hans nya vinterskor är vattentäta. Det var dem. Men inte jackan, byxorna eller vantarnna.. Så vi fick skynda hem och byta till torra kläder.

Ikväll ska jag på teater med min svenskaklass. Vi ska se körsbärsträdgården på Statsteatern. Det har jag sett fram emot hela veckan. Äntligen ska jag få komma ut! Lite lyxigt att gå på teater på min enda lektion den här veckan..

Vad tokigt det blir ibland när ord låter lika. Ivar har en bok där det är en pojke som ska gå ut på tomten (gräsmattan) och leka. Varje gång vi läser den frågar Ivar var tomten är. Han tänker ju på en tomte med skägg och röd luva. Och när jag säger att det inte är en sån tomte utan en tomt så vill han inte lyssna på det. Han vet ju hur en tomte ser ut!

Ivar fick en ny fleecejacka härom veckan att ha under overallen nu när det snart blir kallt. Han älskar den och vill ha den på sig varje dag. (Så nu har vi köpt en till fleece så att vi kan tvätta den första ibland..) Han har haft den på sig hela tiden nu när han varit sjuk, dag och natt. Men när den var ny blev det lite tokigt. På morgonen när vi hade bråttom som vanligt och vi skulle ta på oss ytterkläderna sa Ivar: Jag ska ha fisen på mig!
Trött och stressad mamma sa: Va? Ska du ha en fis på dig?
(Fleece utan l blir ju fisen...) Jag trodde Ivar skojade med mig, och han trodde jag skojade och började skratta åt mitt fisskämt! Så nu har det blivit ett internskämt som vi drar varje morgon fleecen ska på.

För typ en vecka sen gick Ivar in i en ny period. Över en natt! ViktigPetterPerioden kallar vi den. Ivar vet bäst och han berättar hur allt ska vara.
Några exempel...

Åsa lånade en sjal från mig för länge sen som jag fått tillbaka nu och använder. Men Ivar har sett den på Åsa och tror att det är hennes. Så varje gång jag har den på mig låter det så här:
Ivar: Du får inte ha den! Den är Åsas!
Sofia: Åsa lånade den av mig, men den är min.
Ivar: Den är Åsas! Du får bara låna den!

Vi har gått igenom den där diskusionen typ tio gånger nu.. Nu påminner Ivar mig bara om att jag bara lånat sjalen och att jag måste lämna tillbaka den sen...

När man är sjuk tycker jag man får sova i mammas och pappas säng och äta glass till lunch och sånt som man inte får göra annars. Men då säger Ivar till mig att det är fel. Han ville inte sova hos mig när han var dålig på natten för alla ska ju sova i sin egen säng. Det har ju jag och Robin lärt honom för att vi inte får någon sömn när vi delar säng alla tre.. Och när jag åt mat i soffan för att kunna ha Ivar i knät samtidigt blev han sur och talade om för mig att man minsann inte får äta mat i soffan.
Nu får vi höra hur inkonsekventa vi är! Han håller på dem regler som vi satt upp för honom.. Och det är klart att det ser galet ut när jag bryter mot regler jag själv skapat. :) Det finns inga undantag enligt Ivar.
Samma sak var det när jag gick in med skor en morgon för jag glömt min mobil i sovrummet. Ivar började gorma att man inte får gå in med skor såklart.. Och jag försökte förklara att vi hade så bråttom till dagmamman att jag inte hann knyta upp och sen knyta skorna igen och jag behövde ju min mobil. Men en regel är en regel! Punkt slut..

Ibland kommer det spontant utan att någon brytit mot någon regel.. Typ "Man äter bara frukten, inte skalet!" eller "Bara lite till, sen räcker det" när jag häller upp juice.

Och varje gång jag blir uppläxad av Ivar avslutar han med "så är det!" :)

Det har blivit mycket tv-tittande nu när Ivar är sjuk. Och mycket frågor från Ivar. Bla när vi kollade på Musikbyrån 10 år i fredags. Då lät det så här när de visade en gammal konsert med Prodigy:
Ivar: Är det?
Sofia: Prodigy heter dem
Ivar: Låter det?
Sofia: Ja, de låter ganska konstigt faktist..

Så fort de visar musik på tv frågar Ivar: Är det taxin?
Han vill se musikvideon med Snooks taxilåt.. :) Han brukar dansa till den och så ska jag sjunga refrängen. Fast det bästa är när Julle sjunger och dansar till den, men jag får duga när hon inte är här..

Ok. Nu är jag stressad.

Ivar är jätte sjuk, har över 40 graders feber. Jag ligger efter i skolan och har en massa uppgifter jag borde lämna in den här veckan. Sen nästa vecka är det höstlov (eller schemafrivecka som det heter, jag har ju inte lov) och då ska jag skriva fördjupningsarbete i samhällskunskap. Och jag kan ju inte vara stressad över att Ivar är sjuk så nu måste jag få gnälla av mig lite här istället...

Jag har världens tråkigste uppgift tills imorgon om organisationsteorier som några gubbar skrev för hundra år sen. Jag kan inte motivera mig till att göra det. Det är såå trist. De har skrivit ihop långa teorier om sånna grejer som att det ska finnas regler på en arbetsplats och att om arbetarna får raster så mår de bättre och presterar bättre. Jag kan inte tänka mig att jag nånsin får änvändning av det.. Det var säkert intressant och nytt för hundra år sen men det gör ju inte att jag vill läsa om det...

Imorse gick jag upp och dammsög och duschade innan frukost. Jag tror aldrig jag har städat innan frukost förut. Men redan förra söndagen behövde vi dammsuga och jag tänker inte vänta en vecka till. Robin försökte stoppa mig för han vet hur ilsken jag är före frukost och att om det bara ligger en duplobit framme när jag ska damsuga så skulle jag bli arg. Och Robin blir lidande... Men inget kunde stoppa mig imorse. Jag sitter ju mest hemma och pluggar nu för jag har kommit på hur skönt det är att sitta själv och skriva och lyssna på radion när Ivar och Robin är borta. Men om det är stökigt får jag ingen ro. Jag har bakat bröd och städat skrivbordet i helgen också. Och träffat Marlene, sett två filmer, handlat mat till veckan och slappat lite i soffan och ätit pizza. Vi har verkligen haft helg och knappt gått utanför dörren. Mest för att Ivar är sjuk. Men jag tror att vi behövde det alla tre. Nu behöver jag lite sömn också.

Jag har ju i alla fall läst de där organisationsteorierna. Nu måste jag bara skriva lite om den...

Det har varit en intensiv vecka. Jag har skrivit och skrivit och skrivit på mitt arbete i samhällskunskap. Var och tittade på Cats på Operan med Emma, unnade mig lite spontan shopping, hade möte om julkursen och har till och med hunnit koppla av i soffan framför topmodell. Och blev klar med arbetet i samhällskunskap typ kl. 15 igår och redovisade det muntligt kl 16. Så nu har jag löst världens fattigdom! Känns himla bra. Och allt det här fast Ivar blev sjuk i onsdags och jag inte sovit de två senaste nätterna. Jag är så duktig. Och det bästa är att jag inte varit särskilt stressad den här veckan. Och det brukar jag ju alltid bli när det är många saker jag ska fixa samtidigt. När jag kom hem från skolan igår kväll kunde jag koppla av och kolla på film med Robin för att jag varit så duktig. Jag somnade till och med i soffan framför ett startrek istället för att vara duktig och lägga mig i tid....

Ivar är världens ynkligaste när han är sjuk. Han säger nästan bara "snyt mig!" och "bädda om mig!" och "jag vill sova!", med sin ynkligaste röst såklart. Och "KRAMA MIG!" också såklart. Det är ju rätt jobbigt att springa som en betjänt dag och natt, men ändå mysigt att få rå om honom. Han har ju blivit så stor på sista tiden..

Den här veckan har jag blivit kallad för tant. Jag tror det är första gången. En gubbe bad Robin hälsa till sin tant... Herre gud.

Nu ska jag och Ivar se på film. Det brukar vi göra när Ivar är sjuk eller trött. Han tycker det är jätte kul att se sig själv på film. Speciellt när han gör roliga saker, då skrattar han hur mycket som helst..

Min svenskalärare Christina, hon är fantastisk. Hon är nog en av de mest fantastiska jag nånsin träffat. Jag älskar henne.

Jag har aldrig tyckt om svenska för jag läser ganska långsamt och jag tycker det är rätt tråkigt att läsa om gamla författare och traggla stavning och allt sånt där. Men nu är svenskalektionerna de bästa på hela min skolvecka! Mest för att Christina är fantastisk. Men också för att jag har upptäckt att det är roligt att läsa romaner. Och det känns så bra att upptäcka det. Förra terminen upptäckte jag att historia är jätte skoj och intressant och nyttigt fast jag alltid tyckt det varit meningslöst innan. Jag överraskar mig själv positivt hela tiden och det känns ju hur bra som helst. Det är en aha-upplevelse det här med romaner. Nu fattar jag grejen! Vilken tur för mig att jag upptäckt det.

Jag har alltid haft så mycket annat att tänka när jag gått i skolan. Jag har nog aldrig lärt mig ordentligt förrän nu. I den där filmen jag såg om rasism pratade de om att det är så för de svarta i USA. De lägger nästan all sin energi på att hålla sin självkänsla och sitt självförtroende uppe när de får höra att de inte är lika mycket värda att de faktist inte presterar särskilt bra i skolan. Och det är ju inte konstigt, men då blir det ju ett bevis för de själva och resten av samhället att de är dumma och mindre värda.

Varje torsdag när jag kommer hem strax innan åtta på kvällen har jag en bra magkänsla och känner mig så glad. För hon är så fantastisk.

Förra veckan hade vi värsta jobbiga muntliga Strindbergredovisningen som alla var nervösa för. Men så hade Christina dukat upp med cider och choklad och kex och det kändes som om vi satt runt fikabordet och småpratade. Jag trodde inte det var möjligt att jag skulle kunna känna mig så avslappnad på en muntlig redovisning. Jag glömde till och med bort mina anteckningar och pratade fritt om det jag tänkte på.
Eftersom lektionen är precis i middagstiden har vi någon som bakar till varje vecka och så sitter vi och mumsar och pratar. Hur mysigt som helst.

Förra läsåret läste jag arbetssätt och lärande, etik och kommunikation med Christina och jag valde att läsa Svenska B på kvällstid bara för att få ha henne som lärare. Jag skulle nästan kunna tänka mig att läsa matte om hon var lärare i det! :)

Hon ser alltid alla. Hon lär sig allas namn första lektionen. Hon får alla att bli delaktiga. Hon är engagerad och bryr sig verkligen om alla sina elever. Ja, allt är så bra med henne och hennes lektioner. Jag lär mig jätte mycket hela tiden. Jag kommer kunna allt om svenska författare efter det här läsåret!

Hon ser alltid vad jag behöver. När jag behöver en spark i baken för att komma igång så får hon mig att bli motiverad. Och när jag har en svacka så peppar hon mig. Jag undrar hur mitt liv skulle ha varit om det inte fanns människor som hon som verkligen sett mig...

På skolavslutningen i våras hade hon och jag ett långt snack om livet och skolan och allt. Och så sa hon typ så här: "Jag vet att du inte tror på det när någon säger att du är bra och att du är duktig. Du tänker att de säger bara det för att de är familj eller för att vara snälla. Men nu säger jag det här som lärare och jag har beviset här i ditt betyg och i alla dina uppgifter. Jag vet att du är duktig och jag skulle inte säga det om jag inte menade det. Och nu ska du tänka på det under sommaren och komma tillbaka i höst och verkligen visa mig vad du kan. För jag vet att du har mycket att ge!" Positiv kritik brukar jag inte ha så lätt att ta till mig av, men på nåt sätt når hon fram till mig. Och på det sätt som hon ger negativ kritik tänker jag "jaha, det där kan jag bli bättre på om jag gör så här" istället för det gamla vanliga då jag istället suger åt mig det som ett bevis på att jag är dålig på nåt.

Men det bästa är nog att hon brukar prata om att hon är så nyfiken på vad det kommer bli av mig när jag blir stor och att jag bara måste höra av mig då och då och berätta om mina val i livet. Och när hon säger det låter det som om hon tror att jag kommer rädda världen och sånt. Det är så fint att jag vill gråta! Precis så vill jag att min mamma ska säga. Så vill jag att hon ska tänka om mig. Och nu har jag någon som tänker så. Och hon måste inte tänka så för att vi är släkt eller nåt, hon menar det verkligen. Och när hon säger det så känns det verkligen som om jag kan rädda världen, i alla fall i en liten stund, bara för att hon tror på mig.

Igår när vi var lediga sa Ivar:
Har vi inte bråttom dag, mamma?

Jag och Ivar har tagit ledigt idag. Vi har slappat i soffan framför Oprah, lekt med bilar och ätit mycket frukost. Nu sover Ivar middag. Jag har egentligen inte tid att vara ledig idag. Jag har fyra skoluppgifter som ska vara klara nästa vecka och Robin är bortrest i helgen så jag borde fixa det nu.. Jag kände mig rätt stressad i morse och var nog inte så trevlig... Men så vid frukosten när Ivar delade mackan i sju delar och lekte att de var bilar som körde runt på bordet och att päronskruttet var en fisk och så sjön han en sång om päronskruttsfisken som var ute och simmade, då kom jag på hur himla lyxigt jag har det som kan ta ledigt och ta mig tid att äta frukost i 1,5 timme med Ivar. Och jag kommer helt klart ångra mig senare om jag inte tar till vara på det nu! Jag kan inte tänka mig en bättre början på dagen. (Okdå, sovmorgon skulle ju för sig vara skönt också....)
Jag är ledig för att göra studiebesök idag. Vi ska besöka en aktivitet på pedagogiskt ledarskap där det finns en ledare. Och idag har de öppet för alla på kykans öppna förskola (det kostar pengar och man måste vara medlem för att få gå dit annars). Så jag kombinerar skola med Ivar idag! Jag älskar när jag kan göra två saker samtidigt! Det änns som om jag vinner tid då.
Så när Ivar vaknat och vi ätit lunch ska vi gå och sjunga och klappa kaninerna och observera ledarskapet...

Vi har framkallat Ivars engångskamera från sommarfestivalen nu. Det var verkligen spännande att se saker från Ivars vinkel. Och se vad han lägger märke till som han vill ta kort på. Synd att jag inte kan lägga upp dem här. Ni får komma hit och titta på dem!
Har har tagit en bild på den jätte långa matkön den första kvällen. Man ser bara en himla massa ben, jag har ingen aning om vilkas ben det är. Så är det att vara kort.. Han har tagit rätt många bilder på människor som hukar sig ner framför kameran. Det ser skoj ut med alla som liksom kryper ihop för att bli med på bild. En bild är på Erik Wagner som sticker ner huvud i vagnen för att bli med. Ivar sa "Erik är tokig!" när han såg bilden första gången. :) Det ser faktist rätt tokigt ut...
Men det fick mig att börja tänka lite mer på att böja mig ner. Det kan ju inte vara skoj att vara nere bland allas ben när man står och pratar. Jag skulle känna mig rätt utanför om det var jag som satt i vagnen..

Igår började årets folkhälsovecka i Härryda kommun. Den inleddes med Viktiga Vuxna-dagen. En massa föreläsningar för föräldrar och andra viktiga vuxna. Jag och Robin var och lyssnade på Nanny-pedagogerna. Det var den enda föreläsningen som verkade intressant för oss och så fick vi komma ut tillsammans utan Ivar en stund. En av tanterna som föreläste är nanny på tv3:s nannyprogram, den andra hade jobbat på dagis länge. Tyvärr var föreläsningen en besvikelse. Robin brukar för det mesta tycka sånt där är dåligt. Nu när jag tyckte det var dåligt tyckte han det var skitdåligt... I våras läste jag kommunikation i skolan (kursen som hette retorik förut och mest handlar om retorik nu med...) och det är svårt att se någon föreläsa utan att tänka på alla fel dem gör. Och de här tanterna hade verkligen ingen koll på hur man pratar inför en grupp. Det blir ju så himla  tråkigt att lyssna på någon som läser innantill och sånt.
Innehållet var inte heller så skoj. Det mesta hade jag hört förut. Och det känns ju bra. Jag gick därifrån och tänkte att jag är en bra förälder! Så det var inte helt meningslöst att gå dit...
Fast det värsta med att gå på sånna där grejer för föräldrar är att det nästan alltid bara är mammor! Det var kanske 25-30 mammor och 2 pappor där, Robin och en till. Behöver inte pappor lära sig nåt om barnuppfostran? Det kanske är mammorna som uppfostrar och papporna som leker ändå.. Fy fan. Var är alla pappor? Det har varit samma grej på allt jag varit på för föräldrar. När jag var på mitt första föräldramöte i våras blev jag alldeles chockad. Det var nästan inga pappor där. Och det var ingen pappa som var där ensam, utan då var det både mamman och pappan som kommit dit.  Är det så här det ser ut i vårt samhälle? Det är snart dax för höstens föräldramöte men jag har redovisning i skolan då på min kvällskurs. Det känns rätt skönt. Jag blir bara arg. Robin kan fixa barnvakt och gå dit istället!
Jag och Robin vill ju ha ett jämställt förhållande och vill att Ivar ska bli uppfostrad till en jämställd unge. Men det är så mycket som lägger krokben för det. Det är så frustrerande! Som alla gånger vi varit på BVC (barnavårdscentralen) och ingen tant ens tittat Robin i ögonen. Han är bara ett bihang. Till och med när han ställde frågor tittade tanterna på mig och svarade. Sen säger de alltid något om vad roligt och bra det är med en pappa som är med. Tänk, en engagerad pappa! Hur många gånger har jag inte hört någon säga "Vad bra/roligt att du är föräldraledig med ditt barn!" Hur många säger så till en mamma?
Alla gånger som Robin fått positiv feedback och blivit prisad för att vara en bra förälder... Som när Ivar var nyfödd och jag ammade en gång i halvtimmen dygnet runt och min farmor bara pratade om vilken bra förälder Robin är. Ja, han är en bra förälder. Men ibland vill jag bara kräkas på tanterna som tycker han är en gudagåva och sen ser ner på mig om jag gör minsta fel. Eller min granntant som alltid säger "Det går väl bra för dig i skolan. Du har ju en sån bra man som hjälper dig hemma!" De kanske menar väl, de kanske verkligen vill uppmuntra alla pappor att vara mer engagerade. Men det blir ju så fel. Åh, jag blir så arg när jag tänker på det.
Alla tanter borde skärpa sig och ge papporna en chans att faktist vara föräldrar på samma villkor som mamman! Och alla pappor borde skärpa sig och ta för sig mer av föräldraskapet!

Jag fick ta med mig Ivar till skolan idag. Jag gav faktist upp imorse när han bara trotsade och skrek och grät. Vi höll på med kläderna ett bra tag.. Till slut reste sig Ivar från sitt sprattlande på golvet och skrek "JAG VILL INTE! JAG VILL INTE! JAG. VILL. INTE. JAG VILL INTE DET!!!" Det finns ju dagar när jag känner för att skrika samma sak. Och då gör jag ju oftast det jag själv vill, det som känns bra. Så jag sa att han fick välja på att följa med till skolan eller gå till dagmamman. Han valde skolan såklart. Men det tog inte lång stund i skolan förrän han ångrat sig! Vi såg en film på 1,5 timme som Ivar verkade tycka var skittrist. Han smet ut ur klassrummet flera gånger.. Men nu vet hur det blir när han inte går till dagmamman. Då får han sitta still i ett klassrum med massa tanter och kolla på en tråkig film i en evighet! :)
Nu sover Ivar. Och jag känner mig skittrött. Först persen imorse (som var den värsta någonsin tror jag) och så försöka roa honom i skolan och försöka fatta vad de säger på filmen samtidigt.
Det jag såg av filmen var jätte intressant. En tant i USA gjorde en övning då hon delade upp människor efter ögonfärg. De som var blåögda blev illa behandlade i 2,5 timmar och de var helt nedtryckta och knäckta efter det. Fast att de visste att det var en övning och under så kort tid. Men när de gick därifrån visste de hur det kändes att vara svart och få leva med det under hela sitt liv. Det var verkligen hemskt att se. Det blir så tydligt när man vänder på det. Tanten hade gjort övningen med barn i skolan och alla vuxna hade blivit jätte arga och tyckt hon varit världens hemskaste som utsatte små vita barn för sån behandling. Och det  var ju just det hon ville att vi skulle tänka. Men tyvärr  hade de flesta inte kunnat tänka längre än så...
När jag var i Kenya för några år sen blev jag behandlad annorlunda för att jag hade en avvikande hudfärg. Hur jag blev behandlad är nog ingenting mot hur många svarta har det.. Men ändå. Jag tror det har gjort mig till en bättre människa. Den där magkänslan jag fick då, den känner jag ju när jag ser eller hör om någon som blir utsatt för rasism.

Jag frågade Ivar vad han ätit hos dagmamman igår. "Köttbullar och korv" svarade han. Konstig lunch tänkte jag, men Ivar verkade tycka det var det mest naturliga.. Så kom jag på det! Han åt köttbullar till lunch på måndagen och korv till lunch igår. Såklart! Ibland blir det lite tokigt med språket. Språkkrockar. Ivar använder de ord han har i sitt förråd, men ibland räcker det inte riktigt. Och eftersom hans tidsuppfattning är en helt annan än min så tänker ju inte han att det var olika dagar han åt köttbullar och korv. Jag är så glad att jag har en Ivar som påminner mig att jag inte behöver tänka så inrutat som jag gör.
Om Ivar inte har ett ord i sitt förråd så tar han ett liknande ord så länge. Då kan det låta så här: "mina fötter luktar fotboll!" (de luktade fotsvett...)
Häromdan fick Ivar syn på den hemliga godisskålen som står uppe på bokhyllan och som bara vuxna får äta ur. Han sa till Robin att han ville ha godis och Robin förklarade att när han blir större ska få smaka men inte nu. Ivar satte sig på golvet och väntade typ 2 minuter. Robin gick ut. Sen kom han till mig och sa "jag är stor nu. NU får jag smaka godis!" Han var överlycklig över att väntat och blivit större och att han nu skulle få smaka... Så skulle jag försöka förklara att Robin pratade om år och Ivar minuter.. Ivar började gråta och tyckte nog jag var hemskt elak. Han hade ju blivit större och pappa hade ju sagt att han skulle få smaka då. Det måste vara svårt att leva i en värld där tiden är uppdelad i år och minuter och dagar och själv tänka... Ja, hur nu Ivar tänker om tid. Han tänker nog inte på tiden alls. Allting bara är just nu.
Det är så himla roligt och intressant att följa Ivars språk. En del har lite svårt att förstå honom ibland.. För det mesta pratar han tydligt tycker jag. Men en del ord är ju en del av hans eget språk och det kan ju vara svårt att förstå. Men en grej som hjälper att veta är att han ibland förkortar ord. Han säger sista delen av ordet. Det kan tex låta så här: "mamma är en fant, pappa är en raff". Alltså en elefant och en giraff!
Och det med rumpor och bajs! Ivar tänker ju en del på det. Så igår var det som om han kommit på något riktigt smart. Då kom han och berättade för mig och Robin att: "Ivar har en liten nopp, pappa har en stor nopp, mamma har en rumpa hon kissar med!" Han är så smart min unge! :)

Igår var Emma här. Vi bakade chokladbollar (med fruktsocker i så att Ivar fick äta också). Sen kollade vi på tv och spelade mitt nya spel: tusen språkfrågor av Fredrik Lindström. Det var skoj! Jag drömde om konstiga ord sen. :) Och blev väldigt sugen på att läsa hans böcker.
Men jag borde egentligen ha pluggat igår. Och i måndags kollade jag på Star Trek med Robin hela kvällen så då blev det inte heller nåt gjort. Det går inte så bra just nu. Jag känner mig så trött. En hel vecka har jag väntat på att förkylningen ska bryta ut men jag är bara halvsjuk liksom. Och jag orkar inte vara så himla duktig hela tiden! Tre ämnen hinner jag med, de andra tre får det gå lite som går i. Det är det jag försöker intala mig själv i alla fall. Men det är så svårt att släppa kraven...
Imorgon ska jag egentligen vara klar med ett stort arbete i samhällskunskap men det får vänta till nästa vecka. Jag har upptäckt att de har börjat visa Ensamma hemma på 3:an! Ännu en grej som gör att jag inte pluggar på dagarna när Ivar är borta... Det är så skönt att bara vara hemma själv.
Jag hade riktigt roligt i skolan idag. Vi har börjat med våra lära ut övningar på pedagogiskt ledarskap. Vi ska öva oss på att leda de andra i gruppen genom att göra något praktiskt. Så idag har vi övat oss på att lägga förband på stukade leder. Jag vann en elastisk binda! :) Sen fick vi skära mango snyggt. Det var klurigt. Den dryga killen misslyckades verkligen med sin mango, det var bara slamsor kvar av den när han var färdig... Tanterna skrattade så dem grät! Men när en tant hade lite svårt för att skära ut kärnan var det ingen som skrattade. Då kom de spydiga kommentarerna som "är det din man som lagar all mat hemma eller?" Så himla trist. Om man är tjej är det inte ok att misslyckas...

Ivar läser Gissa bajset i Myror i djungelbrallan: " Fågelbajs, ormbajs, mammabajs, pappabajs..." :)