Hemingway på hjärnan!
Fast när jag började läsa om Hemingway kände jag mig så irriterad! Så irriterad att jag inte ville kunna något om honom. Han verkar ju helt sjuk. Tror att alla män söker efter spänning och nära-döden-upplevelser.. Ju mer jag läste ju mindre irriterad blev jag och till slut kände jag mig facinerad istället. Och jag kommer ihåg nästan allt som står honom i min bok bara för att jag var så irriterad på det. Typ: när han var 19 år var han frivillig ambulansförare i nåt krig och körde runt precis där de skjöt. Han fick 227 (jo, jag minns faktiskt att det var just 227) granatsplitterbitar i benet. Jobbade sen som journalist och rapporterade från krig och revolutioner och stod i skottlinjen igen. Gillade djuphavsfiske och var jägare. Favoritdjur att jaga var lejon! Nästan alla hans böcker handlar om hur svårt det är att vara man (!) och om att män måste utmana döden för att övervinna sin rädsla för den. Alla i hans böcker som blir kära dör. Eller också dör den de blir kära i. En bok handlar om en kille som fått snoppen bortskjuten i nåt krig och som därför aldrig får uppleva det enda som kunnat ge honom glädje och mening i livet. Så deprimerande. Under andra världskriget satte han kulsprutor och sånt på sin båt och hjälpte amerikanska flottan att spåra tyska u-båtar. Och när Paris blev befriat från nazisterna var Hemingway där med en egen ihopsatt liten armé och befria ett hotell. Hans mest kända bok är Den gamle och havet. Den handlar om en gammal fiskare som fångar en skitstor svärdfisk efter att ha kämpat med den i ett dygn. Han binder fast den vid båten men på vägen in till land kommer det hajar och äter på den. Framme i hamn är det bara skelettet kvar och ingen annan än han får se hur fantastisk den där fisken var. Och det är symboliskt för hans eget liv och författarskap, ingen annan än han fick se det fantastiska. Så jävla deprimerande. Men han fick i alla fall nobellpriset för den. Så gillade han katter och skjöt sg själv i huvudet på 60-talet. Det sjuka är att det står inget om en svår barndom eller psykisk sjukdom om Hemingway som det gör om många andra författare. Så hur blev han så där? Jag måste läsa mer...
hahahahaha, Män, ett irriterande och underhållande släkte!
Jag har läst den gamla och havet och analyserat den och skrivit en biografi om hemmingwäy...skum bok, skum typ! Typ människans kamp mot det stooora havet och naturen...boken var rätt trist att läsa, han dör nästan ju men det är lite tufft att säga att man har läst den. men skumt är det! Lycka till på provet! jag är lite kinkig på Björn för att han inte ens frågade om jag ville följa med ut och hälsa på er idag...menmen!
Ja, väldigt skumt. Jag tycker verkligen du ska skryta med att du läst den! Var den så deprimerande som den verkar?
Va kinkig på Björn tycker jag! Jag hade hoppats att ni skulle komma hit båda två någonting innan jul så att vi kunde ge er en julklapp. Och en födelsedagspresent till dig också! men det får väl bli till nyår.. Tack för det fina julkortet förresten!
Det var synd att säga att den var rolig att läsa...gjorde det mest för att vi hade valt honom som författare att skriva om...jag förväntade mig jättemycket av boken för att vi hade läst och hört att den skulle varar så bra och blablabla men jag blev jättebesviken!
jag hade också hoppats att vi skulle åkt ut båda två för att kunna ge er eran julklapp och så menmen...vi får väl ta det till nyår som du säger!