Var är alla pappor?

Igår började årets folkhälsovecka i Härryda kommun. Den inleddes med Viktiga Vuxna-dagen. En massa föreläsningar för föräldrar och andra viktiga vuxna. Jag och Robin var och lyssnade på Nanny-pedagogerna. Det var den enda föreläsningen som verkade intressant för oss och så fick vi komma ut tillsammans utan Ivar en stund. En av tanterna som föreläste är nanny på tv3:s nannyprogram, den andra hade jobbat på dagis länge. Tyvärr var föreläsningen en besvikelse. Robin brukar för det mesta tycka sånt där är dåligt. Nu när jag tyckte det var dåligt tyckte han det var skitdåligt... I våras läste jag kommunikation i skolan (kursen som hette retorik förut och mest handlar om retorik nu med...) och det är svårt att se någon föreläsa utan att tänka på alla fel dem gör. Och de här tanterna hade verkligen ingen koll på hur man pratar inför en grupp. Det blir ju så himla  tråkigt att lyssna på någon som läser innantill och sånt.
Innehållet var inte heller så skoj. Det mesta hade jag hört förut. Och det känns ju bra. Jag gick därifrån och tänkte att jag är en bra förälder! Så det var inte helt meningslöst att gå dit...
Fast det värsta med att gå på sånna där grejer för föräldrar är att det nästan alltid bara är mammor! Det var kanske 25-30 mammor och 2 pappor där, Robin och en till. Behöver inte pappor lära sig nåt om barnuppfostran? Det kanske är mammorna som uppfostrar och papporna som leker ändå.. Fy fan. Var är alla pappor? Det har varit samma grej på allt jag varit på för föräldrar. När jag var på mitt första föräldramöte i våras blev jag alldeles chockad. Det var nästan inga pappor där. Och det var ingen pappa som var där ensam, utan då var det både mamman och pappan som kommit dit.  Är det så här det ser ut i vårt samhälle? Det är snart dax för höstens föräldramöte men jag har redovisning i skolan då på min kvällskurs. Det känns rätt skönt. Jag blir bara arg. Robin kan fixa barnvakt och gå dit istället!
Jag och Robin vill ju ha ett jämställt förhållande och vill att Ivar ska bli uppfostrad till en jämställd unge. Men det är så mycket som lägger krokben för det. Det är så frustrerande! Som alla gånger vi varit på BVC (barnavårdscentralen) och ingen tant ens tittat Robin i ögonen. Han är bara ett bihang. Till och med när han ställde frågor tittade tanterna på mig och svarade. Sen säger de alltid något om vad roligt och bra det är med en pappa som är med. Tänk, en engagerad pappa! Hur många gånger har jag inte hört någon säga "Vad bra/roligt att du är föräldraledig med ditt barn!" Hur många säger så till en mamma?
Alla gånger som Robin fått positiv feedback och blivit prisad för att vara en bra förälder... Som när Ivar var nyfödd och jag ammade en gång i halvtimmen dygnet runt och min farmor bara pratade om vilken bra förälder Robin är. Ja, han är en bra förälder. Men ibland vill jag bara kräkas på tanterna som tycker han är en gudagåva och sen ser ner på mig om jag gör minsta fel. Eller min granntant som alltid säger "Det går väl bra för dig i skolan. Du har ju en sån bra man som hjälper dig hemma!" De kanske menar väl, de kanske verkligen vill uppmuntra alla pappor att vara mer engagerade. Men det blir ju så fel. Åh, jag blir så arg när jag tänker på det.
Alla tanter borde skärpa sig och ge papporna en chans att faktist vara föräldrar på samma villkor som mamman! Och alla pappor borde skärpa sig och ta för sig mer av föräldraskapet!

Kommentarer
Postat av: Robert

Av det jag sett så är ni helt grymma föräldrar. Jag skulle välja er flera gånger om om jag var barn och fick välja!

2006-10-10 @ 22:45:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback