Förkyld
Åh, vad tråkigt det är att vara förkyld. Speciellt tråkigt är det att inget jag äter smakar gott. Jag som gillar att äta.. Vad ska jag nu hitta på? Inte ens mamma har tid att prata i telefon med mig.. Jag började titta på en dokumentär om klimatförändringarna på Kunskapskanalen, men det var bara för deprimerande. Så nu har jag stängt av tv:n och spar lite is tack vara det! Jag tänker att Erik borde lämna tillbaka den där bilen han köpt så att Ivar slipper uppleva världens undergång...
Vid frukostbordet imorse pratade jag och Ivar om viktiga frågor. Först döden. Hans kompis farmor hade blivit död och Ivar konstaterade att han inte kände någon som var död och räknade upp alla han känner som inte är det. Sen där här med gungorna. Får man verkligen inte ta en gunga, om man verkligen verkligen vill gunga, när någon annan har den? Ivar kom fram till att han helt enkelt måste vara riktigt snabb fram till gungorna så han hinner paxa en.
Vid frukostbordet imorse pratade jag och Ivar om viktiga frågor. Först döden. Hans kompis farmor hade blivit död och Ivar konstaterade att han inte kände någon som var död och räknade upp alla han känner som inte är det. Sen där här med gungorna. Får man verkligen inte ta en gunga, om man verkligen verkligen vill gunga, när någon annan har den? Ivar kom fram till att han helt enkelt måste vara riktigt snabb fram till gungorna så han hinner paxa en.
Snart börjar skolan!
Idag har jag registrerat mig på lärarprogrammet. Känns bra. Gick runt och tittade på lokalerna och det kändes också väldigt bra. Det luktade nytt och jag kan absolut tänka mig att spendera några år av mitt liv där. :) Jag kollade in böckerna i biblioteket och hittade Pelle Svanslös och massa andra barnböcker. Sånt som jag läser på min fritid. De hade många böcker om vin också ju för sig.. Är det blivande hemkunskaplärare som läser det eller? Inne i studentkårens bokhandel tänkte jag att jag vill läsa alla böcker. Nu på en gång.
Så nu har jag gått från att inte riktigt vilja börja skolan till att längta. Jag kikade även in i min gamla skola idag och kände att jag är färdig där. Så skönt. Nu ska jag bara hitta på nåt att göra i 9 dagar innan jag får börja. Fast det är nog inget problem...
Så nu har jag gått från att inte riktigt vilja börja skolan till att längta. Jag kikade även in i min gamla skola idag och kände att jag är färdig där. Så skönt. Nu ska jag bara hitta på nåt att göra i 9 dagar innan jag får börja. Fast det är nog inget problem...
Datorskiten.
Jag gjorde provet i IT-stöd (datorbyggarkursen) igår och kunde alla frågor utom en fast jag inte pluggat på alls. Och frågan jag inte kunde var vad porten på en videokamerasladd heter om man inte använder USB. Och det är jag helt övertygad om att jag leva ett gott liv utan att veta.. Så gick jag hem och kände mig väldigt nöjd. Så nöjd att jag på eget intiativ satte igång att plocka isär min egen dator! Jag har tänkt göra det ett tag nu, men det känns som ett sånt stort projekt.. Att bygga ihop två datorer till en bättre. I alla fall gjorde jag det och allt hamnade på rätt plats, till och med alla sladdar. Och den startade! Sen dog den... Fan. Min entusiasm dog. Fast det hade inget med mitt byggande att göra iaf. Fläkten var full med damm. Provade igen, men den ville inte leva. Då fick en viss datortekniker jag känner och hans datanördskompis kolla på den. (Precis vad jag inte ville..) De sa en massa konstiga ord och diskutera i typ en halvtimme och jag försökte hänga med. Sen tröttnade jag och gick och tittade på Desperate housewifes istället. Och va sur för att jag inte fixade datorn helt själv. Datorteknikerna smålog och påminde om att de hållt på att bygga datorer i typ 15 år så det var inget att bli sur över. Men det kändes inte så mycket bättre för det. Men jag tänker inte ge upp. Nästa gång är det jag som ställer diagnosen: operativsystemet är installerat för en annan processor (eller va tusen det va). Varför måste datorer alltid göra så däR+ När man lärt sig en grej så är det något annat det blir fel på.. Jag hade velat skriva att jag sitter och skriver vid min egen ihopbyggda dator som funkar utmärkt tack vare mig! :) Men nu har jag min gamla dator igen.. Tills nytt operativsystem är instalerat...
Nu:
Ivar gråter varje morgon och vill inte gå till dagmamma. Hans låtsaskompis Sandra har visst flyttat in och hon ska ha egen säng och egen tandborste osv.. Fint med fantasi men jag lider av sömnbrist. Ivar vill gärna sova på min kudde brevid mig på natten för han är rädd för morran (han ska typ aldrig mer få se på mumin på tv!) och spöken och hajar och allt vad det är. Och hur fan ska jag kunna koncentrera mig på om-funktionen i excel eller folkmordet i Rwanda när bilden av Ivar som panikgråter och slåss för att ta sig loss dagmammas famn och springa tillbaka till mig spelas upp i huvudet hela dagen!
Förra veckan stannade jag hemma med Ivar några dagar och sket i att va en sån där mamma som lämnar fast ungen är hysterisk. Sket i att jag har tusen grejer i skolan. Ivar fick följa med på en datorlektion, proppade i honom russin för att han skulle sitta still.. Fast nu har jag lite ont i magen för det är så mycket att göra. Men jag fixar bara inte att lämna honom när det är så här. Vissa dagar drömmer jag om att vara hemmafru och aldrig behöva vara med om sånna där hjärtskärande lämningar!
Nu är det dax att lämna in lappen för Ivars ledighet i sommar. Och jag har inte ens sökt sommarjobb än. Mars bara försvann och snart är väl april slut också.. Antagligen kommer jag veta vad jag ska göra i sommar när det är sommar. Men det funkar ju inte riktigt för kommunen med sånna oplanerande föräldrar...
Ledsen att jag svarar på mail när det är alldeles för sent och aldrig ringer. Listan är så lång.
köpa solkräm till Ivar
utvecklingssamtal för Ivar
fördjupningsarbete i historia
leta ny lägenhet
arbete i samhällskunskap
två romaner att läsa
organisera 3årskalas
hemprov
titta på dagis i stan
söka sommarjobb
skriva cv först
papper som ska skickas in
arbete i historia som släpar efter
prov på konstiga funktioner i excel
prata med syon
kanske kanske åka till stan och köpa vad det nu va vi behöver
köpa gummistövlar och regnkläder till Ivar
sandaler och nya jeans behöver han också
skriva argumenterande text och någon bokanalys
muntlig redovisning
ånej, en till redovisning
Städa balkongen
köpa födelsedagspresenter till folk som fyller år snart
försöka hinna hålla kontakt med omvärlden
just det! laga mat och kanske städa lite också. Och sova. Det kan ju också vara viktigt.
Jag har i alla fall prickat av en av den här veckans måsten. Jag har sökt högskolan till hösten.
Förra veckan:
Den här veckan ska bli bra har jag bestämt.. Tyvärr började den inte så bra med promenad i hagelstorm. Jag stannade hemma från skolan för att träffa Åsa på hennes håltimme. Det blev en bra skolkdag med skratt och slappande och god mat.
Förra veckan var allt bara jobbigt. Måndagen var jag hemma med Ivar som var förkyld. Jobbigt eftersom han inte var jättesjuk och snabbt blev rastlös och jag ville plugga. När Robin kom gick jag till biblioteket för att täffa några från skolan och prata om hemprovet i organisation och ledarskap. Det va skönt att komma hemifrån och de va trevliga, men sen efteråt kändes det som om de mest ville "skriva av mig".
På tisdagen var Robin hemma med Ivar. Jag gick till biblioteket för att få lite lugnt och ro med hemprovet. Ivar grät och ville jag skulle vara hemma. Hem och åt lunch innan jag gick till skolan. Ivar grät. Höll på att somna på lektionen och det kändes som om den aldrig tog slut.. Efteråt fikade jag med en av tjejerna i gruppen och pratade lite mer om hemprovet. Sen kom hennes kompis (som inte ens går i skolan) och la sig i och det blev jobbigt.. Jag fick ännu mer känslan av att tjejen från skolan mest ville skriva av mig. Så jag gick hem.
Onsdagen började bra, Ivar va frisk och jag kunde gå till skolan i lugnt och ro. Jag hämtade Ivar och det va vår ute. Vi tog en promenad genom skogen på vägen hem och fikade på några kex jag hittade i väskan. När vi kom hem bestämde vi oss för att laga riktigt god mat. När maten nästan va klar kräktes Ivar i soffan. In med allt i duschen. Ivar grät för att han kräkts på pappas täcke och trodde nog att Robin skulle få sova utan täcke och frysa bara för det.. När Robin kom hem fick han order om att ta av pastan från spisen och torka upp i soffan. Efter duschen ville Ivar lägga sig. Han sa nåt om att han ju inte borstat tänderna än och sen somnade han. Robin gick till tvättstugan och jag åt middag ensam. Jag passade på att skriva lite på hemprovet när Ivar sov. Men sen vaknade han såklart och va pigg vid 22. Robin somnade och jag och Ivar satt uppe i soffan en stund. Tills jag fick lite panik över hemprovet som skulle vara inne på onsdagen. Jag la Ivar i sängen med böcker och gossedjur och sa att jag var tvungen att skriva en superviktig grej. Helt klart det sämsta jag skrivit när jag gått på komvux, men det blev klart i alla fall. Mailade in det 23.45 och sen gick jag och la mig.
Vaknade på torsdagen och va förkyld. Ivar vaknade 7 och gick upp för att släcka lampan. Han tyckte det va för ljust.. (solen lyste in genom fönstret.) Sen ville inte han somna om. Jag hade fixat barnvakt för alla inom barnomsorgen va på fortbildning, men ingen barnvakt vill väl komma när de hör talas om magsjuka. Vi gick ut på promenad för att inte bli allt för rastlösa. Efter det va jag helt slut och låg på soffan hela eftermiddagen. Robin kom och jag gick till min kvällskurs. Hann inte duscha innan.. Jag satt och kände efter hela lektionen om jag inte mådde lite illa ändå och hörde inte alls på om vad det nu var vi pratade om. Gick hem och kände att jag borde jobba undan lite skoluppgifter. Det gick sådär.
På fredag morgon va jag riktigt förkyld och glömde helt bort det där med att barnet ska vara hemma 48 timmar efter att det kräkts. Jag sa inte ens till dagmamman att han kräkts, det kändes som om det va så många dar sen.. vilade mig när Ivar va borta. Hämtade honom tidigt eftersom det va fredag. Låg på soffan hela eftermiddagen och orkade inte göra någonting. Ivar va pigg som en mört och busade och höll på. Det är väldigt tacksamt att retas med mig när jag är sjuk. Robin kom hem och somnade 19.30. Ivar va fortfarande pigg. Fick honom att somna till slut, fast han va sur för att pappa bara snarkade och inte sa godnatt ordentligt. Stannade uppe och njöt av att få vara ifred. Somnade rätt sent och vaknade strax igen av att Ivar kräktes i sängen. Upp igen och duscha och tvätta och hålla på. Mådde jätte illa och va övertygad om att jag också fått magsjuka.. Sov dåligt bara för det.
Ivar vaknade tidigt och va sitt vanliga pigga jag. Robin gick upp. Äntligen sovmorgon. Tog ut Ivar på promenad fast jag kände mig jätte förkyld och han hade kräkts på natten. Inte så smart.. Men jag tänkte att det stackars barnet inte skulle behöva sitta inne när det är helg och ha tråkigt och bli rastlös. Vi blev osams på promenaden eftersom vi båda va så himla trötta. Kom hem och va arga och ledsna. Orkade inte plugga. På eftermiddagen roade vi oss med att damma, jag och Ivar.
Söndagen va stora städdagen. Tvättade och moppade och höll hela dagen. Fast jag inte va frisk än. Och va rätt sur för att bara jag städade...
Så. Nu har jag fått ur mig allt det där jobbiga. Nu vill jag ha en vecka med flyt, roliga grejer och inga prov. Helst ett friskt barn också om det går att ordna. Den här veckans uppdrag är att muta folk förresten! Jag misslyckades totalt med förra veckans uppdrag, att glorifiera terrorismen, så jag satsar hårt på det här med mutningen.
Förra veckan var allt bara jobbigt. Måndagen var jag hemma med Ivar som var förkyld. Jobbigt eftersom han inte var jättesjuk och snabbt blev rastlös och jag ville plugga. När Robin kom gick jag till biblioteket för att täffa några från skolan och prata om hemprovet i organisation och ledarskap. Det va skönt att komma hemifrån och de va trevliga, men sen efteråt kändes det som om de mest ville "skriva av mig".
På tisdagen var Robin hemma med Ivar. Jag gick till biblioteket för att få lite lugnt och ro med hemprovet. Ivar grät och ville jag skulle vara hemma. Hem och åt lunch innan jag gick till skolan. Ivar grät. Höll på att somna på lektionen och det kändes som om den aldrig tog slut.. Efteråt fikade jag med en av tjejerna i gruppen och pratade lite mer om hemprovet. Sen kom hennes kompis (som inte ens går i skolan) och la sig i och det blev jobbigt.. Jag fick ännu mer känslan av att tjejen från skolan mest ville skriva av mig. Så jag gick hem.
Onsdagen började bra, Ivar va frisk och jag kunde gå till skolan i lugnt och ro. Jag hämtade Ivar och det va vår ute. Vi tog en promenad genom skogen på vägen hem och fikade på några kex jag hittade i väskan. När vi kom hem bestämde vi oss för att laga riktigt god mat. När maten nästan va klar kräktes Ivar i soffan. In med allt i duschen. Ivar grät för att han kräkts på pappas täcke och trodde nog att Robin skulle få sova utan täcke och frysa bara för det.. När Robin kom hem fick han order om att ta av pastan från spisen och torka upp i soffan. Efter duschen ville Ivar lägga sig. Han sa nåt om att han ju inte borstat tänderna än och sen somnade han. Robin gick till tvättstugan och jag åt middag ensam. Jag passade på att skriva lite på hemprovet när Ivar sov. Men sen vaknade han såklart och va pigg vid 22. Robin somnade och jag och Ivar satt uppe i soffan en stund. Tills jag fick lite panik över hemprovet som skulle vara inne på onsdagen. Jag la Ivar i sängen med böcker och gossedjur och sa att jag var tvungen att skriva en superviktig grej. Helt klart det sämsta jag skrivit när jag gått på komvux, men det blev klart i alla fall. Mailade in det 23.45 och sen gick jag och la mig.
Vaknade på torsdagen och va förkyld. Ivar vaknade 7 och gick upp för att släcka lampan. Han tyckte det va för ljust.. (solen lyste in genom fönstret.) Sen ville inte han somna om. Jag hade fixat barnvakt för alla inom barnomsorgen va på fortbildning, men ingen barnvakt vill väl komma när de hör talas om magsjuka. Vi gick ut på promenad för att inte bli allt för rastlösa. Efter det va jag helt slut och låg på soffan hela eftermiddagen. Robin kom och jag gick till min kvällskurs. Hann inte duscha innan.. Jag satt och kände efter hela lektionen om jag inte mådde lite illa ändå och hörde inte alls på om vad det nu var vi pratade om. Gick hem och kände att jag borde jobba undan lite skoluppgifter. Det gick sådär.
På fredag morgon va jag riktigt förkyld och glömde helt bort det där med att barnet ska vara hemma 48 timmar efter att det kräkts. Jag sa inte ens till dagmamman att han kräkts, det kändes som om det va så många dar sen.. vilade mig när Ivar va borta. Hämtade honom tidigt eftersom det va fredag. Låg på soffan hela eftermiddagen och orkade inte göra någonting. Ivar va pigg som en mört och busade och höll på. Det är väldigt tacksamt att retas med mig när jag är sjuk. Robin kom hem och somnade 19.30. Ivar va fortfarande pigg. Fick honom att somna till slut, fast han va sur för att pappa bara snarkade och inte sa godnatt ordentligt. Stannade uppe och njöt av att få vara ifred. Somnade rätt sent och vaknade strax igen av att Ivar kräktes i sängen. Upp igen och duscha och tvätta och hålla på. Mådde jätte illa och va övertygad om att jag också fått magsjuka.. Sov dåligt bara för det.
Ivar vaknade tidigt och va sitt vanliga pigga jag. Robin gick upp. Äntligen sovmorgon. Tog ut Ivar på promenad fast jag kände mig jätte förkyld och han hade kräkts på natten. Inte så smart.. Men jag tänkte att det stackars barnet inte skulle behöva sitta inne när det är helg och ha tråkigt och bli rastlös. Vi blev osams på promenaden eftersom vi båda va så himla trötta. Kom hem och va arga och ledsna. Orkade inte plugga. På eftermiddagen roade vi oss med att damma, jag och Ivar.
Söndagen va stora städdagen. Tvättade och moppade och höll hela dagen. Fast jag inte va frisk än. Och va rätt sur för att bara jag städade...
Så. Nu har jag fått ur mig allt det där jobbiga. Nu vill jag ha en vecka med flyt, roliga grejer och inga prov. Helst ett friskt barn också om det går att ordna. Den här veckans uppdrag är att muta folk förresten! Jag misslyckades totalt med förra veckans uppdrag, att glorifiera terrorismen, så jag satsar hårt på det här med mutningen.
Min dröm:
Jag hade en sån symbolisk dröm inatt. Jag var på lindex och handlade. Hon som är modell för lindex vad hon nu heter jobbade i affären och skulle hjälpa mig hitta riktigt trendiga vårkläder. Ivar var också med. Han va typ två meter lång och jätte tjock! Han rev allt i sin väg för att han va så stor och vild och alla stirrade på mig i affären för att jag inte kunde ha pli på ett så stort barn. När jag skulle gå till kassan och betala kom Åsa och Stefan och skulle vakta Ivar. Efter fem minuter kom de tillbaka till kassan och sa typ "Sorry. Vi kan inte hålla koll på honom. Han är för stor." När de gick så såg jag hyllor rasa i värsta dominoeffekten när Ivar drog fram i affären och tanterna skrek. När jag hade handlat färdigt va Ivar en sån där pytteliten hund som man kan ha i fickan. Alla barn hade förvandlats till hundar, men de andra barnen va stora hundar med vassa tänder som skällde. Lilla naiva Ivar gick rakt ut bland de stora hundarna som typ villa äta upp honom. Sen vaknade jag svettig.
Symbol 1: Tantångest. Jag fyller 25 i år och umgås mest med tanter i skolan. Bara att handla på lindex är ju rätt tant, och "lindexmodellen" valde bara ut riktigt tantiga kläder till mig i drömmen och tvingade mig att köpa trekvartsbyxor.
Symbol 2: TrotsIvar. Ibland är det som om han är så där stor och bara river allt i en affär, inte så att hyllorna rasar men grejerna iaf.. Och när han har trotsiga utbrott känns det som om han blir väldigt lång och mycke starkare och så.
Symbol 3: Att Åsa och Stefan inte pallade. Jag tror verkligen inte det har något att göra med just Åsa och Stefan, men det handlar om att alla inte riktigt orkar med eller kan hantera trotset. Åsa är väldigt bra på att sätta gränser tycker jag (så du behöver verkligen inte bli ledsen om du läser det här Åsa!) Jag tycker att jag märker rätt stor skillnad på hur intresset för Ivar är, eller hur jag nu ska förklara det. Han är ju inte en liten gullig söt unge som sitter och leker lugnt på golvet längre... Alla verkar inte tycka det är så skoj med stora Ivar som ställer krav och retas och sånt. Och jag antar att jag bekymrat mig lite för det de senaste veckorna. Och i drömmen tänkte jag typ om inte ens två personer klarar av honom, hur ska då en barnvakt göra det.
Symbol 4: Lilla Ivar (hunden) och de andra stora barnen med huggtänder. Det kändes så en dag för nån vecka sen när jag såg Ivar leka bland en massa barn och de vuxna inte styrde leken på ngot sätt. Barn är ju så fina, men de är ju också själviska. De barnen som Ivar lekte med brydde sig inte om ett annat barn var ledset, de tog varandrs grejer och bråkade. Det kändes så otryggt. Och Ivar är så snäll. Han säger inte ifrån. Han är som en minihund bland stora bestar! Kanske inte riktigt, men åt det hållet iaf.. :)
Symbol 5: Ena stunden är Ivar stor och andra är han liten. Det är så tydligt varje dag. Först säger han att han är stor och att han minsann inte behöver åka vagnen fast vi ska gå långt. Sen blir han lite trött och gråter lite och säger att han vill vara en bebis som åker vagn. Så där är det med allt. Han vet liksom inte om han är stor eller liten och det verkar så förvirrande för honom.
Symbol 1: Tantångest. Jag fyller 25 i år och umgås mest med tanter i skolan. Bara att handla på lindex är ju rätt tant, och "lindexmodellen" valde bara ut riktigt tantiga kläder till mig i drömmen och tvingade mig att köpa trekvartsbyxor.
Symbol 2: TrotsIvar. Ibland är det som om han är så där stor och bara river allt i en affär, inte så att hyllorna rasar men grejerna iaf.. Och när han har trotsiga utbrott känns det som om han blir väldigt lång och mycke starkare och så.
Symbol 3: Att Åsa och Stefan inte pallade. Jag tror verkligen inte det har något att göra med just Åsa och Stefan, men det handlar om att alla inte riktigt orkar med eller kan hantera trotset. Åsa är väldigt bra på att sätta gränser tycker jag (så du behöver verkligen inte bli ledsen om du läser det här Åsa!) Jag tycker att jag märker rätt stor skillnad på hur intresset för Ivar är, eller hur jag nu ska förklara det. Han är ju inte en liten gullig söt unge som sitter och leker lugnt på golvet längre... Alla verkar inte tycka det är så skoj med stora Ivar som ställer krav och retas och sånt. Och jag antar att jag bekymrat mig lite för det de senaste veckorna. Och i drömmen tänkte jag typ om inte ens två personer klarar av honom, hur ska då en barnvakt göra det.
Symbol 4: Lilla Ivar (hunden) och de andra stora barnen med huggtänder. Det kändes så en dag för nån vecka sen när jag såg Ivar leka bland en massa barn och de vuxna inte styrde leken på ngot sätt. Barn är ju så fina, men de är ju också själviska. De barnen som Ivar lekte med brydde sig inte om ett annat barn var ledset, de tog varandrs grejer och bråkade. Det kändes så otryggt. Och Ivar är så snäll. Han säger inte ifrån. Han är som en minihund bland stora bestar! Kanske inte riktigt, men åt det hållet iaf.. :)
Symbol 5: Ena stunden är Ivar stor och andra är han liten. Det är så tydligt varje dag. Först säger han att han är stor och att han minsann inte behöver åka vagnen fast vi ska gå långt. Sen blir han lite trött och gråter lite och säger att han vill vara en bebis som åker vagn. Så där är det med allt. Han vet liksom inte om han är stor eller liten och det verkar så förvirrande för honom.
vilken bra dag!
Paket från Adlibris idag. Bla. Den här kalendern kommer att förändra ditt liv 2007. Jag köpte på skoj och för att jag verkligen behöver en kalender. Men jag känner redan att den kommer förändra mitt liv. Och jag skrattade i typ en timme när jag bläddrade igenom den!
Varje vecka får man ett uppdrag som man ska genomföra. Det står på första sidan att man förbinder sig att genomföra allt när man köper kalendern, men jag tror jag kommer hoppa vissa veckor... Mitt liv kommer garanterat förändras om jag så bara gör hälften av grejerna!
Det här kommer jag inte att göra: Paris Hilton veckan (lägga upp en film på internet där jag har sex och tjäna en hacka genom att bjuda in alla jag känner att kolla på det och ge mig en hundring för det), demonstrera FÖR regeringen (känns faktiskt inte rätt) eller byta blod med en annan person som också är med i hela den här förändra ditt liv grejen. Jag vet inte om jag kommer sova på allmän plats i en vecka för det är jag för rädd för och jag har inte bestämt mig om jag ska låta 30 personer jag känner låta utvärdera mitt sexliv och se om det är normalt (syftet med det är att få en annan bild av vad som är normalt än vad typ veckorevyn säger)...
Men det här kommer jag göra: adoptera en julkalkon i december (det står att man får en kompis för livet då!), bli vän med någon på kundtjänst, sätta upp en staty av mig själv på allmän plats, krama träd i en vecka, gräva en tunnel till andra sidan jordklotet, släppa ut skeletten ur min garderob, ringa olika radioshower i en vecka, grunda ett affärsimperium från mitt garage (fast jag har ju inget garage..), se en död människa (om det går att lösa utan att jag behöver döda någon liksom), parasitveckan (en favorit! då gäller det att leva på andra till max. :)), aktivera min blindtarm, ge militären goda råd, göra något ute som de som går förbi aldrig kommer att glömma (som exempel har de att hångla med en lyktstolpe och det känner jag faktiskt en som gjorde en gång..), följa min biologiska klocka i en vecka ( dvs gå upp på morgonen när jag är utsövd, äta när jag är hungrig och lägga mig när jag är trött.), skamveckan (säga att jag förlorat jobb, bostad och det mesta andra och se vilka som fortfarande är kompis med mig), positiv diskrimineringsveckan (tex. säga åt grannar med gröna gardiner att flytta eller inte prata med någon som bär orange), le på ett opassande sätt-veckan, anmäla mig till miss worldtävling, skicka mitt DNA till FBI och andra organisationer så att jag inte blir oskyldigt dömd för något terroristbrott...
Den veckan det var alla hjärtans dag skulle man (oavsett om man har partner eller inte) leta rätt på en partner som är genetiskt överlägsen en själv. En vecka ska man skriva ut sig från internet och radera alla spår, det betyder att jag måste ta bort den här bloggen... En annan vecka ska alla 350 000 personer som äger den här kalendern invadera den danska byn Svankär som har 300 invånare. Om jag hittar en burka ska försöka att ha den på mig hela burka-veckan..
Sen är det såklart få ett nervöst sammanbrott-veckan! :) Eftersom vi utsätts för så mycket stress i vår kapitalistiska värld får vi räkna med sammanbrott då och då, men nu kan du själv styra när du vill ha ditt sammanbrott!
Här är receptet på den måndagen:
ställ klockan löjligt tidigt,
kedjerök från det att du kliver upp ur sängen,
hoppa över frukosten,
drick espresso hela dagen,
pendla till jobbet mitt i rusningstrafiken,
titta på alla kanaler som sänder nyheter dygnet runt,
håll koll på världens aktiemarknader,
var med på många möten,
ifrågasätt din chefs beslut,
ring automatiska kundsupportlinjer,
bli full,
jobba hela natten.
På tisdagen ska man skriva in sig på psykiatrisk klinik och ha ett bra sammanbrott resten av veckan.
De som gjort kalendern har också gett ut en bok där det står exakt vad man ska göra för varje år i sitt liv, från år 1 till 100. Den måste jag läsa! Typ när är det bäst att ha medelålderskris och sånt.. "Lose weight! Get laid! Find god! The all-in-one lifeplanner" heter den. De har också gett ut en bok att ge till mammor på mors dag där de tar upp vad man gör om man förstört sitt barn psykiskt, hur man trotsar sin tonåring och hur man upptäcker pedofiler i skolan bla.
Kolla in www.thiswebsitewillchangeyourlife.com
Nu har jag gjort jävligt mycke reklam för den här kalendern. Men den är verkligen genialisk!
Varje vecka får man ett uppdrag som man ska genomföra. Det står på första sidan att man förbinder sig att genomföra allt när man köper kalendern, men jag tror jag kommer hoppa vissa veckor... Mitt liv kommer garanterat förändras om jag så bara gör hälften av grejerna!
Det här kommer jag inte att göra: Paris Hilton veckan (lägga upp en film på internet där jag har sex och tjäna en hacka genom att bjuda in alla jag känner att kolla på det och ge mig en hundring för det), demonstrera FÖR regeringen (känns faktiskt inte rätt) eller byta blod med en annan person som också är med i hela den här förändra ditt liv grejen. Jag vet inte om jag kommer sova på allmän plats i en vecka för det är jag för rädd för och jag har inte bestämt mig om jag ska låta 30 personer jag känner låta utvärdera mitt sexliv och se om det är normalt (syftet med det är att få en annan bild av vad som är normalt än vad typ veckorevyn säger)...
Men det här kommer jag göra: adoptera en julkalkon i december (det står att man får en kompis för livet då!), bli vän med någon på kundtjänst, sätta upp en staty av mig själv på allmän plats, krama träd i en vecka, gräva en tunnel till andra sidan jordklotet, släppa ut skeletten ur min garderob, ringa olika radioshower i en vecka, grunda ett affärsimperium från mitt garage (fast jag har ju inget garage..), se en död människa (om det går att lösa utan att jag behöver döda någon liksom), parasitveckan (en favorit! då gäller det att leva på andra till max. :)), aktivera min blindtarm, ge militären goda råd, göra något ute som de som går förbi aldrig kommer att glömma (som exempel har de att hångla med en lyktstolpe och det känner jag faktiskt en som gjorde en gång..), följa min biologiska klocka i en vecka ( dvs gå upp på morgonen när jag är utsövd, äta när jag är hungrig och lägga mig när jag är trött.), skamveckan (säga att jag förlorat jobb, bostad och det mesta andra och se vilka som fortfarande är kompis med mig), positiv diskrimineringsveckan (tex. säga åt grannar med gröna gardiner att flytta eller inte prata med någon som bär orange), le på ett opassande sätt-veckan, anmäla mig till miss worldtävling, skicka mitt DNA till FBI och andra organisationer så att jag inte blir oskyldigt dömd för något terroristbrott...
Den veckan det var alla hjärtans dag skulle man (oavsett om man har partner eller inte) leta rätt på en partner som är genetiskt överlägsen en själv. En vecka ska man skriva ut sig från internet och radera alla spår, det betyder att jag måste ta bort den här bloggen... En annan vecka ska alla 350 000 personer som äger den här kalendern invadera den danska byn Svankär som har 300 invånare. Om jag hittar en burka ska försöka att ha den på mig hela burka-veckan..
Sen är det såklart få ett nervöst sammanbrott-veckan! :) Eftersom vi utsätts för så mycket stress i vår kapitalistiska värld får vi räkna med sammanbrott då och då, men nu kan du själv styra när du vill ha ditt sammanbrott!
Här är receptet på den måndagen:
ställ klockan löjligt tidigt,
kedjerök från det att du kliver upp ur sängen,
hoppa över frukosten,
drick espresso hela dagen,
pendla till jobbet mitt i rusningstrafiken,
titta på alla kanaler som sänder nyheter dygnet runt,
håll koll på världens aktiemarknader,
var med på många möten,
ifrågasätt din chefs beslut,
ring automatiska kundsupportlinjer,
bli full,
jobba hela natten.
På tisdagen ska man skriva in sig på psykiatrisk klinik och ha ett bra sammanbrott resten av veckan.
De som gjort kalendern har också gett ut en bok där det står exakt vad man ska göra för varje år i sitt liv, från år 1 till 100. Den måste jag läsa! Typ när är det bäst att ha medelålderskris och sånt.. "Lose weight! Get laid! Find god! The all-in-one lifeplanner" heter den. De har också gett ut en bok att ge till mammor på mors dag där de tar upp vad man gör om man förstört sitt barn psykiskt, hur man trotsar sin tonåring och hur man upptäcker pedofiler i skolan bla.
Kolla in www.thiswebsitewillchangeyourlife.com
Nu har jag gjort jävligt mycke reklam för den här kalendern. Men den är verkligen genialisk!
jävla gubbhelveten!!
Alltså, jag ska skriva i mitt cv att jag under inga omständigheter kan jobba tillsammans med mansgrisar! Jag skulle bara var ilsken hela tiden och dö i förtid av hjärtinfarkt om jag jobbade med en sån. För det mesta så älskar jag min skola och alla fina människor jag får träffa där om dagarna, men de senaste veckorna har jag råkat ut för de värsta gubbarna och killarna. Det är ju brist på gubbar på komvux så det brukar ju gå att undvika dem.. Och det blir alltid sån bra stämning på lektionerna när vi bara är tanter. Ni kan ju tänka er män i sina bästa år som inte gått i skolan på väldigt länge och nu ska skola om sig (ofta för att de blivit arbetslösa). De tror att de kan allt och är så jävla tävlingsinriktade hela hela tiden eftersom de vet att de ska bli betygsatta. Ofta pratar de hela lektionen bara ifall att de skulle säga något smart. Eller också tror de att den som snackar mest för bäst betyg. Jag vet inte.. Men jag håller på att bli tokig! Snart kommer jag få ett utbrott och ta ut all min ilska på nån av dem! Kanske vore bra.. För de verkar ju inte fatta ett jävla dugg. Jag är så arg!
Jag har börjat läsa IT-stöd (en lite mer avancerad datorkurs) och det verkar som om alla gubbhelveten på hela skolan läser den. Förra lektionen skulle vi plocka isär en dator, skruva ihop allt igen och få den att funka som innan vi började skruva i den. (Någon dag ska jag blogga om hur jag glänste på att bygga dator! hehe.) Jag byggde ihop med en tant som är gråhårig och ett datasnille! Vi bara skruvade ihop allt och det blev rätt. Vi hade verkligen allt under kontroll. Ändå kom den fram en kille och typ "Vet ni inte va den här sladden ska sitta? Men åh! Kollade ni inte var den satt innan ni tog ur den?! Men! " och suckade stöddigt. Jag kokade! Tanten sa lugnt att vi visste var den skulle sitta och vände honom ryggen.
Idag på lektionen hamnade jag i samma grupp som stöddiga killen från förra gången, datasnilletanten med grått hår och en ny gubbe. Och den nya var det värsta jag träffat i gubbväg på väldigt länge! Han körde härskartekniker till höger och vänster! När jag sa något till honom svarade han killen istället. Han tittade inte på mig en enda gång. Mot slutet av lektionen skulle vi dela upp oss två och två och göra en grej gemensamt på datorn. Jag hamnade med gubben såklart. Han började gnälla som en unge att han ville ha en egen dator! Då tog mitt tålamod slut. Jag får nog av trotsiga ungar hemma liksom! Han skulle bara veta vem han messar med! :) Jag fräste i alla fall något åt honom och han smet iväg till sin egna dator. Jag fixade övningen på ett kick för jag hade använt programmet vi skulle testa hemma förut. Han kämpade, men låtsades att han kunde (såklart). Sen fick läraren hjälpa honom och jag fick sluta tidigare eftersom jag redan var klar med allt!
Är det så himla känsligt att en tjej är bättre på datorer? Det känns som om jag trampar på väldigt känsliga tår så fort jag gör något. Det gör mig ju bara mer pepp på att bli värsta datasnillet! Jag kanske ska bli datanörd när jag blir stor?
Jag har börjat läsa IT-stöd (en lite mer avancerad datorkurs) och det verkar som om alla gubbhelveten på hela skolan läser den. Förra lektionen skulle vi plocka isär en dator, skruva ihop allt igen och få den att funka som innan vi började skruva i den. (Någon dag ska jag blogga om hur jag glänste på att bygga dator! hehe.) Jag byggde ihop med en tant som är gråhårig och ett datasnille! Vi bara skruvade ihop allt och det blev rätt. Vi hade verkligen allt under kontroll. Ändå kom den fram en kille och typ "Vet ni inte va den här sladden ska sitta? Men åh! Kollade ni inte var den satt innan ni tog ur den?! Men! " och suckade stöddigt. Jag kokade! Tanten sa lugnt att vi visste var den skulle sitta och vände honom ryggen.
Idag på lektionen hamnade jag i samma grupp som stöddiga killen från förra gången, datasnilletanten med grått hår och en ny gubbe. Och den nya var det värsta jag träffat i gubbväg på väldigt länge! Han körde härskartekniker till höger och vänster! När jag sa något till honom svarade han killen istället. Han tittade inte på mig en enda gång. Mot slutet av lektionen skulle vi dela upp oss två och två och göra en grej gemensamt på datorn. Jag hamnade med gubben såklart. Han började gnälla som en unge att han ville ha en egen dator! Då tog mitt tålamod slut. Jag får nog av trotsiga ungar hemma liksom! Han skulle bara veta vem han messar med! :) Jag fräste i alla fall något åt honom och han smet iväg till sin egna dator. Jag fixade övningen på ett kick för jag hade använt programmet vi skulle testa hemma förut. Han kämpade, men låtsades att han kunde (såklart). Sen fick läraren hjälpa honom och jag fick sluta tidigare eftersom jag redan var klar med allt!
Är det så himla känsligt att en tjej är bättre på datorer? Det känns som om jag trampar på väldigt känsliga tår så fort jag gör något. Det gör mig ju bara mer pepp på att bli värsta datasnillet! Jag kanske ska bli datanörd när jag blir stor?
...
Alltså, man kan läsa kandidatutbildning i keramikkonst, 180 hp på GU! Ja, man kan till och med läsa ett program om vin i tre år!!! Jag kanske ska söka till Järn och stål - offentlig gestaltning! Nej.. Jakten fortsätter efter utbildningen som passar just mig. Än så länge har jag inte hittat nåt..
Har någon gett mig en prenumeration på Göteborgs Fria utan att säga något? Den har kommit tre veckor i rad nu...
Jag har köpt en snygg vårjacka så nu måste det bli vår!
Har någon gett mig en prenumeration på Göteborgs Fria utan att säga något? Den har kommit tre veckor i rad nu...
Jag har köpt en snygg vårjacka så nu måste det bli vår!
Tacksamhet!
Idag känns det mycket bättre att gå i skolan igen. Motivationen har inte kommit tillbaka än, men det känns lite mindre trist i alla fall. Och jag tror att jag har fått en ny kompis. Som är en frisk fläkt i klassrummet!
Igår diskade jag och städade upp lite i köket på min lunchrast. Det stör mig idag... Bara för att jag jobbar hemma ska jag ju inte behöva diska. Det som stör mig mest är att när Robin kom hem igår kväll var det ju fullt med ny disk och han märkte inte ens att jag diskat på "arbetstid". Just nu känns allt så jävla otacksamt. Ge mig lite tacksamhet för sjutton! :) Ingen bryr sig om jag pluggar som en galning. Familjen kanske bryr sig om jag anstränger mig och lagar exra god mat på en tisdag efter skolan, men de visar det inte så bra... Och att va förälder är fan så otacksamt! Så fort någon rolig person kommer på besök är jag helt glömd. Eller jag får ju ta bajsblöjor, man-ska-inte-slåss-samtalet, nu-är-det-dax-att-sova-tjatet, på-med-overallen-nu-bråket och allt annat som inte är roligt. Inte får jag någon guldbagge eller nåt direkt!
Eller, det är inte riktigt sant.. Ibland är det jävligt otacksamt att va förälder. Eller otacksamt är kanske inte rätt ord.... Men det är i alla fall helt klart värt. Det är ju jag som får trösta Ivar när han är ledsen, jag som får trängas med honom i sängen när han drömmer mardrömmar, jag som får lära honom vad som är rätt och fel... Och ibland säger han faktiskt "åh, vad gott!" när jag lagat mat. :) Det är ju kärlek och inte tacksamhet, precis som det ska vara. Ibland blir det bara lite tröttsamt att göra skitgörat (av kärlek) medans någon annan kommer och får Ivars kärlek. Så är det att vara förälder säger mamma. Antar att det är sant...
Men det är i alla fall inte värt att diska när ingen märker det!
Igår diskade jag och städade upp lite i köket på min lunchrast. Det stör mig idag... Bara för att jag jobbar hemma ska jag ju inte behöva diska. Det som stör mig mest är att när Robin kom hem igår kväll var det ju fullt med ny disk och han märkte inte ens att jag diskat på "arbetstid". Just nu känns allt så jävla otacksamt. Ge mig lite tacksamhet för sjutton! :) Ingen bryr sig om jag pluggar som en galning. Familjen kanske bryr sig om jag anstränger mig och lagar exra god mat på en tisdag efter skolan, men de visar det inte så bra... Och att va förälder är fan så otacksamt! Så fort någon rolig person kommer på besök är jag helt glömd. Eller jag får ju ta bajsblöjor, man-ska-inte-slåss-samtalet, nu-är-det-dax-att-sova-tjatet, på-med-overallen-nu-bråket och allt annat som inte är roligt. Inte får jag någon guldbagge eller nåt direkt!
Eller, det är inte riktigt sant.. Ibland är det jävligt otacksamt att va förälder. Eller otacksamt är kanske inte rätt ord.... Men det är i alla fall helt klart värt. Det är ju jag som får trösta Ivar när han är ledsen, jag som får trängas med honom i sängen när han drömmer mardrömmar, jag som får lära honom vad som är rätt och fel... Och ibland säger han faktiskt "åh, vad gott!" när jag lagat mat. :) Det är ju kärlek och inte tacksamhet, precis som det ska vara. Ibland blir det bara lite tröttsamt att göra skitgörat (av kärlek) medans någon annan kommer och får Ivars kärlek. Så är det att vara förälder säger mamma. Antar att det är sant...
Men det är i alla fall inte värt att diska när ingen märker det!
.
Igår började nya terminen. Jag känner mig helt omotiverad. Jag vill bara ligga hemma på soffan och kolla på tv. Och det är en sån tung termin jag har framför mig. Jag är inte klar med allt från höstterminen än heller. Suck..
Jag längtar efter att göra något nytt. Jag är trött på den här skolan nu, jag står bara och stampar känns det som.
Jag orkar inte skriva. Jag skriver så mycket skolgrejer hela tiden. Jag är så trött på att sitta vid datorn och skriva och skriva. Det börjar kännas ensamt också... Jag hade tänkt lägga bloggen åt sidan ett tag, men vi får se hur det går med det. Jag tänkte att jag kan ju ta min bloggtid och göra något utanför den här lägenheten. En fritidssysselsättning.
Jul och nyår var väldigt lugnt. Vi har haft det väldigt bra. Ändå har det varit ett väldigt tungt lov. För jag hade ju inte lov. Jag har varit jätte stressad och inte kunnat koppla av eftersom jag har en massa skoluppgifter hängande över mig.
Jag tänkte att Ivar skulle få ha jullov precis som alla andra barn så han fick vara hemma med mig trots att jag hade så mycket att göra. Och det går inte att plugga med Ivar hemma. Det är helt omöjligt. Det gjorde mig ännu mer stressad.
Jag blev i alla fall klar med fördjupningsarbetet i samhällskunskap i tid. Precis när arbetet var färdigt och inskickat blev jag förkyld. Så typiskt. Ibland tycker jag synd om kropp, som jag stressar den... I alla fall, jag kunde inte redovisa arbetet muntligt då eftersom jag blev sjuk och min lärare blev arg.. Och jag åkte aldrig på utskottsmötet jag skulle på eftersom jag var så trött och förkyld och sliten. Dagen efter åkte jag till Ludvika. Min enda semestervecka det här läsåret. Jag bara åkte och lämnade en massa jobbiga grejer hemma. Det kändes så skönt.
Vi stannade till hos Liza i Örebro på vägen och åt mat och hon lekte av Ivar så att han sov resten av tågresan sen. det var toppen! Fint att träffa Liza också, såklart!
I Ludvika har vi blivit bortskämda med presenter och mamma har lagat mina favoriträtter. Ivar har lekt med Julle nästan hela veckan så hon var alldeles slut när vi åkte hem.
Det är alltid jobbigt när hela familjen träffas igen och kämpar så med att inte falla tillbaka i min gamla roll. Mycket känslor som kommer upp också.. Men det har ändå varit en väldigt bra vecka. Den bästa på länge med min familj. Jag ville knappt åka hem i lördags.
Det där jobbiga jag lämnade hemma blev jag såklart skitstressad för när jag väl var i Ludvika. Jag hade inte skickat in min anmälan till skolan att jag ville gå den här terminen, jag hade inte betalt en räkning, lämnat tillbaka biblioteksböckerna, inte skickat in UNF-papper för 2006 och så var det nåt mer... Men det har löst sig nu.
Den här veckan tänker jag inte plugga alls. Jag måste ju gå på lektionerna.. Men på kvällarna tänker jag vila. Och i helgen ska jag göra något roligt!
Nu när jag gnällt av mig lite ska jag lägga mig soffan en stund innan jag måste tillbaka till skolan. Jag är så himla himla trött. 6.30 gick vi upp i morse, för att jag skulle kunna vara i skolan 8.30. Ivar grät och jag var som en zombi.
Jag längtar efter att göra något nytt. Jag är trött på den här skolan nu, jag står bara och stampar känns det som.
Jag orkar inte skriva. Jag skriver så mycket skolgrejer hela tiden. Jag är så trött på att sitta vid datorn och skriva och skriva. Det börjar kännas ensamt också... Jag hade tänkt lägga bloggen åt sidan ett tag, men vi får se hur det går med det. Jag tänkte att jag kan ju ta min bloggtid och göra något utanför den här lägenheten. En fritidssysselsättning.
Jul och nyår var väldigt lugnt. Vi har haft det väldigt bra. Ändå har det varit ett väldigt tungt lov. För jag hade ju inte lov. Jag har varit jätte stressad och inte kunnat koppla av eftersom jag har en massa skoluppgifter hängande över mig.
Jag tänkte att Ivar skulle få ha jullov precis som alla andra barn så han fick vara hemma med mig trots att jag hade så mycket att göra. Och det går inte att plugga med Ivar hemma. Det är helt omöjligt. Det gjorde mig ännu mer stressad.
Jag blev i alla fall klar med fördjupningsarbetet i samhällskunskap i tid. Precis när arbetet var färdigt och inskickat blev jag förkyld. Så typiskt. Ibland tycker jag synd om kropp, som jag stressar den... I alla fall, jag kunde inte redovisa arbetet muntligt då eftersom jag blev sjuk och min lärare blev arg.. Och jag åkte aldrig på utskottsmötet jag skulle på eftersom jag var så trött och förkyld och sliten. Dagen efter åkte jag till Ludvika. Min enda semestervecka det här läsåret. Jag bara åkte och lämnade en massa jobbiga grejer hemma. Det kändes så skönt.
Vi stannade till hos Liza i Örebro på vägen och åt mat och hon lekte av Ivar så att han sov resten av tågresan sen. det var toppen! Fint att träffa Liza också, såklart!
I Ludvika har vi blivit bortskämda med presenter och mamma har lagat mina favoriträtter. Ivar har lekt med Julle nästan hela veckan så hon var alldeles slut när vi åkte hem.
Det är alltid jobbigt när hela familjen träffas igen och kämpar så med att inte falla tillbaka i min gamla roll. Mycket känslor som kommer upp också.. Men det har ändå varit en väldigt bra vecka. Den bästa på länge med min familj. Jag ville knappt åka hem i lördags.
Det där jobbiga jag lämnade hemma blev jag såklart skitstressad för när jag väl var i Ludvika. Jag hade inte skickat in min anmälan till skolan att jag ville gå den här terminen, jag hade inte betalt en räkning, lämnat tillbaka biblioteksböckerna, inte skickat in UNF-papper för 2006 och så var det nåt mer... Men det har löst sig nu.
Den här veckan tänker jag inte plugga alls. Jag måste ju gå på lektionerna.. Men på kvällarna tänker jag vila. Och i helgen ska jag göra något roligt!
Nu när jag gnällt av mig lite ska jag lägga mig soffan en stund innan jag måste tillbaka till skolan. Jag är så himla himla trött. 6.30 gick vi upp i morse, för att jag skulle kunna vara i skolan 8.30. Ivar grät och jag var som en zombi.
Jag tror inte på Jesus.
Jag har ju inte bloggat på länge. Lika bra jag fortsätter! Jag kan ju slå in paket och sånt sen..
Det blir tredje året nu som vi firar jul hos Robins mamma. Jag saknar min familj nu. Jag har inte varit hos dem sen i juni! Det kommer vara en helt ny stor Ivar de får träffa i januari.
Jag råkade säga att jag inte står ut att vara hos Robins mamma i en hel vecka när Björn och Josephine var här. Ibland säger jag sånna dumma saker.. Stackras Robin. Jag tycker om hans familj. Jag har bara svårt att känna mig hemma och passa in... När Ivar var bebis och jag ammade var det en annan grej. Då behövde han mig och jag var aldrig ensam. Usch vad dumt det här låter... Men nu är han så stor. Och det är ju bra. Men det blir en annan grej. Han kommer leka med fastrarna och farbror och knappt märka om jag är där. Och de kommer dricka vin till maten och jag kommer ha en orosklump i magen! Jag antar att Robins familj inte känner mig. Och det är lite konstigt att fira jul med sånna som inte riktigt vet vem Sofia är.
Det finns många bra grejer med att fira jul i Blekinge också! Det bästa är ju att slippa min familj. Jag måste påminna mig om det nu när jag längtar efter dem. För det är så gott som omöjligt att fira jul utan att det händer något. Någon gammal konflikt som kommer upp.. Eller någon som blir för full. Det hör ju till och det slipper jag nu. Sen är det väldigt lugnt och inte alls stressigt att fira jul hos Robins mamma. Inga måsten eller krav. De kan till och med vänta med julklapparna till juldagen om de känner för det. Inga traditioner som måste hållas, väldigt skönt tycker jag. Och en till grej som är ett stort plus är att det är väldigt oreligiöst! Robins familj är ovanligt oreligiös. Mina föräldrar tror inte på Gud men vi har ju ändå haft en julkrubba hemma och sånt, ni vet..
Jag vill inte fira kristna högtider eftersom det känns så falskt. Och då blir det ju svårt med julen. Jag har faktiskt inte kommit på hur jag vill fira okristen jul än... Men jag jobbar på det.
Appropå kristen jul och det! Det hände en sån skum grej. Dagmammorna och barnen har en tradition att de besöker kyrkan i Mölnlycke i december. En av de första grejerna jag och Robin "bestämde" när det gäller vår uppfostran av Ivar är att han ska få välja sin egen religion om han vill ha nån och att han inte skulle bli döpt eller något sånt. Och man kan ju såklart gå till kyrkan även om man inte är kristen.. Men sen stod det "adventsgudtjänst" på månadsbladet som alla föräldrar får hem. Gudtjänst låter i mina öron som nåt kristna går på. Jag frågade våran dagmamma vad de gör med barn som inte är kristna och som föräldrarna inte vill ska gå på gudtjänst. (Jag tänkte på muslimska barn mest..) Och våran dagmamma blev alldeles ställd. Hon frågade om jag tänkte på Jehovas vittnen. Muslimer har de aldrig haft bland barnen. Det är ju en sånt typiskt Svenssonområde vi bor i.. Typ inga invandrare alls. Men ändå. Hon måste väl ha träffat en muslim någon gång? Det blev lite kulturkrock och hon verkade ha svårt att förstå varför jag frågade. Det kändes jättekonstigt. Det finns ju många som är så där svenskt halvkristna.. Men det känns ändå konstigt att mitt barn lever i den världen. Det är en värld jag inte känner mig hemma i. Ni vet: Mamma, pappa, barn i fin villa. Man dricker "lagom". Man klär flickor i rosa och pojkar i blått.
Det verkar ju omöjligt att undvika att min barn uppfostras att passa in könsnormen, religionnormen och alla andra jävla normer. Någon gång kommer han säkert få höra att man ska dricka, men inte bli alkoholist också! Tur att jag är så jävla PK och bra! :) Så att Ivar får en annan bild också. Nu ska jag lära Ivar allt om de andra stora religionerna. För hur ska han kunna välja när han bara får höra om Jesus? Jag ska fråga P och Salam om vi får hänga på någon gång och fira något muslimskt. Någon som känner någon jude? Så kan vi besöka det där tibetanska templet i Stockholm. Jag har förresten köpt en bok till Ivar i julklapp som handlar om en tibetansk pojke som räddar ett skadat djur och så står det lite om hur en buddist handlar rätt och sånt.. :)
Det blir tredje året nu som vi firar jul hos Robins mamma. Jag saknar min familj nu. Jag har inte varit hos dem sen i juni! Det kommer vara en helt ny stor Ivar de får träffa i januari.
Jag råkade säga att jag inte står ut att vara hos Robins mamma i en hel vecka när Björn och Josephine var här. Ibland säger jag sånna dumma saker.. Stackras Robin. Jag tycker om hans familj. Jag har bara svårt att känna mig hemma och passa in... När Ivar var bebis och jag ammade var det en annan grej. Då behövde han mig och jag var aldrig ensam. Usch vad dumt det här låter... Men nu är han så stor. Och det är ju bra. Men det blir en annan grej. Han kommer leka med fastrarna och farbror och knappt märka om jag är där. Och de kommer dricka vin till maten och jag kommer ha en orosklump i magen! Jag antar att Robins familj inte känner mig. Och det är lite konstigt att fira jul med sånna som inte riktigt vet vem Sofia är.
Det finns många bra grejer med att fira jul i Blekinge också! Det bästa är ju att slippa min familj. Jag måste påminna mig om det nu när jag längtar efter dem. För det är så gott som omöjligt att fira jul utan att det händer något. Någon gammal konflikt som kommer upp.. Eller någon som blir för full. Det hör ju till och det slipper jag nu. Sen är det väldigt lugnt och inte alls stressigt att fira jul hos Robins mamma. Inga måsten eller krav. De kan till och med vänta med julklapparna till juldagen om de känner för det. Inga traditioner som måste hållas, väldigt skönt tycker jag. Och en till grej som är ett stort plus är att det är väldigt oreligiöst! Robins familj är ovanligt oreligiös. Mina föräldrar tror inte på Gud men vi har ju ändå haft en julkrubba hemma och sånt, ni vet..
Jag vill inte fira kristna högtider eftersom det känns så falskt. Och då blir det ju svårt med julen. Jag har faktiskt inte kommit på hur jag vill fira okristen jul än... Men jag jobbar på det.
Appropå kristen jul och det! Det hände en sån skum grej. Dagmammorna och barnen har en tradition att de besöker kyrkan i Mölnlycke i december. En av de första grejerna jag och Robin "bestämde" när det gäller vår uppfostran av Ivar är att han ska få välja sin egen religion om han vill ha nån och att han inte skulle bli döpt eller något sånt. Och man kan ju såklart gå till kyrkan även om man inte är kristen.. Men sen stod det "adventsgudtjänst" på månadsbladet som alla föräldrar får hem. Gudtjänst låter i mina öron som nåt kristna går på. Jag frågade våran dagmamma vad de gör med barn som inte är kristna och som föräldrarna inte vill ska gå på gudtjänst. (Jag tänkte på muslimska barn mest..) Och våran dagmamma blev alldeles ställd. Hon frågade om jag tänkte på Jehovas vittnen. Muslimer har de aldrig haft bland barnen. Det är ju en sånt typiskt Svenssonområde vi bor i.. Typ inga invandrare alls. Men ändå. Hon måste väl ha träffat en muslim någon gång? Det blev lite kulturkrock och hon verkade ha svårt att förstå varför jag frågade. Det kändes jättekonstigt. Det finns ju många som är så där svenskt halvkristna.. Men det känns ändå konstigt att mitt barn lever i den världen. Det är en värld jag inte känner mig hemma i. Ni vet: Mamma, pappa, barn i fin villa. Man dricker "lagom". Man klär flickor i rosa och pojkar i blått.
Det verkar ju omöjligt att undvika att min barn uppfostras att passa in könsnormen, religionnormen och alla andra jävla normer. Någon gång kommer han säkert få höra att man ska dricka, men inte bli alkoholist också! Tur att jag är så jävla PK och bra! :) Så att Ivar får en annan bild också. Nu ska jag lära Ivar allt om de andra stora religionerna. För hur ska han kunna välja när han bara får höra om Jesus? Jag ska fråga P och Salam om vi får hänga på någon gång och fira något muslimskt. Någon som känner någon jude? Så kan vi besöka det där tibetanska templet i Stockholm. Jag har förresten köpt en bok till Ivar i julklapp som handlar om en tibetansk pojke som räddar ett skadat djur och så står det lite om hur en buddist handlar rätt och sånt.. :)
Jullov!
Nu får jag snart jullov. Ska bli så skönt! Jag är supersupertrött. Jag har varit så stressad den senaste veckan att jag inte kunnat sova.
Nu ska jag bara maila in några sista uppgifter, slå in några paket, fixa julklappen till Ivars dagmamma, hämta ett paket på posten. Sen hämta Ivar och gå hem och julstäda. Och imorgon åker vi till Blekinge och firar jul. Jag har laddat upp med massor av böcker jag ska läsa när vi är där. Jag brukar bli så rastlös av att vara i skogen utan dator och täckning på mobilen. Så jag ska plugga faktiskt. Eller först ska jag sova några dagar. Och äta mat som någon annan lagat. :)
Jag hade tänkt vara klar med mycket mer skolgrejer än vad jag är.. Det skulle ju vara skönt att bara få ha lov. Jag längtar efter att bara få leka och läsa böcker och ha det lugnt och skönt med Ivar. Och jag längtar efter att få vara med Robin utan stress och disk och det. Jag längtar efter att få åka hem till Ludvika också, men det får vänta tills i januari.
Jag blev i alla fall klar med fotografisk bild. 1/6 kurser färdig alltså.. Jag satt framför datorn och redigerade bilder i flera dagar. Till slut var jag så trött att jag kunde se om bilderna blev bra eller inte. Jag har gjort en kalender med bilder som mamma ska få i julklapp. Och jag trodde inte innan att det skulle ta så mycket tid som det gjorde! Skrev ut den i skolan i tisdags kl 20. Kom hem och åt lite flingor, sen somnade jag. Och på onsdag morgon försov jag mig till svenskaprovet. Men det gick bra. Synd bara att det inte var någon fråga om Hemingway på provet! Jag fick inte stila med allt jag kan... :)
Min svenskalärare kramade mig och önskade god jul och jag försökte säga hur mycket jag uppskattar henne och hennes lektioner. Det är svårt för hon bara vänder på det och ger komplimanger till mig istället.. Och jag blir alltid lika glad. Det är som om hon redan vet att hon är bra och nu försöker hon få andra att också känna så om sig själva. För hon är så självsäker och trygg i sig att hon aldrig behöver visa att hon är bra. Ja, jag är så imponerad av henne. Det ger så mycket bara att vara i närheten av henne! Och jag ser på andra i skolan att de liksom skiner upp på hennes lektioner, hur tjejer/tanter börjar ta mer plats och vågar tro på sig själva på! Det är fantastiskt.
Nu ska jag bara maila in några sista uppgifter, slå in några paket, fixa julklappen till Ivars dagmamma, hämta ett paket på posten. Sen hämta Ivar och gå hem och julstäda. Och imorgon åker vi till Blekinge och firar jul. Jag har laddat upp med massor av böcker jag ska läsa när vi är där. Jag brukar bli så rastlös av att vara i skogen utan dator och täckning på mobilen. Så jag ska plugga faktiskt. Eller först ska jag sova några dagar. Och äta mat som någon annan lagat. :)
Jag hade tänkt vara klar med mycket mer skolgrejer än vad jag är.. Det skulle ju vara skönt att bara få ha lov. Jag längtar efter att bara få leka och läsa böcker och ha det lugnt och skönt med Ivar. Och jag längtar efter att få vara med Robin utan stress och disk och det. Jag längtar efter att få åka hem till Ludvika också, men det får vänta tills i januari.
Jag blev i alla fall klar med fotografisk bild. 1/6 kurser färdig alltså.. Jag satt framför datorn och redigerade bilder i flera dagar. Till slut var jag så trött att jag kunde se om bilderna blev bra eller inte. Jag har gjort en kalender med bilder som mamma ska få i julklapp. Och jag trodde inte innan att det skulle ta så mycket tid som det gjorde! Skrev ut den i skolan i tisdags kl 20. Kom hem och åt lite flingor, sen somnade jag. Och på onsdag morgon försov jag mig till svenskaprovet. Men det gick bra. Synd bara att det inte var någon fråga om Hemingway på provet! Jag fick inte stila med allt jag kan... :)
Min svenskalärare kramade mig och önskade god jul och jag försökte säga hur mycket jag uppskattar henne och hennes lektioner. Det är svårt för hon bara vänder på det och ger komplimanger till mig istället.. Och jag blir alltid lika glad. Det är som om hon redan vet att hon är bra och nu försöker hon få andra att också känna så om sig själva. För hon är så självsäker och trygg i sig att hon aldrig behöver visa att hon är bra. Ja, jag är så imponerad av henne. Det ger så mycket bara att vara i närheten av henne! Och jag ser på andra i skolan att de liksom skiner upp på hennes lektioner, hur tjejer/tanter börjar ta mer plats och vågar tro på sig själva på! Det är fantastiskt.
Stress och för mycket vatten!
Översvämning översvämning översvämning. Alltså.. Räcker det inte med vatten nu.
Jag är glad att vi bor på en kulle! Vi har ju översvämning i källaren ju för sig.. Men det gör inte mig så mycket. Värre var det i måndags när tomtevandringen var inställd pga mer regn! Det är inte bara översvämning på tv-nyheterna nu utan riktigt nära. Jag har dokumenterat lite, återkommer med bilder senare...
Jag orkar inte plugga. Det är stopp nu i hjärnan. Det gör mig skitstressad! För jag måste ju bli klar med något ämne innan jul för att få lite lov i alla fall.. Och igår var jag ledig för att fira lucia och gå till läkaren med Ivar. Och i helgen ska de sista julklapparna inhandlas. Och på måndag är jag ledig igen för att gå på tomtevandring (om det inte kommer mer regn).
Jag har sänkt ribban lite och det är ju bra men jag är fortfarande stressad. Jag har tänkt ge en del nyårspaket istället för julklappar för att få lite mer tid. Och det blir nog ingen levande julkrubba på lördag för Ivar för jag orkar inte åka in till stan i den här hysterin. Och jag ska inte baka fler kakor och inte pyssla något mer nu.
Jag försöker att prata med tanterna i skolan så lite som möjligt för deras stress smittar mig. De hinner inte plugga alls. Speciellt inte de som har barn i skolan för det är så himla mycket då.. Och en mamma i skolan har 8 barn! Hur hinner hon med? Jag behöver väl inte skriva att det är mammorna (och inte papporna) som köper blommor till fröken, syr dräkter till teatern, kör till träningen, bakar pepparkakor, stryker lucialinnen, köper julklappar, skickar julkort osv?
Carina hade suttit uppe hela natten i tisdags och gjort en egen julgrupp till sin sons fröken. Hon måste vara galen var min första tanke. Göra julgrupp och skriva fördjupningsarbete i samhällskunskap samtidigt verkar inte så klokt tycker jag.. Men fröken förtjänade tydligen något extra eftersom hon är så gullig! Så på luciafirandet morgonen efter hade något annat barns pappa lämnat fram den till fröken. Ojoj. Messa med en stressad trött morsa som suttit uppe hela natten och planterat och knytit och pysslat! Pappan kom levande därifrån, men han gör nog inte om det...
Det är inte att rekomendera att messa med mig just nu heller. Stress och för lite sömn gör mitt humör värre än vanligt. Förhoppningsvis går det över innan jul. Jag har barnvakt idag i alla fall. Jobbigt bara att Robin är hemma och är förkyld. Skulle vilja vara ifred en stund...
När jag pluggat lite idag ska jag lägga upp bilder på finaste Ivar som pepparkaksgubbe! Och den superfina julgranen Ivar fått av Åsa i julklapp! Och kanske på pepparkaksbaket också... :)
Jag är glad att vi bor på en kulle! Vi har ju översvämning i källaren ju för sig.. Men det gör inte mig så mycket. Värre var det i måndags när tomtevandringen var inställd pga mer regn! Det är inte bara översvämning på tv-nyheterna nu utan riktigt nära. Jag har dokumenterat lite, återkommer med bilder senare...
Jag orkar inte plugga. Det är stopp nu i hjärnan. Det gör mig skitstressad! För jag måste ju bli klar med något ämne innan jul för att få lite lov i alla fall.. Och igår var jag ledig för att fira lucia och gå till läkaren med Ivar. Och i helgen ska de sista julklapparna inhandlas. Och på måndag är jag ledig igen för att gå på tomtevandring (om det inte kommer mer regn).
Jag har sänkt ribban lite och det är ju bra men jag är fortfarande stressad. Jag har tänkt ge en del nyårspaket istället för julklappar för att få lite mer tid. Och det blir nog ingen levande julkrubba på lördag för Ivar för jag orkar inte åka in till stan i den här hysterin. Och jag ska inte baka fler kakor och inte pyssla något mer nu.
Jag försöker att prata med tanterna i skolan så lite som möjligt för deras stress smittar mig. De hinner inte plugga alls. Speciellt inte de som har barn i skolan för det är så himla mycket då.. Och en mamma i skolan har 8 barn! Hur hinner hon med? Jag behöver väl inte skriva att det är mammorna (och inte papporna) som köper blommor till fröken, syr dräkter till teatern, kör till träningen, bakar pepparkakor, stryker lucialinnen, köper julklappar, skickar julkort osv?
Carina hade suttit uppe hela natten i tisdags och gjort en egen julgrupp till sin sons fröken. Hon måste vara galen var min första tanke. Göra julgrupp och skriva fördjupningsarbete i samhällskunskap samtidigt verkar inte så klokt tycker jag.. Men fröken förtjänade tydligen något extra eftersom hon är så gullig! Så på luciafirandet morgonen efter hade något annat barns pappa lämnat fram den till fröken. Ojoj. Messa med en stressad trött morsa som suttit uppe hela natten och planterat och knytit och pysslat! Pappan kom levande därifrån, men han gör nog inte om det...
Det är inte att rekomendera att messa med mig just nu heller. Stress och för lite sömn gör mitt humör värre än vanligt. Förhoppningsvis går det över innan jul. Jag har barnvakt idag i alla fall. Jobbigt bara att Robin är hemma och är förkyld. Skulle vilja vara ifred en stund...
När jag pluggat lite idag ska jag lägga upp bilder på finaste Ivar som pepparkaksgubbe! Och den superfina julgranen Ivar fått av Åsa i julklapp! Och kanske på pepparkaksbaket också... :)
Årets julklapp!
Det här är en sån bra julklapp/julkort! www.viskogen.se
Jag blir mer och mer illamående av konsumtion. Eller överkonsumtion. Speciellt efter att ha sett ett avsnitt av SVTs Planeten. Va bra att de visat den såhär innan jul. Det är så sjukt att vi köper så jävla mycket julklappar! Så köp ett träd till någon i julklapp och gör lite nytta! Det är årets julklapp! Jag skulle bli jätte glad om jag får ett träd.. :) Mina andra julklappar försöker jag handla i världsbutiken som vanligt. Rättvisemärkta julklappar är det bästa! Tyvärr är ju inte utbudet så stort och jag tror faktiskt att det blev fler rättvisemärkta paket förra året än i år. Men jag gissar att en tredjedel av alla presenter jag köpt är rättvisemärkta. Gå ut och shoppa julklappar med gott samvete nu! Med rättvisemärkta paket blir det någon i tredje världen som också får en "julklapp" genom att du väljer rättvis handel!
Jag blir mer och mer illamående av konsumtion. Eller överkonsumtion. Speciellt efter att ha sett ett avsnitt av SVTs Planeten. Va bra att de visat den såhär innan jul. Det är så sjukt att vi köper så jävla mycket julklappar! Så köp ett träd till någon i julklapp och gör lite nytta! Det är årets julklapp! Jag skulle bli jätte glad om jag får ett träd.. :) Mina andra julklappar försöker jag handla i världsbutiken som vanligt. Rättvisemärkta julklappar är det bästa! Tyvärr är ju inte utbudet så stort och jag tror faktiskt att det blev fler rättvisemärkta paket förra året än i år. Men jag gissar att en tredjedel av alla presenter jag köpt är rättvisemärkta. Gå ut och shoppa julklappar med gott samvete nu! Med rättvisemärkta paket blir det någon i tredje världen som också får en "julklapp" genom att du väljer rättvis handel!
Tecken på stress hos mig:
Jag orkar inte välja och matcha bland alla mina kläder i garderoben. Jag använder några plagg som jag tvättar och sen använder igen.
Jag glömmer alla möjliga självklara grejer. I onsdags glömde jag ta med vagnen när jag skulle hämta Ivar. Det tog en timme att gå hem (istället för en halvtimme) och jag fick bära Ivar halva vägen och hade träningsvärk i armarna dagen efter.
Blommorna är snart döda för jag orkar inte bry mig om att vattna dem.
Mitt hår är platt.
Jag har svårt att somna på kvällen och försover mig därför på morgonen.
Jag blir fysiskt trött av en promenad.
Jag drömmer mardrömmar på nätterna. En natt drömde jag att jag blev stenad. Typ den värsta mardrömmen på länge! Hemskt. Men det var nog för att jag läste i Barabbas av Per Lagerqvist innan jag somnade och en tjej blev stenad i boken...
Mitt tålamod är kort.
Och nu sitter jag och bloggar istället för att gå och lägga mig eller plugga inför provet imorgon. För jag orkar inte ta tag i det.
Jag glömmer alla möjliga självklara grejer. I onsdags glömde jag ta med vagnen när jag skulle hämta Ivar. Det tog en timme att gå hem (istället för en halvtimme) och jag fick bära Ivar halva vägen och hade träningsvärk i armarna dagen efter.
Blommorna är snart döda för jag orkar inte bry mig om att vattna dem.
Mitt hår är platt.
Jag har svårt att somna på kvällen och försover mig därför på morgonen.
Jag blir fysiskt trött av en promenad.
Jag drömmer mardrömmar på nätterna. En natt drömde jag att jag blev stenad. Typ den värsta mardrömmen på länge! Hemskt. Men det var nog för att jag läste i Barabbas av Per Lagerqvist innan jag somnade och en tjej blev stenad i boken...
Mitt tålamod är kort.
Och nu sitter jag och bloggar istället för att gå och lägga mig eller plugga inför provet imorgon. För jag orkar inte ta tag i det.
Uppsving!
Jag hatar pedagogiskt ledarskap. Det är en stor energitjuv! Jag har "missat" lektionerna i flera veckor nu. Jo, jag var ju sjuk en vecka och Ivar en annan.. Men jag vill verkligen inte gå dit! Det tar emot. Idag gick jag dit för att redovisa min ledarskapsintervju jag gjort med Robert Damberg. Trodde jag. Jag får säkert lämna in något skriftligt sen får jag fick inte berätta om det idag.
Det är så dålig stämning på lektionerna. Läraren är ironiskt nog väldigt opedagogisk. Hon är väldigt bra på att snacka men hör eller ser ingen annan än sig själv verkar det som. Det ger ingeting att gå på hennes lektioner.
Förra veckan var jag helt sjukt stressad över ett prov i samhällskunskap jag hade i torsdags. Jag har inte riktigt stressat ner än.. Global ekonomi är ju inte min grej. Och provet var rätt svårt och jag hann inte skriva klart innan provtiden var ute så jag trodde det gick jätte dåligt. Föreställda mig i huvudet att jag fått g på provet och att det drog ner hela betyget på kursen. Men jag fick MVG! Känns jätte konstigt. Det gick ju dåligt och jag fick MVG? Det gjorde i alla fall min dag. Nu har jag lite ny energi till veckans uppgifter. Först pedagogiskt ledarskap som jag kände mig helt deprimerad av och så räddades dagen av det här!
Det är så dålig stämning på lektionerna. Läraren är ironiskt nog väldigt opedagogisk. Hon är väldigt bra på att snacka men hör eller ser ingen annan än sig själv verkar det som. Det ger ingeting att gå på hennes lektioner.
Förra veckan var jag helt sjukt stressad över ett prov i samhällskunskap jag hade i torsdags. Jag har inte riktigt stressat ner än.. Global ekonomi är ju inte min grej. Och provet var rätt svårt och jag hann inte skriva klart innan provtiden var ute så jag trodde det gick jätte dåligt. Föreställda mig i huvudet att jag fått g på provet och att det drog ner hela betyget på kursen. Men jag fick MVG! Känns jätte konstigt. Det gick ju dåligt och jag fick MVG? Det gjorde i alla fall min dag. Nu har jag lite ny energi till veckans uppgifter. Först pedagogiskt ledarskap som jag kände mig helt deprimerad av och så räddades dagen av det här!
Multikulturella Mölnlycke!
Det här är den nya hyllan på Coop i Mölnlycke. Där har dem internationell mat. Men det finns mest finska kex!? Jo, några dadlar kan man hitta långt ner på en hylla också, men annars är det mest finsk mat faktiskt.
Veckans nyhet: rondellhunden Max kidnappad av mystisk man!
Det är alltid lika spännande när Härryda Posten dimper ner i brevlådan på onsdagar!
Så vad har hänt i kommunen den senaste veckan? Jo. Gunnel från Gröna rum har varit här och föreläst. Det är väldigt mycket vatten i åar och sjöar just nu. Pixbo vann nån match men det orkade jag inte läsa om, sport liksom...
På framsidan av tidningen står det "Rondellhund stulen av mystisk man". Veckans nyhet! :) Inne i tidningen kan man läsa en intervju med ett ögonvittne! "Med ett raskt grepp lyfte han upp rondellhunden och stegade tillbaka till bilen. Rondellhunden bortförd. En folkrörelse i Sverige fick ett brått slut i Landvetter." säger vittnet Ulf.
Så vad har hänt i kommunen den senaste veckan? Jo. Gunnel från Gröna rum har varit här och föreläst. Det är väldigt mycket vatten i åar och sjöar just nu. Pixbo vann nån match men det orkade jag inte läsa om, sport liksom...
På framsidan av tidningen står det "Rondellhund stulen av mystisk man". Veckans nyhet! :) Inne i tidningen kan man läsa en intervju med ett ögonvittne! "Med ett raskt grepp lyfte han upp rondellhunden och stegade tillbaka till bilen. Rondellhunden bortförd. En folkrörelse i Sverige fick ett brått slut i Landvetter." säger vittnet Ulf.
min sköna söndag.
Robin och Ivar är och hälsar på Kristin idag. Jag är hemma själv och pluggar. Så lyxigt. Det är så tyst och skönt. Jag har prov i samhällskunskap på torsdag om global ekonomi. Inte min grej direkt. Läste ju global ekonomi när jag gick på u-linjen, men min hjärna verkar stöta bort sånt för jag tycker det är så trist. Jag försöker intala mig själv att ett Vg är superbra på provet så slipper jag plugga ihjäl mig den här veckan.
Veckan som gått har varit lite tung. Igår var jag så trött att jag grät. Men Robin fick mig att duscha och kolla på Transamerica och äta chips, sen kändes allt bättre.
Ivar har haft sånna hemska raseriutbrott hela veckan. Minst ett utbrott varje morgon och ett på väg hem från dagmamman. Bara när jag är hemma själv med Ivar. Det har tagit mycket av min energi. Det är som ett kärlekstest när han trotsar. Han gråter, slåss, sparkas, nyps, rivs, bits och skriker "du är dum!" och sånt. Verkligen tålamodsprövande. Det är svårt att uthärda i en halvtimme eller mer på morgonen när jag själv är trött och stressad. Men det är ju bara att stå ut och visa att jag älskar honom ändå.
Jag pluggade som tusan till ett litteraturhistoriaprov i en vecka och sen när jag skulle göra det i onsdags hade min lärare glömt bort att göra ett prov till mig. Det är kanske inte hela världen, men hela mitt pluggschema sprack då. Jag har inte tid att göra provet förrän efter jul nu och då har jag säkert glömt allt om Strindbergs pjäser... Kände mig lite nere över det och stannade hemma från skolan i torsdags.
Känns som om hela december är uppbokad till plugg och julgrejer och annat. Ska bli skönt när det äntligen blir jullov. Fast då ska jag ju också plugga. Var hos syon i onsdags och sökte till nästa termin. Hon var alldeles lyrisk över att jag snart är färdig och sa att vi kan se målet nu. Det kändes bra att höra. Jag är så uppe i det att jag inte tänker på målet.. Syon pratade om studentfest och högskolan till hösten och en massa roligt. Måste komma ihåg att tänka på det ibland.
Veckan som gått har varit lite tung. Igår var jag så trött att jag grät. Men Robin fick mig att duscha och kolla på Transamerica och äta chips, sen kändes allt bättre.
Ivar har haft sånna hemska raseriutbrott hela veckan. Minst ett utbrott varje morgon och ett på väg hem från dagmamman. Bara när jag är hemma själv med Ivar. Det har tagit mycket av min energi. Det är som ett kärlekstest när han trotsar. Han gråter, slåss, sparkas, nyps, rivs, bits och skriker "du är dum!" och sånt. Verkligen tålamodsprövande. Det är svårt att uthärda i en halvtimme eller mer på morgonen när jag själv är trött och stressad. Men det är ju bara att stå ut och visa att jag älskar honom ändå.
Jag pluggade som tusan till ett litteraturhistoriaprov i en vecka och sen när jag skulle göra det i onsdags hade min lärare glömt bort att göra ett prov till mig. Det är kanske inte hela världen, men hela mitt pluggschema sprack då. Jag har inte tid att göra provet förrän efter jul nu och då har jag säkert glömt allt om Strindbergs pjäser... Kände mig lite nere över det och stannade hemma från skolan i torsdags.
Känns som om hela december är uppbokad till plugg och julgrejer och annat. Ska bli skönt när det äntligen blir jullov. Fast då ska jag ju också plugga. Var hos syon i onsdags och sökte till nästa termin. Hon var alldeles lyrisk över att jag snart är färdig och sa att vi kan se målet nu. Det kändes bra att höra. Jag är så uppe i det att jag inte tänker på målet.. Syon pratade om studentfest och högskolan till hösten och en massa roligt. Måste komma ihåg att tänka på det ibland.