sofiaivarsson

Kl. 17.00 idag har jag redovisning i svenska och historia. Har några timmar på mig att skriva ihop något om renässansen och duscha. Orkar inte riktigt börja än.. Jag är så jävla duktig. Tre muntliga redovisningar på en vecka. Jag har varit på båda datorlektionerna fast jag tycker excel är riktigt trist. Och jag har kollat lite på gamla högskoleprov inför lördag och tittat på lite utbildningar jag kan tänka mig till hösten.Jag och Ivar har varit sena varje morgon den här veckan. Det är hemskt när de tar en timme!

Så har jag kommit på att min skola är typ den bästa! Jag tycker verkligen om den. Om jag inte räknar folkhögskolorna jag gått på är det den bästa.. Nu vill jag inte sluta. Skolan anpassar sig liksom efter mig. Eleverna är så viktiga. Alla är viktiga. Bara en sån sak som att skolan har en gubbe som jobbar med att sitta och läsa tidningen och vänta på att sista elev går hem för kvällen. Bara för att jag och alla andra ska få en chans att plugga i lugn och ro på kvällarna och det inte ska spela någon roll om man har dator hemma eller inte. Alla sånna där små grejer som ska göra det lättare att plugga och ha jobb och familj.
Förutom alla bra lärare har vi en toppenbibliotikarie. Hon hjälper till och bollar idéer när jag ska skriva arbeten, förutom att hitta de där bästa böckerna.. Förra veckan sa jag till henne att jag ville skriva om något nytt på samhällskunskapet för jag börjar bli så trött på det vanliga med Afrika och det.. Så plockade hon fram "Vill ha mer" av Katarina Bjärvall som jag fick av Liza i present förut. Liza känner ju mig och vet att det är precis en sån bok som jag vill läsa. Och jag blir så imponerad att min skolbibliotikarie också känner mig, att hon vill lära känna alla elever för att kunna hjälpa till bättre. Hon kommer ihåg vad jag skrivit om tidigare och vad mina intressen är. Tidigare skolbibliotikarier i mitt liv har nog inte ens vetat vad jag heter...
Igår var jag hos min syo som också är helt fantastisk. Jag känner mig alltid så hoppfull och glad när jag varit hos henne. Hon är ärlig och realistisk men ändå uppmuntrande till mina drömmar. Igår hade jag tänkt prata om olika utbildningar, men vi pratade mest om det här med att välja den lätta vägen eller den lite mer krokiga och inte alltid så lätt men min egen väg. Jag håller nog på att bli gammal eller nåt för jag börjar känna att den lätta raka vägen är den jag vill gå.. Fast att det ju inte är jag. Jag brukar inte välja den lätta vägen. Och det är ju mycket mer spännande, men jag börjar känna mig bekväm. Jag kom iaf fram till att jag inte alls vill välja någon rak väg och typ gå lärarprogrammet och sen jobba som lärare resten av livet. Det är inte min väg. Så nu vet jag det iaf. Så pratade vi om att mitt slutbetyg är ett mål i sig. Jag glömmer det.. Oavsett vad jag gör sen eller vad jag blir har jag ju verkligen åstadkommit något nu.
Åh vad det är skönt att ha människor i skolan som verkligen vill hjälpa till. Det är ju deras jobb, men de gör mer än att leta fram böcker och utbildningar till mig. De är engagerade och intresserade av mig. Så skönt nu när jag känner mig lite så där vilsen..

Förresten har jag köpt världens snyggaste röda sjömansklänning! :)

Ok. NU! Renässansen.

Jag börjar känna mig lite orolig över mig själv.. Det är som om jag tagit semester. Mitt i terminen! Veckan som gått har jag gjort det jag velat.. träffat dem jag velat. Har haft en riktigt skön helg tillsammans med Ivar. Igår va vi i botaniska trädgården hela dagen (halva tiden tittades på fiskarna i "djungeln"). För det första blir jag så glad av solen, sen att få hänga med Ivar ute i solen en hel dag. Det är toppen! Hela han bara spritter av vårglädje och energi, han liksom skuttar fram istället för att gå eller springa.
Idag har vi köpt massa fröer som vi ska plantera på balkongen och göra riktigt fint. Det va länge sen jag höll på med sånt.. Men jag kom på att det är väldigt avkopplande att plantera. Och det är ju en jätte bra hobby som jag och Ivar kan dela. Så det ska nog bli sommarlovets projekt tror jag.. Vi ska köpa smultronplantor också!
Itorsdags var jag på besöksdag på universitetet och blev lite avskräckt. Sen pratade jag med min svenskalärare om det i typ en kvart och så kändes allt mycket bättre. Fast jag behöver nog höra henne säga att jag visst är väldigt duktig på svenska några gånger till innan jag vågar tro på det..
Jag är så otroligt trött på att låta allting vänta bara för att jag pluggar som jag gör. Jag vill ju leva också! De senaste veckorna har jag sagt så många gånger att det ska jag göra på sommarlovet.. Till och med till Ivar säger jag det. På sommarlovet ska vi gå och klappa kaninerna och åka till slottskogen och hälsa på mormor och morfar och cykla och baka och allt... Det är det stora samtalsämnet i skolan just nu. Att man får vänta med att träffa sina barn tills det blir sommarlov. Det är hemskt. Fast skönt att vi kan dela det där dåliga samvetet lite..

Den här veckan ska bli bra har jag bestämt.. Tyvärr började den inte så bra med promenad i hagelstorm. Jag stannade hemma från skolan för att träffa Åsa på hennes håltimme. Det blev en bra skolkdag med skratt och slappande och god mat.

Förra veckan var allt bara jobbigt. Måndagen var jag hemma med Ivar som var förkyld. Jobbigt eftersom han inte var jättesjuk och snabbt blev rastlös och jag ville plugga. När Robin kom gick jag till biblioteket för att täffa några från skolan och prata om hemprovet i organisation och ledarskap. Det va skönt att komma hemifrån och de va trevliga, men sen efteråt kändes det som om de mest ville "skriva av mig".
På tisdagen var Robin hemma med Ivar. Jag gick till biblioteket för att få lite lugnt och ro med hemprovet. Ivar grät och ville jag skulle vara hemma. Hem och åt lunch innan jag gick till skolan. Ivar grät. Höll på att somna på lektionen och det kändes som om den aldrig tog slut.. Efteråt fikade jag med en av tjejerna i gruppen och pratade lite mer om hemprovet. Sen kom hennes kompis (som inte ens går i skolan) och la sig i och det blev jobbigt.. Jag fick ännu mer känslan av att tjejen från skolan mest ville skriva av mig. Så jag gick hem.
Onsdagen började bra, Ivar va frisk och jag kunde gå till skolan i lugnt och ro. Jag hämtade Ivar och det va vår ute. Vi tog en promenad genom skogen på vägen hem och fikade på några kex jag hittade i väskan. När vi kom hem bestämde vi oss för att laga riktigt god mat. När maten nästan va klar kräktes Ivar i soffan. In med allt i duschen. Ivar grät för att han kräkts på pappas täcke och trodde nog att Robin skulle få sova utan täcke och frysa bara för det.. När Robin kom hem fick han order om att ta av pastan från spisen och torka upp i soffan. Efter duschen ville Ivar lägga sig. Han sa nåt om att han ju inte borstat tänderna än och sen somnade han. Robin gick till tvättstugan och jag åt middag ensam. Jag passade på att skriva lite på hemprovet när Ivar sov. Men sen vaknade han såklart och va pigg vid 22. Robin somnade och jag och Ivar satt uppe i soffan en stund. Tills jag fick lite panik över hemprovet som skulle vara inne på onsdagen. Jag la Ivar i sängen med böcker och gossedjur och sa att jag var tvungen att skriva en superviktig grej. Helt klart det sämsta jag skrivit när jag gått på komvux, men det blev klart i alla fall. Mailade in det 23.45 och sen gick jag och la mig.
Vaknade på torsdagen och va förkyld. Ivar vaknade 7 och gick upp för att släcka lampan. Han tyckte det va för ljust.. (solen lyste in genom fönstret.) Sen ville inte han somna om. Jag hade fixat barnvakt för alla inom barnomsorgen va på fortbildning, men ingen barnvakt vill väl komma när de hör talas om magsjuka. Vi gick ut på promenad för att inte bli allt för rastlösa. Efter det va jag helt slut och låg på soffan hela eftermiddagen. Robin kom och jag gick till min kvällskurs. Hann inte duscha innan.. Jag satt och kände efter hela lektionen om jag inte mådde lite illa ändå och hörde inte alls på om vad det nu var vi pratade om. Gick hem och kände att jag borde jobba undan lite skoluppgifter. Det gick sådär.
På fredag morgon va jag riktigt förkyld och glömde helt bort det där med att barnet ska vara hemma 48 timmar efter att det kräkts. Jag sa inte ens till dagmamman att han kräkts, det kändes som om det va så många dar sen.. vilade mig när Ivar va borta. Hämtade honom tidigt eftersom det va fredag. Låg på soffan hela eftermiddagen och orkade inte göra någonting. Ivar va pigg som en mört och busade och höll på. Det är väldigt tacksamt att retas med mig när jag är sjuk. Robin kom hem och somnade 19.30. Ivar va fortfarande pigg. Fick honom att somna till slut, fast han va sur för att pappa bara snarkade och inte sa godnatt ordentligt. Stannade uppe och njöt av att få vara ifred. Somnade rätt sent och vaknade strax igen av att Ivar kräktes i sängen. Upp igen och duscha och tvätta och hålla på. Mådde jätte illa och va övertygad om att jag också fått magsjuka.. Sov dåligt bara för det.
Ivar vaknade tidigt och va sitt vanliga pigga jag. Robin gick upp. Äntligen sovmorgon. Tog ut Ivar på promenad fast jag kände mig jätte förkyld och han hade kräkts på natten. Inte så smart.. Men jag tänkte att det stackars barnet inte skulle behöva sitta inne när det är helg och ha tråkigt och bli rastlös. Vi blev osams på promenaden eftersom vi båda va så himla trötta. Kom hem och va arga och ledsna. Orkade inte plugga. På eftermiddagen roade vi oss med att damma, jag och Ivar.
Söndagen va stora städdagen. Tvättade och moppade och höll hela dagen. Fast jag inte va frisk än. Och va rätt sur för att bara jag städade...

Så. Nu har jag fått ur mig allt det där jobbiga. Nu vill jag ha en vecka med flyt, roliga grejer och inga prov. Helst ett friskt barn också om det går att ordna. Den här veckans uppdrag är att muta folk förresten! Jag misslyckades totalt med förra veckans uppdrag, att glorifiera terrorismen, så jag satsar hårt på det här med mutningen.

Jag skrev lite negativa grejer här, men så tog jag bort det...

Det bästa idag: vår ute. Ivar är frisk från sin förkylning och kan sova i sin säng igen istället för att hosta och snora på mig hela nätterna. Mamma skickade ett vykort med en dikt på om att ta hand om sig själv. Jag gick till skolan fast jag inte ville. Jag har skrivit ganska mycket på mitt hemprov som ska vara klart idag så jag borde bli klar innan midnatt. Jag satte på mig klänning och läppglans imorse och då gjorde det inte så mycket att inte hunnit tvätta håret idag.

Dagen började så här:
Ivar: Jag tycker bara om dina händer! (jag ska min hand på hand kind och så kan han liksom lägga huvudet i handet och gosa lite.) Och ditt hår! (gosa med håret är ju alltid mysigt)
Sofia (lite förvånad): Tycker du inte om något annat med mig?
Ivar (funderar): Joo.. Jag tycker om din pussmun och dina ögon. Och allt!
Och så fick jag en bamsekram. Vilken kärleksförklaring va? Så borde man alltid få börja sin dag!

För en vecka sen hade jag inte köpt kalsonger i hela mitt liv. Nu har jag köpt typ 25 stycken (till Ivar). Och fler behövs det så här i potträningens tider. Jag har även köpt 7 eller 8 nya byxor, men jag måste ändå tvätta hela tiden tycker jag.

Min gullmamma skickade en låda med gelehjärtan och 200 kr att göra något roligt för. Hon vet precis vad jag behöver! :)

Idag har jag varit i stan med Ivar. Vi gick genom nordstan. Jag trodde jag skulle tappa bort honom hela tiden. Hur gör folk med barn i stan egentligen? Ivar blir helt uppstressad av alla människor och typ bara springer runt och då är det hög risk för överkörning, borttappning och sånt. Jag brukar försöka undvika det, men ibland måste han ju följa med och prova skor och sånt. Kanske måste skaffa koppel till honom.. Ja ja. Det här är nog helt ointressant...

Ivar har lärt sig säga R. Helt perfekt R. Så nu säger han till Melker (2år):
"Nej! Jag heter inte Ivaj! Jag heter IVARRR!"
Så kaxigt. Sen säger han till Elvira också. Hon säger bara "Gagaga" till allt...

Jag sitter bara här och skriver för att slippa plugga på en fredagkväll. Det tar så emot på fredagkvällar. Så funderar jag på vad jag ska göra på min lediga dag imorgon. Jag har två historiaarbeten, ett hemprov, några svenskauppgifter och en roman att läsa. Men jag fick ett erbjudande om loppis imorgon och det känns mer lockande.. Får se vad det blir. Ska sova på saken.

Jag hade en sån symbolisk dröm inatt. Jag var på lindex och handlade. Hon som är modell för lindex vad hon nu heter jobbade i affären och skulle hjälpa mig hitta riktigt trendiga vårkläder. Ivar var också med. Han va typ två meter lång och jätte tjock! Han rev allt i sin väg för att han va så stor och vild och alla stirrade på mig i affären för att jag inte kunde ha pli på ett så stort barn. När jag skulle gå till kassan och betala kom Åsa och Stefan och skulle vakta Ivar. Efter fem minuter kom de tillbaka till kassan och sa typ "Sorry. Vi kan inte hålla koll på honom. Han är för stor." När de gick så såg jag hyllor rasa i värsta dominoeffekten när Ivar drog fram i affären och tanterna skrek. När jag hade handlat färdigt va Ivar en sån där pytteliten hund som man kan ha i fickan. Alla barn hade förvandlats till hundar, men de andra barnen va stora hundar med vassa tänder som skällde. Lilla naiva Ivar gick rakt ut bland de stora hundarna som typ villa äta upp honom. Sen vaknade jag svettig.

Symbol 1: Tantångest. Jag fyller 25 i år och umgås mest med tanter i skolan. Bara att handla på lindex är ju rätt tant, och "lindexmodellen" valde bara ut riktigt tantiga kläder till mig i drömmen och tvingade mig att köpa trekvartsbyxor.
Symbol 2: TrotsIvar. Ibland är det som om han är så där stor och bara river allt i en affär, inte så att hyllorna rasar men grejerna iaf.. Och när han har trotsiga utbrott känns det som om han blir väldigt lång och mycke starkare och så.
Symbol 3: Att Åsa och Stefan inte pallade. Jag tror verkligen inte det har något att göra med just Åsa och Stefan, men det handlar om att alla inte riktigt orkar med eller kan hantera trotset. Åsa är väldigt bra på att sätta gränser tycker jag (så du behöver verkligen inte bli ledsen om du läser det här Åsa!) Jag tycker att jag märker rätt stor skillnad på hur intresset för Ivar är, eller hur jag nu ska förklara det. Han är ju inte en liten gullig söt unge som sitter och leker lugnt på golvet längre... Alla verkar inte tycka det är så skoj med stora Ivar som ställer krav och retas och sånt. Och jag antar att jag bekymrat mig lite för det de senaste veckorna. Och i drömmen tänkte jag typ om inte ens två personer klarar av honom, hur ska då en barnvakt göra det.
Symbol 4: Lilla Ivar (hunden) och de andra stora barnen med huggtänder. Det kändes så en dag för nån vecka sen när jag såg Ivar leka bland en massa barn och de vuxna inte styrde leken på ngot sätt. Barn är ju så fina, men de är ju också själviska. De barnen som Ivar lekte med brydde sig inte om ett annat barn var ledset, de tog varandrs grejer och bråkade. Det kändes så otryggt. Och Ivar är så snäll. Han säger inte ifrån. Han är som en minihund bland stora bestar! Kanske inte riktigt, men åt det hållet iaf.. :)
Symbol 5: Ena stunden är Ivar stor och andra är han liten. Det är så tydligt varje dag. Först säger han att han är stor och att han minsann inte behöver åka vagnen fast vi ska gå långt. Sen blir han lite trött och gråter lite och säger att han vill vara en bebis som åker vagn. Så där är det med allt. Han vet liksom inte om han är stor eller liten och det verkar så förvirrande för honom.

Idag är jag trött. Dödstrött. Jag ska lägga mig på soffan och glo på Topmodell och sen ska jag bara sova.
Förra veckan trodde jag att trotsåldern skulle ta livet av mig! Den här veckan går det lite bättre. Det funkar liksom inte att va trött när man har ett trotsigt barn. Då blir det bara värre. Ivar bara retar mer och trotsar mer när han märker att jag inte orkar. Och till slut blir jag arg. Och man får ju inte bli arg! Då blir det värre än värst!
Den här veckan har vi en svacka i potträningen istället.. Jag tror potträning är bland det tråkigaste jag upplevt hittills i mitt föräldraskap. Men jag går in hårt för att inte visa det för Ivar. Det är svårt det där. För man får ju inte verka för glad eller entusiastisk för då fattar han att det är viktigt för mig att han går på potten. Och om han fattar att det är viktigt så vet han att det kan utnyttjas och trotsas.
Om någon har några pottips så tar jag tacksamt emot dem!

Här hemma laddas det upp inför melodifestivalfinalen på lördag! Vid middagsbordet igår lät det såhär:
Julle sjunger: Cara cara mia..
Ivar: Sjunger du kara kara mia? Heter hon Mia?
Julle: Ja, hon heter det.
Ivar: Sjunger du så?
Julle: Ja..
Ivar sjunger: Kara kara mia! Mia mia mia mia.. Mia mia pia pia! Nej! Vad heter hon?
Julle: Hon heter Mia. Det är ju mormor som heter Pia.
Ivar sjunger vidare: Mia mia mia mia! Hon heter Mia!!

Alltså, jag ska skriva i mitt cv att jag under inga omständigheter kan jobba tillsammans med mansgrisar! Jag skulle bara var ilsken hela tiden och dö i förtid av hjärtinfarkt om jag jobbade med en sån. För det mesta så älskar jag min skola och alla fina människor jag får träffa där om dagarna, men de senaste veckorna har jag råkat ut för de värsta gubbarna och killarna. Det är ju brist på gubbar på komvux så det brukar ju gå att undvika dem.. Och det blir alltid sån bra stämning på lektionerna när vi bara är tanter. Ni kan ju tänka er män i sina bästa år som inte gått i skolan på väldigt länge och nu ska skola om sig (ofta för att de blivit arbetslösa). De tror att de kan allt och är så jävla tävlingsinriktade hela hela tiden eftersom de vet att de ska bli betygsatta. Ofta pratar de hela lektionen bara ifall att de skulle säga något smart. Eller också tror de att den som snackar mest för bäst betyg. Jag vet inte.. Men jag håller på att bli tokig! Snart kommer jag få ett utbrott och ta ut all min ilska på nån av dem! Kanske vore bra.. För de verkar ju inte fatta ett jävla dugg. Jag är så arg!
Jag har börjat läsa IT-stöd (en lite mer avancerad datorkurs) och det verkar som om alla gubbhelveten på hela skolan läser den. Förra lektionen skulle vi plocka isär en dator, skruva ihop allt igen och få den att funka som innan vi började skruva i den. (Någon dag ska jag blogga om hur jag glänste på att bygga dator! hehe.) Jag byggde ihop med en tant som är gråhårig och ett datasnille! Vi bara skruvade ihop allt och det blev rätt. Vi hade verkligen allt under kontroll. Ändå kom den fram en kille och typ "Vet ni inte va den här sladden ska sitta? Men åh! Kollade ni inte var den satt innan ni tog ur den?! Men! " och suckade stöddigt. Jag kokade! Tanten sa lugnt att vi visste var den skulle sitta och vände honom ryggen.
Idag på lektionen hamnade jag i samma grupp som stöddiga killen från förra gången, datasnilletanten med grått hår och en ny gubbe. Och den nya var det värsta jag träffat i gubbväg på väldigt länge! Han körde härskartekniker till höger och vänster! När jag sa något till honom svarade han killen istället. Han tittade inte på mig en enda gång. Mot slutet av lektionen skulle vi dela upp oss två och två och göra en grej gemensamt på datorn. Jag hamnade med gubben såklart. Han började gnälla som en unge att han ville ha en egen dator! Då tog mitt tålamod slut. Jag får nog av trotsiga ungar hemma liksom! Han skulle bara veta vem han messar med! :) Jag fräste i alla fall något åt honom och han smet iväg till sin egna dator. Jag fixade övningen på ett kick för jag hade använt programmet vi skulle testa hemma förut. Han kämpade, men låtsades att han kunde (såklart). Sen fick läraren hjälpa honom och jag fick sluta tidigare eftersom jag redan var klar med allt!
Är det så himla känsligt att en tjej är bättre på datorer? Det känns som om jag trampar på väldigt känsliga tår så fort jag gör något. Det gör mig ju bara mer pepp på att bli värsta datasnillet! Jag kanske ska bli datanörd när jag blir stor?

Alltså, man kan läsa kandidatutbildning i keramikkonst, 180 hp på GU! Ja, man kan till och med läsa ett program om vin i tre år!!! Jag kanske ska söka till Järn och stål - offentlig gestaltning! Nej.. Jakten fortsätter efter utbildningen som passar just mig. Än så länge har jag inte hittat nåt..

Har någon gett mig en prenumeration på Göteborgs Fria utan att säga något? Den har kommit tre veckor i rad nu...

Jag har köpt en snygg vårjacka så nu måste det bli vår!