Älskade Martina!
Jag älskar Martina Haag! Jag försöker att bara läsa lite åt gången i Martina koden för att den inte ska ta slut så snabbt. Det känns så bra att läsa lite innan jag somnar. Hon måste ge ut fler böcker nu fort! Hon är ju så himla rolig. Kan ingen göra en dokumentär om hennes familjeliv? Jag skulle sitta som klistrad! Tänk att någon har det som jag. :) Hon försöker också ha fredagsmys med sin familj, men det blir bara pannkaka. Hon blir också rädd när hon ser barn i närheten av bryggor, majbrasor, vägar och balkonger och sånt. Hon blir störd av sin familj när hon ska skriva.
Igår kväll läste jag om hennes lediga dag. Som bara är stressad för då måste hinna göra allting hon inte hinner annars bara för att hon är ledig. Så kommer hon hem och hennes man ligger på soffan och säger att hon får fixa mat och det eftersom hon ju varit ledig hela dagen. Precis så är det...
Och hon känner sig ovuxen när hon går på föräldramöten eftersom alla andra föräldrar har städat hemma, lämnar barnen i tid, de skriker inte åt sina barn och sånt. Det ska jag tänka på nästa gång jag träffar sånna där föräldrar. Martina Haags och mina barn har mycket roligare! :) Och när jag glömt att lämna in lappen med nya tider till dagmamman så ska jag tänka på att Martina Haag glömde skicka med både galonbyxorna och reservgalonbyxorna och hennes unge fick bli lite blöt en dag på dagis, men han verkar ju ha överlevt och mår bra. :)
Alla borde läsa Martina koden! I alla fall kapitlet om när Hans Blix kommer för att medla i familjebråken, men ger upp och skriker att han hellre löser Palestinafrågan! Och kapitlet om när yngsta barnet smiter iväg när Martina provar bikini på HM och trosorna fastnar halvvägs på låren och hon måste rusa ut ur provhytten ändå för att hitta ungen innan han blir ihjältrampad eller kidnappad!
Jag skrattar nästan hela tiden när jag läser. Så det är min nya strategi. Jag ska försöka skratta istället för att gnälla. Kanske inte skratta när jag är mitt uppe i overalltrasslet på morgonen, men sen.. Kanske bloggar om det sen också...
Igår kväll läste jag om hennes lediga dag. Som bara är stressad för då måste hinna göra allting hon inte hinner annars bara för att hon är ledig. Så kommer hon hem och hennes man ligger på soffan och säger att hon får fixa mat och det eftersom hon ju varit ledig hela dagen. Precis så är det...
Och hon känner sig ovuxen när hon går på föräldramöten eftersom alla andra föräldrar har städat hemma, lämnar barnen i tid, de skriker inte åt sina barn och sånt. Det ska jag tänka på nästa gång jag träffar sånna där föräldrar. Martina Haags och mina barn har mycket roligare! :) Och när jag glömt att lämna in lappen med nya tider till dagmamman så ska jag tänka på att Martina Haag glömde skicka med både galonbyxorna och reservgalonbyxorna och hennes unge fick bli lite blöt en dag på dagis, men han verkar ju ha överlevt och mår bra. :)
Alla borde läsa Martina koden! I alla fall kapitlet om när Hans Blix kommer för att medla i familjebråken, men ger upp och skriker att han hellre löser Palestinafrågan! Och kapitlet om när yngsta barnet smiter iväg när Martina provar bikini på HM och trosorna fastnar halvvägs på låren och hon måste rusa ut ur provhytten ändå för att hitta ungen innan han blir ihjältrampad eller kidnappad!
Jag skrattar nästan hela tiden när jag läser. Så det är min nya strategi. Jag ska försöka skratta istället för att gnälla. Kanske inte skratta när jag är mitt uppe i overalltrasslet på morgonen, men sen.. Kanske bloggar om det sen också...
Tacksamhet!
Idag känns det mycket bättre att gå i skolan igen. Motivationen har inte kommit tillbaka än, men det känns lite mindre trist i alla fall. Och jag tror att jag har fått en ny kompis. Som är en frisk fläkt i klassrummet!
Igår diskade jag och städade upp lite i köket på min lunchrast. Det stör mig idag... Bara för att jag jobbar hemma ska jag ju inte behöva diska. Det som stör mig mest är att när Robin kom hem igår kväll var det ju fullt med ny disk och han märkte inte ens att jag diskat på "arbetstid". Just nu känns allt så jävla otacksamt. Ge mig lite tacksamhet för sjutton! :) Ingen bryr sig om jag pluggar som en galning. Familjen kanske bryr sig om jag anstränger mig och lagar exra god mat på en tisdag efter skolan, men de visar det inte så bra... Och att va förälder är fan så otacksamt! Så fort någon rolig person kommer på besök är jag helt glömd. Eller jag får ju ta bajsblöjor, man-ska-inte-slåss-samtalet, nu-är-det-dax-att-sova-tjatet, på-med-overallen-nu-bråket och allt annat som inte är roligt. Inte får jag någon guldbagge eller nåt direkt!
Eller, det är inte riktigt sant.. Ibland är det jävligt otacksamt att va förälder. Eller otacksamt är kanske inte rätt ord.... Men det är i alla fall helt klart värt. Det är ju jag som får trösta Ivar när han är ledsen, jag som får trängas med honom i sängen när han drömmer mardrömmar, jag som får lära honom vad som är rätt och fel... Och ibland säger han faktiskt "åh, vad gott!" när jag lagat mat. :) Det är ju kärlek och inte tacksamhet, precis som det ska vara. Ibland blir det bara lite tröttsamt att göra skitgörat (av kärlek) medans någon annan kommer och får Ivars kärlek. Så är det att vara förälder säger mamma. Antar att det är sant...
Men det är i alla fall inte värt att diska när ingen märker det!
Igår diskade jag och städade upp lite i köket på min lunchrast. Det stör mig idag... Bara för att jag jobbar hemma ska jag ju inte behöva diska. Det som stör mig mest är att när Robin kom hem igår kväll var det ju fullt med ny disk och han märkte inte ens att jag diskat på "arbetstid". Just nu känns allt så jävla otacksamt. Ge mig lite tacksamhet för sjutton! :) Ingen bryr sig om jag pluggar som en galning. Familjen kanske bryr sig om jag anstränger mig och lagar exra god mat på en tisdag efter skolan, men de visar det inte så bra... Och att va förälder är fan så otacksamt! Så fort någon rolig person kommer på besök är jag helt glömd. Eller jag får ju ta bajsblöjor, man-ska-inte-slåss-samtalet, nu-är-det-dax-att-sova-tjatet, på-med-overallen-nu-bråket och allt annat som inte är roligt. Inte får jag någon guldbagge eller nåt direkt!
Eller, det är inte riktigt sant.. Ibland är det jävligt otacksamt att va förälder. Eller otacksamt är kanske inte rätt ord.... Men det är i alla fall helt klart värt. Det är ju jag som får trösta Ivar när han är ledsen, jag som får trängas med honom i sängen när han drömmer mardrömmar, jag som får lära honom vad som är rätt och fel... Och ibland säger han faktiskt "åh, vad gott!" när jag lagat mat. :) Det är ju kärlek och inte tacksamhet, precis som det ska vara. Ibland blir det bara lite tröttsamt att göra skitgörat (av kärlek) medans någon annan kommer och får Ivars kärlek. Så är det att vara förälder säger mamma. Antar att det är sant...
Men det är i alla fall inte värt att diska när ingen märker det!
.
Igår började nya terminen. Jag känner mig helt omotiverad. Jag vill bara ligga hemma på soffan och kolla på tv. Och det är en sån tung termin jag har framför mig. Jag är inte klar med allt från höstterminen än heller. Suck..
Jag längtar efter att göra något nytt. Jag är trött på den här skolan nu, jag står bara och stampar känns det som.
Jag orkar inte skriva. Jag skriver så mycket skolgrejer hela tiden. Jag är så trött på att sitta vid datorn och skriva och skriva. Det börjar kännas ensamt också... Jag hade tänkt lägga bloggen åt sidan ett tag, men vi får se hur det går med det. Jag tänkte att jag kan ju ta min bloggtid och göra något utanför den här lägenheten. En fritidssysselsättning.
Jul och nyår var väldigt lugnt. Vi har haft det väldigt bra. Ändå har det varit ett väldigt tungt lov. För jag hade ju inte lov. Jag har varit jätte stressad och inte kunnat koppla av eftersom jag har en massa skoluppgifter hängande över mig.
Jag tänkte att Ivar skulle få ha jullov precis som alla andra barn så han fick vara hemma med mig trots att jag hade så mycket att göra. Och det går inte att plugga med Ivar hemma. Det är helt omöjligt. Det gjorde mig ännu mer stressad.
Jag blev i alla fall klar med fördjupningsarbetet i samhällskunskap i tid. Precis när arbetet var färdigt och inskickat blev jag förkyld. Så typiskt. Ibland tycker jag synd om kropp, som jag stressar den... I alla fall, jag kunde inte redovisa arbetet muntligt då eftersom jag blev sjuk och min lärare blev arg.. Och jag åkte aldrig på utskottsmötet jag skulle på eftersom jag var så trött och förkyld och sliten. Dagen efter åkte jag till Ludvika. Min enda semestervecka det här läsåret. Jag bara åkte och lämnade en massa jobbiga grejer hemma. Det kändes så skönt.
Vi stannade till hos Liza i Örebro på vägen och åt mat och hon lekte av Ivar så att han sov resten av tågresan sen. det var toppen! Fint att träffa Liza också, såklart!
I Ludvika har vi blivit bortskämda med presenter och mamma har lagat mina favoriträtter. Ivar har lekt med Julle nästan hela veckan så hon var alldeles slut när vi åkte hem.
Det är alltid jobbigt när hela familjen träffas igen och kämpar så med att inte falla tillbaka i min gamla roll. Mycket känslor som kommer upp också.. Men det har ändå varit en väldigt bra vecka. Den bästa på länge med min familj. Jag ville knappt åka hem i lördags.
Det där jobbiga jag lämnade hemma blev jag såklart skitstressad för när jag väl var i Ludvika. Jag hade inte skickat in min anmälan till skolan att jag ville gå den här terminen, jag hade inte betalt en räkning, lämnat tillbaka biblioteksböckerna, inte skickat in UNF-papper för 2006 och så var det nåt mer... Men det har löst sig nu.
Den här veckan tänker jag inte plugga alls. Jag måste ju gå på lektionerna.. Men på kvällarna tänker jag vila. Och i helgen ska jag göra något roligt!
Nu när jag gnällt av mig lite ska jag lägga mig soffan en stund innan jag måste tillbaka till skolan. Jag är så himla himla trött. 6.30 gick vi upp i morse, för att jag skulle kunna vara i skolan 8.30. Ivar grät och jag var som en zombi.
Jag längtar efter att göra något nytt. Jag är trött på den här skolan nu, jag står bara och stampar känns det som.
Jag orkar inte skriva. Jag skriver så mycket skolgrejer hela tiden. Jag är så trött på att sitta vid datorn och skriva och skriva. Det börjar kännas ensamt också... Jag hade tänkt lägga bloggen åt sidan ett tag, men vi får se hur det går med det. Jag tänkte att jag kan ju ta min bloggtid och göra något utanför den här lägenheten. En fritidssysselsättning.
Jul och nyår var väldigt lugnt. Vi har haft det väldigt bra. Ändå har det varit ett väldigt tungt lov. För jag hade ju inte lov. Jag har varit jätte stressad och inte kunnat koppla av eftersom jag har en massa skoluppgifter hängande över mig.
Jag tänkte att Ivar skulle få ha jullov precis som alla andra barn så han fick vara hemma med mig trots att jag hade så mycket att göra. Och det går inte att plugga med Ivar hemma. Det är helt omöjligt. Det gjorde mig ännu mer stressad.
Jag blev i alla fall klar med fördjupningsarbetet i samhällskunskap i tid. Precis när arbetet var färdigt och inskickat blev jag förkyld. Så typiskt. Ibland tycker jag synd om kropp, som jag stressar den... I alla fall, jag kunde inte redovisa arbetet muntligt då eftersom jag blev sjuk och min lärare blev arg.. Och jag åkte aldrig på utskottsmötet jag skulle på eftersom jag var så trött och förkyld och sliten. Dagen efter åkte jag till Ludvika. Min enda semestervecka det här läsåret. Jag bara åkte och lämnade en massa jobbiga grejer hemma. Det kändes så skönt.
Vi stannade till hos Liza i Örebro på vägen och åt mat och hon lekte av Ivar så att han sov resten av tågresan sen. det var toppen! Fint att träffa Liza också, såklart!
I Ludvika har vi blivit bortskämda med presenter och mamma har lagat mina favoriträtter. Ivar har lekt med Julle nästan hela veckan så hon var alldeles slut när vi åkte hem.
Det är alltid jobbigt när hela familjen träffas igen och kämpar så med att inte falla tillbaka i min gamla roll. Mycket känslor som kommer upp också.. Men det har ändå varit en väldigt bra vecka. Den bästa på länge med min familj. Jag ville knappt åka hem i lördags.
Det där jobbiga jag lämnade hemma blev jag såklart skitstressad för när jag väl var i Ludvika. Jag hade inte skickat in min anmälan till skolan att jag ville gå den här terminen, jag hade inte betalt en räkning, lämnat tillbaka biblioteksböckerna, inte skickat in UNF-papper för 2006 och så var det nåt mer... Men det har löst sig nu.
Den här veckan tänker jag inte plugga alls. Jag måste ju gå på lektionerna.. Men på kvällarna tänker jag vila. Och i helgen ska jag göra något roligt!
Nu när jag gnällt av mig lite ska jag lägga mig soffan en stund innan jag måste tillbaka till skolan. Jag är så himla himla trött. 6.30 gick vi upp i morse, för att jag skulle kunna vara i skolan 8.30. Ivar grät och jag var som en zombi.