sofiaivarsson

Jag är ju såld på vuxenutbildning. Och idag har jag träffat en lärare som berättade att det var det hon var mest stolt över i vårt svenska utbildningssystem. Att vi tror på människors förmåga, att alla förtjänar flera chanser i livet. Det skulle jag kunna skriva mycket om, men grejen idag var ett väldigt spännande och givande studiebesök i en svenska som andraspråksklass. En grupp med vuxna invandrare i olika åldrar, från många olika länder och med många olika erfarenheter i ryggsäcken. Vissa är akademiker, andra har aldrig gått i skolan innan de kom till Sverige! Jag och mina gruppkamrater blev placerade i varsin diskussionsgrupp för att "representera" Sverige.. Dagens diskussionsämne var giftemål eller sambo. En tjej gick ut hårt från början och babblade på om hur hemskt det är med kvinnor som får barn innan de gifter sig och att giftemål är det rätta osv. Sen vände hon sig till mig och frågade hur jag levde. Hm.. Jag kunde ju inte ljuga. Så jag sa att jag hade barn, men inte var gift. Tystnad. Sen pinsamt fnitter när hon förstod att hon just snackat en massa skit om tjejer som mig. Jag var lite orolig för att det skulle skära sig, men trots våra väldigt olika åsikter kunde vi prata öppet och det var väldigt bra stämning hela tiden. Vi hade riktigt riktigt roligt! Jag försökte förstå varför man vill gifta sig och de försökte förstå hur man inte kan vilja gifta sig. En tjej blev riktigt upprörd och berättade att om (när) min pojkvän hittar en ny kvinna så får ju hon bilen och lägenheten och allt om jag inte är gift och har rätt till hälften! :) För henne handlade giftemål bara om ekonomisk trygghet och hon hängde inte alls med i diskussionen om man kan leva och älska samma person livet ut. En man sa att kvinnor som jag blir dödade i hans land. Inte alls hotfullt utan mer för att konstatera hur olika kulturer vi kommer ifrån. Lite chockade var nog en del av de över hur jag lever, och då undvek jag att berätta att jag har barn med en man som jag separerat från och nu är ihop med en annan som jag inte ens bor ihop med... Herre gud, jag kommer brinna i helvetet. :)

Jag har inte riktigt vant mig vid att vara så svensk som jag är i ett klassrum med andraspråksundervisning. Jag måste stå upp för allting som är svenskt och gärna berätta hur man gör och säger och är i Sverige. Det är ju inte särskilt ofta jag måste argumentera för mitt sätt att leva... Det är väldigt spännande att analysera sin egen kultur och genom elevernas ögon se på det utifrån.

Jag som nästan hade bestämt mig för att jag ska inrikta mig på de lägre åldrarna.. Alltså, vuxenutbildningen är ju bara så fantastisk! Jag måste bli klar med den här utbildningen snart, jag vill jobba nu!

Igår läste jag om 4-åringar i Stora barnaboken. Jag kommer ju ha en 4-åring här hemma om några månader... Jag inbillar mig att just 4 år är en fantastisk ålder. Enligt Anna Whalgren lär man sig samtala, är äventyrslysten, kan rymma och är frågvis vetgirig och intresserad som 4-åring. Nu får man belöningen för att man klarat trotsåldern! :) Det är nu jag kommer få höra sånt som vad solen är och vad som händer när man dör.
När jag hämtat Ivar hos dagmamman idag gick för att handla. Ivar var ovanligt pratsam och ställde frågor till alla vi mötte. Frågade ut en tjej på blomaffären hur långa alla olika blompinnarna var, hur man slår in krukor i papper och om man köpte olika slags blommor i de olika kassorna. I mataffären fortsatte frågorna. Ivar undersökte en sån där grej man lägger mynt i...
Ivar: Vad är det här för nåt?
Sofia: Det kommer ut pengar ur den..
Ivar: Hallå!! Kan vi få lite pengar ur den här!
Killen i kassan: Öhm?...

Jag har hört att "riktiga mammor" alltid blir förkylda på juldagen. För under hela december är det ju så mycket som ska göras att en mamma inte har tid att vara sjuk. Och sen gäller det ju att hålla sig uppe under själva julhelgen såklart. För barnens skull! Och vem skulle laga julmaten om mamman i familjen är sjuk? Nej, juldagen får det bli.

Jag blev lite orolig för mig själv nu innan jul.. Att jag höll på att bli en sån där mamma. (Det är nog inte bra för mig att bo i Mölnlycke egentligen...) Jag drömde om kristyr en natt förra veckan. Att jag glömt att ha kristyr på trädet som ju skulle stå utanför pepparkakshuset.. Frågade mig i drömmen om jag skulle orka göra ny kristyr och när jag i så fall skulle hinna det. Helt sjukt! Jag struntade i trädet, Ivar fick äta upp det.. Och nu har jag blivit förkyld! Dagen innan julafton! Kors! Det måste väl betyda att jag är rätt normal ändå va? :)

Nu är jag och Ivar i Ludvika för att fira jul. Det var fyra år sen sist jag var hemma vid jul. Än så länge känns det lugnt.

Idag sa Ivar att han önskade sig en till Ivar av tomten. Någon att leka med, ett syskon. Jag sa att tomten inte fixar sånt... :)

Jag har lovat Ivar att vi ska åka skidor om han slutar suga på tummen.. (Ännu ett försök att få honom att sluta..) Men nu är det så lite snö här. Vi som längtat efter pulkaåkning och snögubbar! Ja, Ivar är glad ändå. Varje gång vi går ut säger han "Åååååh, va mycket snöööö!" och min pappa frågar mig vad det blivit för storstadsbarn av honom!

När jag var liten tyckte jag min mamma va lite pinsam på skolavslutningar och lucia och sånt. För hon gråter alltid när barn sjunger! Och nu är jag likadan!

Det är himla fint att vara med 6-åringarna i förskoleklassen som är lyckliga över att de fått en skrivbok. Och 1-orna som lär sig läsa och upptäcker vad fantastiskt det är. De äldre barnen kan man ha intressanta diskussioner med osv.. Men 3-orna känns ändå roligast just nu! De är så härliga. Så motiverade och glada. Fortfarande barn, men kan sitta still och lyssna. Ännu inte så stora att de ska låtsas vara tonåringar. Ja, att vara 9 år var bra. 

Nu har den värsta hjärntvätten gått ur sen förra veckans galna föreläsning. Och jag kommer såklart att fortsätta sortera mina sopor! Så idag började jag min andra praktikperiod. Två veckor på samma skola som förra gången. Jag hade lite svårt att sova i natt. Först rotade jag igenom hela garderoben efter några kläder som kändes läraraktiga (det funkar inte med kläder från HMs barnavdelning, känns inte som om jag är en lärare om jag har samma kläder som elverna.) Sen läste jag igenom mål och syfte med praktiken och blev nervös och började fundera på om jag verkligen vill bli lärare... Jaja, när jag väl var i klassrummet imorse var alla de tankarna borta. Då kändes allting bra. Det är precis vad jag vill göra. Barnen är så fina och det ger så mycket att få jobba med de. När jag hämtade Ivar idag och förklarade att vilse inte är en plats man går till lät jag som en lärare.. Imorgon ska jag ha matte! Och det känns roligt! 

Jag älskar när ny kunskap får mig att omvärdera och se saker ur nya perspektiv. Men idag har jag fått en alldeles för stor dos av det! Det var en sån där morgon när jag åkte till skolan och funderade på varför jag egentligen fick för mig att bli lärare. Var tillbaka på pedagogen och där hälsade gamla seminarieledaren välkommen tillbaka. Och det kändes väldigt skönt att vara tillbaka där efter kursen om kunskap där vi fått känna på några andra institutioner som inte har lärarfokuset (helt naturligt)... Vi fick vara med om "kaosövning" på dagens seminarie. Det gick ut på att lärarna lämnade klassrummet i 10 minuter och 29 lärarstudenter skulle fixa så att 4 basgrupper skulle bli 6. Och vi skulle vara nöjda med grupperna.. Det fixade vi väldigt smidigt. Ibland är det så tydligt att det är lärare vi ska bli. En del är redan så mycket lärare liksom. Det är fint att se. Eftermiddagen var det desto mer kaos! I alla fall i mitt huvud. Vi hade en tre timmar lång föreläsning om miljömyter. Och fick veta att det är omiljövänligt att sopsortera typ. Det var så jobbigt att höra att jag både ville gå ut därifrån och sitta kvar och lyssna samtidigt. Föreläsaren inledde det hela med att säga att vi skulle njuta av våra tankar innan han satte igång, för de skulle vara helt annorlunda när han var klar. Och det var de verkligen. Min världsbild har ändrats. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den här nya kunskapen jag fått. Om det nu är sant... Usch, va jobbigt om det är sant. Usch, va jobbigt... Jobbigt att höra att jag blivit hjärntvättad sen dagis att tro att det gör nån nytta. Jag vill fortsätta sortera mina sopor och känna att jag gör något bra. Eller, jag vill sluta producera sopor! Tänk att en person kan vända upp och ner på mina tankar och få mig att ifrågasätta så mycket. Det tar ju emot i hela kroppen när jag tänker på att bara slänga alla sopor. Om det nu är så att det inte är mer miljövänligt att återvinna sina sopor än att bränna allt, hur kommer det sig att det sitter så djupt rotat i mig? Kan det verkligen vara en myt som så många gått på? Jag behöver en sopexpert att prata med... 

20.27 fick jag Ivar i säng idag. Alldeles för sent, han kommer säkert gråta av trötthet när jag väcker honom 5.45 imorgon. Hoppas förläsningen "Estetiska läroprocesser" är värd det. 

Åh, vad tråkigt det är att vara förkyld. Speciellt tråkigt är det att inget jag äter smakar gott. Jag som gillar att äta.. Vad ska jag nu hitta på? Inte ens mamma har tid att prata i telefon med mig.. Jag började titta på en dokumentär om klimatförändringarna på Kunskapskanalen, men det var bara för deprimerande. Så nu har jag stängt av tv:n och spar lite is tack vara det! Jag tänker att Erik borde lämna tillbaka den där bilen han köpt så att Ivar slipper uppleva världens undergång...

Vid frukostbordet imorse pratade jag och Ivar om viktiga frågor. Först döden. Hans kompis farmor hade blivit död och Ivar konstaterade att han inte kände någon som var död och räknade upp alla han känner som inte är det. Sen där här med gungorna. Får man verkligen inte ta en gunga, om man verkligen verkligen vill gunga, när någon annan har den? Ivar kom fram till att han helt enkelt måste vara riktigt snabb fram till gungorna så han hinner paxa en.

Ivar upptäckte typ i söndags att det här med veckodagarna är ju spännande. Nu lyssnar vi på och sjunger veckovisan varje dag! Frågorna bara bubblar.. Vad är det för dag idag? Vilken dag kommer sen? Vad var det för dag igår? Vad kommer efter söndag?? Förut fanns nuet, det som var innan och det som kommer. Nu vill han lära sig hur den här uppdelningen av tiden funkar. Och det är ju precis det här jag läser om just nu. Hur barn lär sig. Det är fantastiskt fint att jag har någon som ger mig levande exempel på det jag läser! Jag testar det jag läser på Ivar också. Väldigt praktiskt. Ikväll ska jag nog kolla hur variationsteorin funkar när det gäller veckodagarna.. :)

Den här veckan har varit lite tung, men det är fortfarande väldigt roligt att plugga.
Roligaste under föreläsningarna hittills:

1. Höra intervjun med 7-åringen som läser med hela kroppen! Hur han liksom formar ett o med knäna och hur magen berättar hur b ska uttalas och ibland ramlar ordet ner i fötterna och då måste man tvinga upp de till huvet på nåt vis innan man kan läsa det... (Budskap: Det är inte så konstigt att vissa barn inte kan sitta still och vara tysta när de ska läsa! Man måste se det från den lärandes perspektiv.)
2. Läsa brevet en högstadietjej skrev till tanten som har hand om lärarstudenter på praktik som tips till de blivande lärarna. Det handlade om allt från att man inte kan ha både handväska och ryggsäck till att man måste våga ha tajta byxor eller också köra den mer slappa stilen, någor mellanting funkar inte. Lärarstudenter klär sig väldigt omodernt enligt tjejen. (Budskap: Vi kommer att bli granskade av eleverna!)
3. Titta på magister Flykts mattelektion när barnens fantasi gör det svårt för honom att få dem att räkna. Han planerar så bra och ändå blir det så rörigt. Till slut undrar han om han är en dålig lärare.. (Budskap: Det är inte så lätt det här med att planera och man måste planera om många gånger under dagen och anpassa undervisningen efterhand.)

1. Det här är världen bästa/roligaste/viktigaste jobb!
2. Få ihop teori och praktik
3. Jan Björklund
4. Lärande
5. Vilka bra/duktiga/fantastiska lärare ni kommer bli

Mycket av min vakna tid går åt till att tänka på inlärning och lärande processer och sånt just nu (inte så konstigt kanske) och jag försöker analysera hur Ivar lär sig. Idag har han börjat på knytte (det som man kan gå på innan mulle). Ja, han är så stor nu.. Jag var såklart nyfiken och ville ta reda på om han lärt sig något om naturen idag...

Sofia: Hur var det i skogen idag?
Ivar: Bra..
Sofia: Vad gjorde ni då?
Ivar: Jag åt upp alla mackorna!! Och sen var det inga mackor kvar.
Sofia: Jaha. Gjorde ni något annat?
Ivar: Lekte!

Väckarklockan var ställd på 5.30 imorse. Kl 6 fick jag upp Ivar. Han ville inte ha nån frukost och låg på golvet och grät medans jag klädde på honom. Framme hos dagmamma 7.15. Ivar bara skrattade, ett sånt där skratt som när som helst kan slå över i gråt.
15.58 hämtade jag. Då hade han nästan somnat vid matbordet.. Ivar sov i vagnen hela vägen hem. Somnade igen hemma, på min mapp från lärarnas riksförbund. Strax efter 19 somnade jag i soffan när vi skulle läsa saga.
Den som sa att det skulle vara lättare att plugga på högskolenivå än på komvux har än så länge fel. Långa dagar, tidiga mornar, mycket att läsa, dramaövningar, praktik, luddiga uppgifter....
Dagmamma till mig imorse: Du måste verkligen vara motiverad!
Ja, det är jag verkligen. Det känns så rätt och så roligt! Jag supertrött och rätt förvirrad, men så pepp.

Ivar i stressen i hallen imorse: Ska du bli lärare idag mamma?

Åh vad roligt det är att ha börjat skolan. Fast det kändes sådär att gå på föräldramöte istället för nollningen..