sofiaivarsson

Vi har sånna diskussioner här hemma! Det är fantastiskt roligt! Vi kan prata och resonera med Ivar. Det här har jag sett fram emot. Det var en av grejerna jag såg fram emot redan innan jag fick barn. Att få förklara och berätta om saker, att diskutera hur och varför.
Ivar fick Bajsboken i present av farbror Christoffer och hans Susanna. En perfekt present just nu. Ivar upptäckte för några veckor sen att det finns ett hål där bajset kommer ut. Så nu pratar vi om vart bajset tar vägen när man spolar toaletten och sånt. :) Så roligt. Och varje gång vi ser en katt eller hund ute måste Ivar gå riktigt nära och kolla in om de också har ett bajshål. Om det finns en djurägare i närheten berättar han stolt att det är minsann där bajset kommer ut. Härom dan stod han alldeles tyst och kollade in bajset i en blöja en lång stund.
Jag köpte massa barnböcker på bokmässan förra veckan. Det är så roligt att köpa böcker till Ivar. Det är så mycket jag vill att han ska läsa som är roligt och spännande och sånt man behöver lära sig. Jag hittade så mycket böcker att jag glömde köpa den bok jag hade tänkt att Ivar bara måste ha. "Vem bestämmer" av Stina Wirsén! Jag lånade den på biblan igår, men jag måste nog köpa den snart.. Den är underbar! Stina Wirsén är helt underbar! Alla barn borde få läsa hennes böcker. Och "Vem bestämmer" handlar om mig och Ivar just nu. En stor och en liten nalle, båda tycker att de bestämmer. Den stora säger att boken är slut och att det är läggdags, den lilla säger att det är fel och att boken bara börjar om. Ivar är ju helt övertygad om att han har rätt och ibland är det helt omöjligt att få honom att ändra sig. Han tycker säkert samma sak om mig. Jag säger att man inte får slåss. Ivar säger att han vill slåss. Jag lägger upp alla mina argument för att man inte ska slåss. "Men JAG VILL slåss" säger Ivar. Att slåss är inget att diskutera egentligen, det är ju bara så att man inte slåss. Men tänk att Ivar redan övar sig på att argumentera för sin sak och få sin vilja igenom.
Ja, för alla som känner ett dagisbarn borde Stina Wirséns böcker vara årets julklapp!
En av mina faviritböcker när jag var liten var "Mamman och den vilda bebin". Jag köpte den till Ivar. Så nu vill han sova i klockan och hänga i lampan och sånt.. Först tyckte han den var lite läskig. Ungen kommer ju bort flera gånger och mamman gråter! Det står egentligen bara om sånt som barn inte ska göra, fast vilda bebin gör det ändå och överlever varje gång. Undrar om det verkligen är bra att läsa sånna böcker? Kanske var det därför jag tyckte den var så bra förut... Det är kanske befriande att se en unge bryta mot alla regler. Jag hoppas bara Ivar förstår att man inte ska slicka en varg om man träffar en sån i skogen eller att man inte ska starta en stor brasa precis bredvid huset osv... :)
Ibland undrar jag extra mycket vad som försiggår i Ivars huvud. Som när han saltade och pepprade alla blommorna i köket igår....


Jag tror jag håller på att bli förkyld. Jag är nog bara trött... Men det skulle vara så skönt. En ursäkt att ligga på soffan och glo på dålig tv och koppla av. Men då skulle jag bli stressad för att jag kommer efter i skolan och så. Nä, jag har inte tid att bli sjuk. Jag längtar tills jag får sommarlov!

FY vilken dålig dag det här är.
Ivar vaknade en timme för tidigt för han har sån hosta. Jag är så himla trött. Jag la mig en timme tidigare igår, men jag fick ju inte sova mer ändå...
Vi satt och läste böcker i soffan och kollade på Gomorron Sverige eftersom vi hade så gott om tid. När det var en kvart kvar tills vi skulle gå kom jag på att Ivar satt i pjamas och jag hade inte ätit frukost!
Jag och Ivar blev osams. Jag ville äta min frukost supersnabbt eftersom vi var supersena och Ivar gjorde allt för att störa.
Vi hann inte riktigt bli sams för vi skulle hinna diskutera om man måste ha regnkläder eller inte när det spöregnar ute. Jag vann. Det blev regnställ och stövlar på Ivar.
När vi väl började gå upptäckte jag att mina stövlar har börjat läcka. Jag måste verkligen köpa regnkläder och nya stövlar. Det går inte att bo i den här delen av Sverige och ha ett barn som vill leka i regnet i flera timmar på helgerna och inte ha några regnkläder!
När vi kom fram till dagmamman ville inte Ivar att jag skulle gå och blev ledsen. Det är det värsta. Jag fixar inte att lämna honom när han är ledsen. Samtidigt känner jag att jag bara gör det värre när jag stannar eftersom han antagligen känner hur jobbigt jag tycker det är. Till slut stängde jag dörren och väntade utanför och lyssnade om han grät. Inget hysteriskt gråt, men han var ledsen. Han lugnade sig men jag känner mig ändå helt ledsen och nere nu. Jag får inget gjort när det blir så där. Jag kommer undra hela dagen hur han har det och om han kanske undrar om jag fortfarande är arg på honom. Jag känner inte för att gå till skolan idag. Jag har prov och redovisning imorgon, jag borde verkligen försöka plugga...
Det är Robins dag att hämta idag. Men han kom på igår att han hade en viktig grej inbokad på eftermiddagen. Suck. Det är ju sånt som händer.. Och så får vi pussla om lite. Men dagar som den här känns den där hämtningen så tung. Robin är skyldig mig big time nu!
Ivar undrar fortfarande varför pappa inte är hemma på mornarna. Det är svårt att förklara. Han har ju vant sig vid att jag går i skolan. Men Robin brukar ju vara hemma. Ivar verkar riktigt ledsen över det. Det är ju svårt att förstå varför pappa inte vill vara hemma mer med honom.
Jag behöver ladda baterierna. Det känns lite bättre att jag kan gnälla av mig lite här. Så får jag ur mig lite av allt det där negativa suckandet som kommer upp i mig. Ja, jag tror jag ska skriva ett positivt inlägg nu också!

Det går riktigt bra för mig i skolan just nu. Jag får rätt mycket gjort nu när jag är hemma själv på dagarna. Blir ju ändå en massa plugg kvar till kvällen, men det känns som om jag har det under kontroll just nu. Som det ser ut nu kommer jag kunna åka iväg till FS-mötet på fredag utan att vara stressad över att jag borde plugga!
Fast det kommer ta ett tag att vänja sig vid att Robin också pluggar. Och att han är borta så mycket på vardagarna. Ivar undrar fortfarande var pappa är på mornarna. :) Han tror ibland att de leker och pappa gömt sig... Snart kommer jag börja gnälla över de långa promenaderna till och från dagmamman... Men jag försöker hålla humöret uppe. I helgen har vi gjort storkok och bakat bröd och handlat allt vi kan tänkas vilja äta tills på fredag. Känns väldigt vuxet. Och väldigt skönt. Så slipper vi tänka på att handla och laga mat när vi kommer hem och är trötta.
Nu måste jag hämta Ivar!

Ivar var frisk nog att gå till dagmamman idag. Skönt att hon är tillbaka. Allt kändes som vanligt. Vi rusade i backarna och kom dit på 20 minuter (!) och jag var genomsvettig och hade ont i bihålorna när vi var framme. De andra barnen mötte Ivar i dörren och de verkade glada att träffas igen. Becka (Rebecka) liksom klappade på Ivar, hon ville nog ge honom en kram. Ivar satte sig i dagmammas knä och vi pratade en stund om att pappa var borta i morse när vi vaknade. Robin började skolan igår och går hemifrån innan jag och Ivar vaknar. Robin brukar ju vara den som går upp sist för det mesta och Ivar trodde inte på mig när jag sa att pappa åkt till skolan. Jag sa det typ fem gånger men han letade igenom hela lägenheten ändå. Han verkade tycka det var väldigt konstigt att inte Robin var hemma.
För det mesta är jag väldigt nöjd med att vi har dagmamma. Det är så fint hur barnen blir lite som en syskongrupp eftersom de är i olika åldrar. Ivar som varit minstingen fram tills nu måste lära sig ta hänsyn till ett mindre barn nu. Det är nyttigt tror jag. Och han måste ju också lära sig ta hänsyn till de större barnen och inte riva deras lekobyggen och sånt. Nej, han behöver inga syskon just nu...

Jag har längtat efter att Robin ska få något att göra. Men nu när han har det känner jag mig skitstressad över hur mycket mindre tid vi kommer ha. Om Robin ska lämna och hämta Ivar får Ivar vara hos dagmamman 10 timmar, plus att det tar en halvtimme att gå dit och en halvtimme hem. Det blir alltså 11 timmar av Ivars 12 timmars vakna tid. Helt sjukt. Har alla heltidsjobbande föräldrar det så? Någon dag måste jag kanske acceptera att det är så men just nu vill jag inte det.
Så nu blir det jag som lämnar och hämtar. En dag i veckan får Robin hämta sent så att jag hinner plugga lite också. Men de dagar jag lämnar och hämtar kommer två timmar av min tid gå åt till att gå (en halvtimme dit och tillbaka x 2) och det är ju svårt att få något annat gjort än att just gå. Plus att jag får ta morgontrasslet med Ivar själv... I morse satte jag honom i soffan och satte på barnkanalen och fixade allt som skulle fixas. Men då ville han såklart inte lämna soffan sen när vi väl skulle gå..
Jag tänker nog helt orealistiskt om tiden. Nu går Ivar hos dagmamman lite mer än 20 timmar i veckan. Och jag pluggar ju faktiskt heltid, 40 timmar borde jag alltså ha till skolan. Och så tänker jag dessutom att jag borde ha helgerna lediga för att umgås med Ivar och Robin och andra, göra sånt jag tycker är skoj och vila. Det går inte ihop. Inte konstigt jag alltid blir stressad. Någon som har en lösning?

Eftersom Ivar varit sjuk har jag inte hunnit plugga på fyra dagar. Så nu tänkte jag plugga supereffektivt i två dagar så att jag hinner unna mig att gå på bokmässan i slutet av veckan!

Det känns som om Göran Hägglund är överallt. Och på förstasidan i DN idag står det att kd spurtar nu i slutet. Jag tror jag håller på att bli hjärntvättad av hans falska leende och "Ja! Vi värnar om familjen!" Det gör mig spypärdig. Det var någon som var snäll och tog ner Göran-plakatet utanför skolan förra veckan men nu är den uppe igen. De måste ha något nätverk här i Mölnlycke... Moderaterna däremot, de har fortfarande inte fixat Reinfeldt fast hans plakat varit huvudlöst i rondellen i många dagar nu.
Reinfeldt tycker jag ju har fel om mycket, men Göran Hägglund och de andra i kd är ju himla läskiga. Det känns extra läskigt nu när jag läser om den intoleranta kristna högern i USA och vad de ställer till med. Och jag blev rädd när jag läste Marlenes blogg idag:
http://wondergirl.blogg.se/130906103123_skit_eller_skit.html
Lika lite som jag vill att sverigedemokraterna ska få någon makt, vill jag att kd ska få det. Det är samma skit. Nästan. De utgår inte från att alla människor har samma värde och därför ska ha samma rättigheter. Känns jävligt omodernt. Väx upp!

Idag var vi uppe innan 8. Vi kom till dagmamman i tid för första gången den här terminen...

Efter tips från mamma har vi infört en ny rutin. Ivar väljer ut kläder till sig själv på kvällen och lägger i en hög så det bara är att ta på sig på morgonen. Och när han säger att det är fel tröja och fel byxor osv. är det bara att berätta att han faktiskt valt dem själv. Det funkar jätte bra. Idag hade Ivar valt att ha: blå och vitrandiga långkalsonger, röd och vitrandiga byxor, röd och vitrandiga strumpor, blå och vitrandigt linne och blå och vitrandig tröja. Det såg jätte gulligt ut. Men jag började ändå fundera på om jag köper för mycket randigt? För sen så har ju Ivar en jacka med röd och vitrandigt foder och en blå och vitrandig mössa också...

Sitter i datasalen i skolan och lär mig göra bildspel. Jag har läst alla intressanta bloggar och nu har jag lite tråkigt.. Tänkte smygplugga lite samhällskunskap en stund tills vi gör något roligare än bildspel.
Jag är som vanligt ute i sista stund med mina skolarbeten. Jag har skrivit hela dagen på en rapport om den kristna högern i USA och Bush. Superintressant! Samhällskunskap är mitt favoritämne just nu. Synd bara att jag alltid stressar fram mina arbeten. Den här veckan hade jag bestämt mig för att följa mitt schema. Det går så där.. Jag pluggade inte de där fyra timmarna jag borde igår kväll. Tisdag och torsdag kvällar har jag planerat in som lediga kvällar till att kolla på tv och duscha och sånt där. Men jag måste nog skriva lite mer om Bush ikväll när jag kommer hem. Ska bara kolla på DHW först... Jag borde fått nog av tv-tittande i helgen. Det har varit en riktigt slapp helg med mycket småätande och tv. Skönt. Liza var och föreläste på Wendelsberg och hängde hos oss ett tag. (Himla praktiskt att bo i närheten av en rörelsefolkhögskola!) Vi hann med varsitt pärlarmband och chips på lördags kvällen och så lite lek med Ivar på söndagen. Igår träffade jag både Åsa, Emma och Towe under dagen. Kors i taket! Det har varit dåligt med sånt sen skolan började. Jag känner mig helt understimulerad. Tanterna och lektionerna ger inte så mycket. Det börjar bli lite bättre på pedagogiskt ledarskap, men fortfarande inte bra. Varje lektion tänker jag på hur mycket jag lärt mig i UNF. Jag tänker inte på mig själv som en ledare.. Men jag kan ju redan det vi ska lära oss. Tex igår så pratade vi om att ge konstruktig kritik. Då kunde jag ju stila lite och berätta vad man ska tänka på. :)

Trotsåldern har brytit ut hemma hos oss. Vilken chock! Det tog några dagar innan jag och Robin fattade vad tusan det är frågan om. Skrik och gråt över varje liten grej. En natt var vi uppe med Ivar och han bara grät och grät. Nu fattar jag ju att han var arg.. Jag ringde till mamma och fick alla tips inför typ ett år av trots. Så nu känns det lite bättre. Men jag tycker det är hemskt jobbigt att se Ivar helt hysteriskt arg. Inte för att han är arg utan för att han går igenom en livskris och jag vill hjälpa honom men känner mig rätt maktlös...
Ska läsa lite mer i Stora barnboken när jag kommer hem. Anna Whalgren vet alltid vad man ska göra.

2-åringar som ska vara de gulligaste, mest hjälpsamma och finaste ungarna. Och jag har knappt hunnit tänka på att han är en sån 2-åring och nu är det slut på den perioden. Jag hade tänkt att trotsen skulle komma någon gång i vinter... Ibland är det svårt att hänga med i utvecklingen. Inte trodde jag väl att jag skulle bli en sån där seg mamma som inte riktigt fattar att ungen blivit stor.... Häromdan var det Robin som inte hängde med i utvecklingen:

I ommöbleringen och städningen i lördags gjorde vi om vårt fula och tråkiga soffbord till ett lekbord! Vi satte fast en legoplatta och målade på svart tavelfärg så man kan rita på det! Vi målade runda plattor och så blev det en spis. Sen ritade vi parkeringsplatser. Vi är sånna kreativa föräldrar! Men nu behöver vi ett nytt soffbord... Ett snyggt.

Jag försökte blogga med Ivar i knät igår kväll när Robin var på UNF-möte.. Jag råkade lägga upp fel bild och när jag skulle slänga den, slängde jag min omröstning om projektarbetet! :( typiskt. Men jag kommer ihåg att 3,5/5 röstade på broschyren... Så det får väl bli en broschyr då.

Hittills har jag inte lärt mig något nytt i skolan den här terminen. Och jag känner mig väldigt oinspirerad att sätta igång och plugga på kvällarna. Igår på pedagogiskt ledarskap lärde jag mig att snittsla! Vilket skämt! Så om jag någonsin i mitt liv kommer snittsla en tipspromenad så vet jag precis vad jag ska tänka på. Att inte släppa iväg barn ensamma in i skogen, att inte snittsla med gröna band i skogen och att sätta snittslarna i ögonhöjd! :)

Och den där dryga killen på pedagogiskt ledarskap stör jag mig på mer och mer! Igår berättade han att han jobbat som militär-nånting.. Det förklarar ju varför han beter sig som en ofiicer eller nåt över alla tanterna. Och jag blir så irriterad på tanterna för att de bara sitter där och låter honom snacka hela lektionen. De verkar tycka det är helt ok att han tar all plats. Igår hade jag bestämt för att han inte skulle få snacka om sig själv hela lektionen. Jag hamnade i samma grupp som honom såklart och då var jag tvungen att faktiskt avbryta honom för att få säga vad jag tycker. Han sa typ "jaha" och fortsatte prata om sig själv. Hur fan tänker man när ingen annan får en syl i vädret för att man själv snackar i ett? Bryr han sig inte om vad någon annan tycker? Han älskar sig själv och sin röst så jävla mycket så jag blir illamående. Förra veckan kände jag mig värdelös för att jag satt tyst på alla lektioner med honom... Han kommer ta mitt MVG ifrån mig.

Igår grät Ivar hela morgonen. Det var nästan omöjligt att få iväg honom till extradagmamman. Och våran dagmamma är sjukskriven hela den här veckan och nästa. Så igår ringde en annan dagmamma och sa att extradagmamman också blivit sjuk och ska vara hemma resten av den här veckan! Det känns som om någon jävlas med mig. Jag har redan kommit efter i skolan och nu kommer det bli svårt att få något gjort den här veckan. Ivar får vara hemma med Robin. Jag tror gråten kommer bli ännu värre annars. Jag känner verkligen inte för att lämna honom till någon han aldrig varit hos förut, även om han känner igen henne och barnen..

I natt drömde jag mardrömmar om min svenskalärare.. Jag mailade henne och frågade hur man skriver uppsats. Skriva uppsats är uppgiften. Det är så himla luddigt så jag vet inte hur eller vad jag ska skriva. Hon skrev tillbaka att jag inte skulle ta uppgiften på så stort allvar och att vi bara tränar oss på att skriva! Jag drömde om min superstora studieskuld jag kommer ha innan jag ens börjat på högskola/universitet och att jag lånar pengar för att träna mig på att skriva! Jag tror jag sa till läraren i drömmen att jag minsann lånade pengar för att få mina MVGn.. :) Jag är bara lite skolstressad....