Jag tror inte på Jesus.
Jag har ju inte bloggat på länge. Lika bra jag fortsätter! Jag kan ju slå in paket och sånt sen..
Det blir tredje året nu som vi firar jul hos Robins mamma. Jag saknar min familj nu. Jag har inte varit hos dem sen i juni! Det kommer vara en helt ny stor Ivar de får träffa i januari.
Jag råkade säga att jag inte står ut att vara hos Robins mamma i en hel vecka när Björn och Josephine var här. Ibland säger jag sånna dumma saker.. Stackras Robin. Jag tycker om hans familj. Jag har bara svårt att känna mig hemma och passa in... När Ivar var bebis och jag ammade var det en annan grej. Då behövde han mig och jag var aldrig ensam. Usch vad dumt det här låter... Men nu är han så stor. Och det är ju bra. Men det blir en annan grej. Han kommer leka med fastrarna och farbror och knappt märka om jag är där. Och de kommer dricka vin till maten och jag kommer ha en orosklump i magen! Jag antar att Robins familj inte känner mig. Och det är lite konstigt att fira jul med sånna som inte riktigt vet vem Sofia är.
Det finns många bra grejer med att fira jul i Blekinge också! Det bästa är ju att slippa min familj. Jag måste påminna mig om det nu när jag längtar efter dem. För det är så gott som omöjligt att fira jul utan att det händer något. Någon gammal konflikt som kommer upp.. Eller någon som blir för full. Det hör ju till och det slipper jag nu. Sen är det väldigt lugnt och inte alls stressigt att fira jul hos Robins mamma. Inga måsten eller krav. De kan till och med vänta med julklapparna till juldagen om de känner för det. Inga traditioner som måste hållas, väldigt skönt tycker jag. Och en till grej som är ett stort plus är att det är väldigt oreligiöst! Robins familj är ovanligt oreligiös. Mina föräldrar tror inte på Gud men vi har ju ändå haft en julkrubba hemma och sånt, ni vet..
Jag vill inte fira kristna högtider eftersom det känns så falskt. Och då blir det ju svårt med julen. Jag har faktiskt inte kommit på hur jag vill fira okristen jul än... Men jag jobbar på det.
Appropå kristen jul och det! Det hände en sån skum grej. Dagmammorna och barnen har en tradition att de besöker kyrkan i Mölnlycke i december. En av de första grejerna jag och Robin "bestämde" när det gäller vår uppfostran av Ivar är att han ska få välja sin egen religion om han vill ha nån och att han inte skulle bli döpt eller något sånt. Och man kan ju såklart gå till kyrkan även om man inte är kristen.. Men sen stod det "adventsgudtjänst" på månadsbladet som alla föräldrar får hem. Gudtjänst låter i mina öron som nåt kristna går på. Jag frågade våran dagmamma vad de gör med barn som inte är kristna och som föräldrarna inte vill ska gå på gudtjänst. (Jag tänkte på muslimska barn mest..) Och våran dagmamma blev alldeles ställd. Hon frågade om jag tänkte på Jehovas vittnen. Muslimer har de aldrig haft bland barnen. Det är ju en sånt typiskt Svenssonområde vi bor i.. Typ inga invandrare alls. Men ändå. Hon måste väl ha träffat en muslim någon gång? Det blev lite kulturkrock och hon verkade ha svårt att förstå varför jag frågade. Det kändes jättekonstigt. Det finns ju många som är så där svenskt halvkristna.. Men det känns ändå konstigt att mitt barn lever i den världen. Det är en värld jag inte känner mig hemma i. Ni vet: Mamma, pappa, barn i fin villa. Man dricker "lagom". Man klär flickor i rosa och pojkar i blått.
Det verkar ju omöjligt att undvika att min barn uppfostras att passa in könsnormen, religionnormen och alla andra jävla normer. Någon gång kommer han säkert få höra att man ska dricka, men inte bli alkoholist också! Tur att jag är så jävla PK och bra! :) Så att Ivar får en annan bild också. Nu ska jag lära Ivar allt om de andra stora religionerna. För hur ska han kunna välja när han bara får höra om Jesus? Jag ska fråga P och Salam om vi får hänga på någon gång och fira något muslimskt. Någon som känner någon jude? Så kan vi besöka det där tibetanska templet i Stockholm. Jag har förresten köpt en bok till Ivar i julklapp som handlar om en tibetansk pojke som räddar ett skadat djur och så står det lite om hur en buddist handlar rätt och sånt.. :)
Det blir tredje året nu som vi firar jul hos Robins mamma. Jag saknar min familj nu. Jag har inte varit hos dem sen i juni! Det kommer vara en helt ny stor Ivar de får träffa i januari.
Jag råkade säga att jag inte står ut att vara hos Robins mamma i en hel vecka när Björn och Josephine var här. Ibland säger jag sånna dumma saker.. Stackras Robin. Jag tycker om hans familj. Jag har bara svårt att känna mig hemma och passa in... När Ivar var bebis och jag ammade var det en annan grej. Då behövde han mig och jag var aldrig ensam. Usch vad dumt det här låter... Men nu är han så stor. Och det är ju bra. Men det blir en annan grej. Han kommer leka med fastrarna och farbror och knappt märka om jag är där. Och de kommer dricka vin till maten och jag kommer ha en orosklump i magen! Jag antar att Robins familj inte känner mig. Och det är lite konstigt att fira jul med sånna som inte riktigt vet vem Sofia är.
Det finns många bra grejer med att fira jul i Blekinge också! Det bästa är ju att slippa min familj. Jag måste påminna mig om det nu när jag längtar efter dem. För det är så gott som omöjligt att fira jul utan att det händer något. Någon gammal konflikt som kommer upp.. Eller någon som blir för full. Det hör ju till och det slipper jag nu. Sen är det väldigt lugnt och inte alls stressigt att fira jul hos Robins mamma. Inga måsten eller krav. De kan till och med vänta med julklapparna till juldagen om de känner för det. Inga traditioner som måste hållas, väldigt skönt tycker jag. Och en till grej som är ett stort plus är att det är väldigt oreligiöst! Robins familj är ovanligt oreligiös. Mina föräldrar tror inte på Gud men vi har ju ändå haft en julkrubba hemma och sånt, ni vet..
Jag vill inte fira kristna högtider eftersom det känns så falskt. Och då blir det ju svårt med julen. Jag har faktiskt inte kommit på hur jag vill fira okristen jul än... Men jag jobbar på det.
Appropå kristen jul och det! Det hände en sån skum grej. Dagmammorna och barnen har en tradition att de besöker kyrkan i Mölnlycke i december. En av de första grejerna jag och Robin "bestämde" när det gäller vår uppfostran av Ivar är att han ska få välja sin egen religion om han vill ha nån och att han inte skulle bli döpt eller något sånt. Och man kan ju såklart gå till kyrkan även om man inte är kristen.. Men sen stod det "adventsgudtjänst" på månadsbladet som alla föräldrar får hem. Gudtjänst låter i mina öron som nåt kristna går på. Jag frågade våran dagmamma vad de gör med barn som inte är kristna och som föräldrarna inte vill ska gå på gudtjänst. (Jag tänkte på muslimska barn mest..) Och våran dagmamma blev alldeles ställd. Hon frågade om jag tänkte på Jehovas vittnen. Muslimer har de aldrig haft bland barnen. Det är ju en sånt typiskt Svenssonområde vi bor i.. Typ inga invandrare alls. Men ändå. Hon måste väl ha träffat en muslim någon gång? Det blev lite kulturkrock och hon verkade ha svårt att förstå varför jag frågade. Det kändes jättekonstigt. Det finns ju många som är så där svenskt halvkristna.. Men det känns ändå konstigt att mitt barn lever i den världen. Det är en värld jag inte känner mig hemma i. Ni vet: Mamma, pappa, barn i fin villa. Man dricker "lagom". Man klär flickor i rosa och pojkar i blått.
Det verkar ju omöjligt att undvika att min barn uppfostras att passa in könsnormen, religionnormen och alla andra jävla normer. Någon gång kommer han säkert få höra att man ska dricka, men inte bli alkoholist också! Tur att jag är så jävla PK och bra! :) Så att Ivar får en annan bild också. Nu ska jag lära Ivar allt om de andra stora religionerna. För hur ska han kunna välja när han bara får höra om Jesus? Jag ska fråga P och Salam om vi får hänga på någon gång och fira något muslimskt. Någon som känner någon jude? Så kan vi besöka det där tibetanska templet i Stockholm. Jag har förresten köpt en bok till Ivar i julklapp som handlar om en tibetansk pojke som räddar ett skadat djur och så står det lite om hur en buddist handlar rätt och sånt.. :)
Jullov!
Nu får jag snart jullov. Ska bli så skönt! Jag är supersupertrött. Jag har varit så stressad den senaste veckan att jag inte kunnat sova.
Nu ska jag bara maila in några sista uppgifter, slå in några paket, fixa julklappen till Ivars dagmamma, hämta ett paket på posten. Sen hämta Ivar och gå hem och julstäda. Och imorgon åker vi till Blekinge och firar jul. Jag har laddat upp med massor av böcker jag ska läsa när vi är där. Jag brukar bli så rastlös av att vara i skogen utan dator och täckning på mobilen. Så jag ska plugga faktiskt. Eller först ska jag sova några dagar. Och äta mat som någon annan lagat. :)
Jag hade tänkt vara klar med mycket mer skolgrejer än vad jag är.. Det skulle ju vara skönt att bara få ha lov. Jag längtar efter att bara få leka och läsa böcker och ha det lugnt och skönt med Ivar. Och jag längtar efter att få vara med Robin utan stress och disk och det. Jag längtar efter att få åka hem till Ludvika också, men det får vänta tills i januari.
Jag blev i alla fall klar med fotografisk bild. 1/6 kurser färdig alltså.. Jag satt framför datorn och redigerade bilder i flera dagar. Till slut var jag så trött att jag kunde se om bilderna blev bra eller inte. Jag har gjort en kalender med bilder som mamma ska få i julklapp. Och jag trodde inte innan att det skulle ta så mycket tid som det gjorde! Skrev ut den i skolan i tisdags kl 20. Kom hem och åt lite flingor, sen somnade jag. Och på onsdag morgon försov jag mig till svenskaprovet. Men det gick bra. Synd bara att det inte var någon fråga om Hemingway på provet! Jag fick inte stila med allt jag kan... :)
Min svenskalärare kramade mig och önskade god jul och jag försökte säga hur mycket jag uppskattar henne och hennes lektioner. Det är svårt för hon bara vänder på det och ger komplimanger till mig istället.. Och jag blir alltid lika glad. Det är som om hon redan vet att hon är bra och nu försöker hon få andra att också känna så om sig själva. För hon är så självsäker och trygg i sig att hon aldrig behöver visa att hon är bra. Ja, jag är så imponerad av henne. Det ger så mycket bara att vara i närheten av henne! Och jag ser på andra i skolan att de liksom skiner upp på hennes lektioner, hur tjejer/tanter börjar ta mer plats och vågar tro på sig själva på! Det är fantastiskt.
Nu ska jag bara maila in några sista uppgifter, slå in några paket, fixa julklappen till Ivars dagmamma, hämta ett paket på posten. Sen hämta Ivar och gå hem och julstäda. Och imorgon åker vi till Blekinge och firar jul. Jag har laddat upp med massor av böcker jag ska läsa när vi är där. Jag brukar bli så rastlös av att vara i skogen utan dator och täckning på mobilen. Så jag ska plugga faktiskt. Eller först ska jag sova några dagar. Och äta mat som någon annan lagat. :)
Jag hade tänkt vara klar med mycket mer skolgrejer än vad jag är.. Det skulle ju vara skönt att bara få ha lov. Jag längtar efter att bara få leka och läsa böcker och ha det lugnt och skönt med Ivar. Och jag längtar efter att få vara med Robin utan stress och disk och det. Jag längtar efter att få åka hem till Ludvika också, men det får vänta tills i januari.
Jag blev i alla fall klar med fotografisk bild. 1/6 kurser färdig alltså.. Jag satt framför datorn och redigerade bilder i flera dagar. Till slut var jag så trött att jag kunde se om bilderna blev bra eller inte. Jag har gjort en kalender med bilder som mamma ska få i julklapp. Och jag trodde inte innan att det skulle ta så mycket tid som det gjorde! Skrev ut den i skolan i tisdags kl 20. Kom hem och åt lite flingor, sen somnade jag. Och på onsdag morgon försov jag mig till svenskaprovet. Men det gick bra. Synd bara att det inte var någon fråga om Hemingway på provet! Jag fick inte stila med allt jag kan... :)
Min svenskalärare kramade mig och önskade god jul och jag försökte säga hur mycket jag uppskattar henne och hennes lektioner. Det är svårt för hon bara vänder på det och ger komplimanger till mig istället.. Och jag blir alltid lika glad. Det är som om hon redan vet att hon är bra och nu försöker hon få andra att också känna så om sig själva. För hon är så självsäker och trygg i sig att hon aldrig behöver visa att hon är bra. Ja, jag är så imponerad av henne. Det ger så mycket bara att vara i närheten av henne! Och jag ser på andra i skolan att de liksom skiner upp på hennes lektioner, hur tjejer/tanter börjar ta mer plats och vågar tro på sig själva på! Det är fantastiskt.
Hemingway på hjärnan!
Jag har varken kollat på tv eller bloggat eler uppdaterat bilddagboken på flera dagar! Det har varit svårt.. Men jag har ansträngt mig för att plugga på all ledig tid. Har inte haft så mycket ledig tid i helgen men jag känner mig lite mindre stressad ändå.. Jag tror jag kan 1900-tals författarna ganska bra. Och jag hinner plugga typ 6 timmar på tisdag innan provet så det borde gå bra. Och nu när jag väl kommit igång känns det riktigt roligt. Jag känner hur himla allmänbildad jag blir! Och det är faktiskt väldigt intressant med författare just. Ni vet, de tar livet av sig och har växt upp på barnhem och sånt där.. Spännande.
Fast när jag började läsa om Hemingway kände jag mig så irriterad! Så irriterad att jag inte ville kunna något om honom. Han verkar ju helt sjuk. Tror att alla män söker efter spänning och nära-döden-upplevelser.. Ju mer jag läste ju mindre irriterad blev jag och till slut kände jag mig facinerad istället. Och jag kommer ihåg nästan allt som står honom i min bok bara för att jag var så irriterad på det. Typ: när han var 19 år var han frivillig ambulansförare i nåt krig och körde runt precis där de skjöt. Han fick 227 (jo, jag minns faktiskt att det var just 227) granatsplitterbitar i benet. Jobbade sen som journalist och rapporterade från krig och revolutioner och stod i skottlinjen igen. Gillade djuphavsfiske och var jägare. Favoritdjur att jaga var lejon! Nästan alla hans böcker handlar om hur svårt det är att vara man (!) och om att män måste utmana döden för att övervinna sin rädsla för den. Alla i hans böcker som blir kära dör. Eller också dör den de blir kära i. En bok handlar om en kille som fått snoppen bortskjuten i nåt krig och som därför aldrig får uppleva det enda som kunnat ge honom glädje och mening i livet. Så deprimerande. Under andra världskriget satte han kulsprutor och sånt på sin båt och hjälpte amerikanska flottan att spåra tyska u-båtar. Och när Paris blev befriat från nazisterna var Hemingway där med en egen ihopsatt liten armé och befria ett hotell. Hans mest kända bok är Den gamle och havet. Den handlar om en gammal fiskare som fångar en skitstor svärdfisk efter att ha kämpat med den i ett dygn. Han binder fast den vid båten men på vägen in till land kommer det hajar och äter på den. Framme i hamn är det bara skelettet kvar och ingen annan än han får se hur fantastisk den där fisken var. Och det är symboliskt för hans eget liv och författarskap, ingen annan än han fick se det fantastiska. Så jävla deprimerande. Men han fick i alla fall nobellpriset för den. Så gillade han katter och skjöt sg själv i huvudet på 60-talet. Det sjuka är att det står inget om en svår barndom eller psykisk sjukdom om Hemingway som det gör om många andra författare. Så hur blev han så där? Jag måste läsa mer...
Fast när jag började läsa om Hemingway kände jag mig så irriterad! Så irriterad att jag inte ville kunna något om honom. Han verkar ju helt sjuk. Tror att alla män söker efter spänning och nära-döden-upplevelser.. Ju mer jag läste ju mindre irriterad blev jag och till slut kände jag mig facinerad istället. Och jag kommer ihåg nästan allt som står honom i min bok bara för att jag var så irriterad på det. Typ: när han var 19 år var han frivillig ambulansförare i nåt krig och körde runt precis där de skjöt. Han fick 227 (jo, jag minns faktiskt att det var just 227) granatsplitterbitar i benet. Jobbade sen som journalist och rapporterade från krig och revolutioner och stod i skottlinjen igen. Gillade djuphavsfiske och var jägare. Favoritdjur att jaga var lejon! Nästan alla hans böcker handlar om hur svårt det är att vara man (!) och om att män måste utmana döden för att övervinna sin rädsla för den. Alla i hans böcker som blir kära dör. Eller också dör den de blir kära i. En bok handlar om en kille som fått snoppen bortskjuten i nåt krig och som därför aldrig får uppleva det enda som kunnat ge honom glädje och mening i livet. Så deprimerande. Under andra världskriget satte han kulsprutor och sånt på sin båt och hjälpte amerikanska flottan att spåra tyska u-båtar. Och när Paris blev befriat från nazisterna var Hemingway där med en egen ihopsatt liten armé och befria ett hotell. Hans mest kända bok är Den gamle och havet. Den handlar om en gammal fiskare som fångar en skitstor svärdfisk efter att ha kämpat med den i ett dygn. Han binder fast den vid båten men på vägen in till land kommer det hajar och äter på den. Framme i hamn är det bara skelettet kvar och ingen annan än han får se hur fantastisk den där fisken var. Och det är symboliskt för hans eget liv och författarskap, ingen annan än han fick se det fantastiska. Så jävla deprimerande. Men han fick i alla fall nobellpriset för den. Så gillade han katter och skjöt sg själv i huvudet på 60-talet. Det sjuka är att det står inget om en svår barndom eller psykisk sjukdom om Hemingway som det gör om många andra författare. Så hur blev han så där? Jag måste läsa mer...
Stress och för mycket vatten!
Översvämning översvämning översvämning. Alltså.. Räcker det inte med vatten nu.
Jag är glad att vi bor på en kulle! Vi har ju översvämning i källaren ju för sig.. Men det gör inte mig så mycket. Värre var det i måndags när tomtevandringen var inställd pga mer regn! Det är inte bara översvämning på tv-nyheterna nu utan riktigt nära. Jag har dokumenterat lite, återkommer med bilder senare...
Jag orkar inte plugga. Det är stopp nu i hjärnan. Det gör mig skitstressad! För jag måste ju bli klar med något ämne innan jul för att få lite lov i alla fall.. Och igår var jag ledig för att fira lucia och gå till läkaren med Ivar. Och i helgen ska de sista julklapparna inhandlas. Och på måndag är jag ledig igen för att gå på tomtevandring (om det inte kommer mer regn).
Jag har sänkt ribban lite och det är ju bra men jag är fortfarande stressad. Jag har tänkt ge en del nyårspaket istället för julklappar för att få lite mer tid. Och det blir nog ingen levande julkrubba på lördag för Ivar för jag orkar inte åka in till stan i den här hysterin. Och jag ska inte baka fler kakor och inte pyssla något mer nu.
Jag försöker att prata med tanterna i skolan så lite som möjligt för deras stress smittar mig. De hinner inte plugga alls. Speciellt inte de som har barn i skolan för det är så himla mycket då.. Och en mamma i skolan har 8 barn! Hur hinner hon med? Jag behöver väl inte skriva att det är mammorna (och inte papporna) som köper blommor till fröken, syr dräkter till teatern, kör till träningen, bakar pepparkakor, stryker lucialinnen, köper julklappar, skickar julkort osv?
Carina hade suttit uppe hela natten i tisdags och gjort en egen julgrupp till sin sons fröken. Hon måste vara galen var min första tanke. Göra julgrupp och skriva fördjupningsarbete i samhällskunskap samtidigt verkar inte så klokt tycker jag.. Men fröken förtjänade tydligen något extra eftersom hon är så gullig! Så på luciafirandet morgonen efter hade något annat barns pappa lämnat fram den till fröken. Ojoj. Messa med en stressad trött morsa som suttit uppe hela natten och planterat och knytit och pysslat! Pappan kom levande därifrån, men han gör nog inte om det...
Det är inte att rekomendera att messa med mig just nu heller. Stress och för lite sömn gör mitt humör värre än vanligt. Förhoppningsvis går det över innan jul. Jag har barnvakt idag i alla fall. Jobbigt bara att Robin är hemma och är förkyld. Skulle vilja vara ifred en stund...
När jag pluggat lite idag ska jag lägga upp bilder på finaste Ivar som pepparkaksgubbe! Och den superfina julgranen Ivar fått av Åsa i julklapp! Och kanske på pepparkaksbaket också... :)
Jag är glad att vi bor på en kulle! Vi har ju översvämning i källaren ju för sig.. Men det gör inte mig så mycket. Värre var det i måndags när tomtevandringen var inställd pga mer regn! Det är inte bara översvämning på tv-nyheterna nu utan riktigt nära. Jag har dokumenterat lite, återkommer med bilder senare...
Jag orkar inte plugga. Det är stopp nu i hjärnan. Det gör mig skitstressad! För jag måste ju bli klar med något ämne innan jul för att få lite lov i alla fall.. Och igår var jag ledig för att fira lucia och gå till läkaren med Ivar. Och i helgen ska de sista julklapparna inhandlas. Och på måndag är jag ledig igen för att gå på tomtevandring (om det inte kommer mer regn).
Jag har sänkt ribban lite och det är ju bra men jag är fortfarande stressad. Jag har tänkt ge en del nyårspaket istället för julklappar för att få lite mer tid. Och det blir nog ingen levande julkrubba på lördag för Ivar för jag orkar inte åka in till stan i den här hysterin. Och jag ska inte baka fler kakor och inte pyssla något mer nu.
Jag försöker att prata med tanterna i skolan så lite som möjligt för deras stress smittar mig. De hinner inte plugga alls. Speciellt inte de som har barn i skolan för det är så himla mycket då.. Och en mamma i skolan har 8 barn! Hur hinner hon med? Jag behöver väl inte skriva att det är mammorna (och inte papporna) som köper blommor till fröken, syr dräkter till teatern, kör till träningen, bakar pepparkakor, stryker lucialinnen, köper julklappar, skickar julkort osv?
Carina hade suttit uppe hela natten i tisdags och gjort en egen julgrupp till sin sons fröken. Hon måste vara galen var min första tanke. Göra julgrupp och skriva fördjupningsarbete i samhällskunskap samtidigt verkar inte så klokt tycker jag.. Men fröken förtjänade tydligen något extra eftersom hon är så gullig! Så på luciafirandet morgonen efter hade något annat barns pappa lämnat fram den till fröken. Ojoj. Messa med en stressad trött morsa som suttit uppe hela natten och planterat och knytit och pysslat! Pappan kom levande därifrån, men han gör nog inte om det...
Det är inte att rekomendera att messa med mig just nu heller. Stress och för lite sömn gör mitt humör värre än vanligt. Förhoppningsvis går det över innan jul. Jag har barnvakt idag i alla fall. Jobbigt bara att Robin är hemma och är förkyld. Skulle vilja vara ifred en stund...
När jag pluggat lite idag ska jag lägga upp bilder på finaste Ivar som pepparkaksgubbe! Och den superfina julgranen Ivar fått av Åsa i julklapp! Och kanske på pepparkaksbaket också... :)
Årets julklapp!
Det här är en sån bra julklapp/julkort! www.viskogen.se
Jag blir mer och mer illamående av konsumtion. Eller överkonsumtion. Speciellt efter att ha sett ett avsnitt av SVTs Planeten. Va bra att de visat den såhär innan jul. Det är så sjukt att vi köper så jävla mycket julklappar! Så köp ett träd till någon i julklapp och gör lite nytta! Det är årets julklapp! Jag skulle bli jätte glad om jag får ett träd.. :) Mina andra julklappar försöker jag handla i världsbutiken som vanligt. Rättvisemärkta julklappar är det bästa! Tyvärr är ju inte utbudet så stort och jag tror faktiskt att det blev fler rättvisemärkta paket förra året än i år. Men jag gissar att en tredjedel av alla presenter jag köpt är rättvisemärkta. Gå ut och shoppa julklappar med gott samvete nu! Med rättvisemärkta paket blir det någon i tredje världen som också får en "julklapp" genom att du väljer rättvis handel!
Jag blir mer och mer illamående av konsumtion. Eller överkonsumtion. Speciellt efter att ha sett ett avsnitt av SVTs Planeten. Va bra att de visat den såhär innan jul. Det är så sjukt att vi köper så jävla mycket julklappar! Så köp ett träd till någon i julklapp och gör lite nytta! Det är årets julklapp! Jag skulle bli jätte glad om jag får ett träd.. :) Mina andra julklappar försöker jag handla i världsbutiken som vanligt. Rättvisemärkta julklappar är det bästa! Tyvärr är ju inte utbudet så stort och jag tror faktiskt att det blev fler rättvisemärkta paket förra året än i år. Men jag gissar att en tredjedel av alla presenter jag köpt är rättvisemärkta. Gå ut och shoppa julklappar med gott samvete nu! Med rättvisemärkta paket blir det någon i tredje världen som också får en "julklapp" genom att du väljer rättvis handel!
Vilket mys! :)
Måste bara skriva något positivt efter allt depp...
Ivar är inte så trotsig just nu och jag känner att jag börjar få bättre koll på hur jag ska hantera det. Det är fortfarande jobbigt när han får utbrott men jag känner mig mer säker på mig själv och hur jag ska handla. Och efter att ha läst kapitlet om trotsåldern i barnaboken av Anna Wahlgren (två gånger) ser jag fram emot när Ivar har kommit ur den här livkrisen som en liten förnuftig och mer mogen människa. För tänk vad mycket han lärt sig om sig själv och sin omvärld när han ifrågasatt precis allt i ungefär ett år. Då borde han ju ha koll på varför man inte slåss eller slänger mat på golvet eller varför man går och lägger sig på kvällen...
När jag är helt slut på dagarna kring 17 så kommer Robin hem och fixar in disken i maskinen och slänger ihop middag och bara gör allt som måste göras fast att han också är trött. Nästan inget gör mig så glad som det just nu!
Kanske julen förresten. Ivar har verkligen fått smak för det här med julen. Det är jätte mysigt och roligt. Och det känns faktiskt lite som när jag var liten. Ivar har helt fått dille på julgranar! Han blir tokig så fort han ser en! Och jag minns knappt när jag brydde mig om granar sist.. Men så fort Ivar ser en liten buske med lampor i säger han "Ååååååååå vilken fiiin julgran" och liksom suckar för att det är så vackert! Det är så fint så jag blir alldeles rörd och nu ser jag också hur vackert det är. Och han pratar om granar varje dag nästan. Att han vill ha en egen gran. Jag och Robin har ju tagit det stora steget i år att skaffa en sån där ljusstake till köksfönstret som alla har. Julgran tror jag inte Robin är redo för än.. Jag har blivit övertygad av Ivar. Så om någon vill bli extra poppis hos Ivar är det ett hett julklappstips! :) En sån där liten plastgran skulle vi väl få plats med nånstans..
Vi pratar mycket om julklappar och julkort och pepparkakor och sånt. Det är jätte mysigt. Och allt kommer som en överraskning för Ivar. Han har ju ingen koll på vilken dag det är lucia eller vilken dag vi ska baka pepparkakor och han undrar vilken som är den där dagen då man får paket. Det är en glädjekälla. Tänk att jag ändrat mig så om julen. Fast det är nu innan det är mysigt och roligt. Själva julafton ser jag inte fram emot direkt. Framför allt för att jag kommer fira den i ett hus där inte alla kommer vara nyktra och det känns inte bra att inte kunna fira en vit jul mest för Ivars skull.. Men det ska jag inte skriva om nu.
Nästa vecka är det luciafirande med alla dagmammor och barn. Ivar är skitladdad. Jag med. :) Jag har köpt världens sötaste pepparkaksdräkt till Ivar! Ivar sjunger "tipp tapp tipp tapp" och "vi komma från peppakakeland". Det är de grejerna han lärt sig. :) Idag ska vi gå till bibblan och låna en sångbok så att vi kan lära oss resten av texterna. Jag tycker det är jätte roligt att jag får fira lucia igen. Men det skulle ju inte vara roligt utan Ivar. Han blir ju toklycklig av hela grejen. Jag minns inte riktigt att jag kände så när jag var liten inför att få klä ut sig och sjunga inför förväntansfulla föräldrar, men jag kan ju ha glömt..
Vi har övat lite på pepparkakssången idag. Vi hittade den i en bok här hemma. Jag har sjungit den typ 10000 gånger nu men Ivar har inte fått nog än. Varje gång jag sjunger sista raden att de inte ville åka från sin pepparkakegris skrattar Ivar jättemycket. Som Ivar sjunger: " Å tomten å benen de ville inte åka från sin peppakakegis hahahaha". Och så säger han "först sjunger vi, sen skrattar vi!" Så är det.
På måndag ska jag skolka från pedagogiskt ledarskap (hoppas inte min lärare läser det här..) för att följa med Ivar på tomtevandring. En tradition hos dagmammorna. De går ut i skogen och letar efter tomten så är det någon dagmammas man som tvingas klä ut sig och komma med paket - mitt ute i skogen! Hoppas det slutat regna tills dess... Man lämnar ett paket till sitt eget barn som tomten sen delar ut. Ivar ska få en liten kavel och en krokodilpepparkaksform. Sen ska vi baka pepparkakor på kvällen!
Ivar är inte så trotsig just nu och jag känner att jag börjar få bättre koll på hur jag ska hantera det. Det är fortfarande jobbigt när han får utbrott men jag känner mig mer säker på mig själv och hur jag ska handla. Och efter att ha läst kapitlet om trotsåldern i barnaboken av Anna Wahlgren (två gånger) ser jag fram emot när Ivar har kommit ur den här livkrisen som en liten förnuftig och mer mogen människa. För tänk vad mycket han lärt sig om sig själv och sin omvärld när han ifrågasatt precis allt i ungefär ett år. Då borde han ju ha koll på varför man inte slåss eller slänger mat på golvet eller varför man går och lägger sig på kvällen...
När jag är helt slut på dagarna kring 17 så kommer Robin hem och fixar in disken i maskinen och slänger ihop middag och bara gör allt som måste göras fast att han också är trött. Nästan inget gör mig så glad som det just nu!
Kanske julen förresten. Ivar har verkligen fått smak för det här med julen. Det är jätte mysigt och roligt. Och det känns faktiskt lite som när jag var liten. Ivar har helt fått dille på julgranar! Han blir tokig så fort han ser en! Och jag minns knappt när jag brydde mig om granar sist.. Men så fort Ivar ser en liten buske med lampor i säger han "Ååååååååå vilken fiiin julgran" och liksom suckar för att det är så vackert! Det är så fint så jag blir alldeles rörd och nu ser jag också hur vackert det är. Och han pratar om granar varje dag nästan. Att han vill ha en egen gran. Jag och Robin har ju tagit det stora steget i år att skaffa en sån där ljusstake till köksfönstret som alla har. Julgran tror jag inte Robin är redo för än.. Jag har blivit övertygad av Ivar. Så om någon vill bli extra poppis hos Ivar är det ett hett julklappstips! :) En sån där liten plastgran skulle vi väl få plats med nånstans..
Vi pratar mycket om julklappar och julkort och pepparkakor och sånt. Det är jätte mysigt. Och allt kommer som en överraskning för Ivar. Han har ju ingen koll på vilken dag det är lucia eller vilken dag vi ska baka pepparkakor och han undrar vilken som är den där dagen då man får paket. Det är en glädjekälla. Tänk att jag ändrat mig så om julen. Fast det är nu innan det är mysigt och roligt. Själva julafton ser jag inte fram emot direkt. Framför allt för att jag kommer fira den i ett hus där inte alla kommer vara nyktra och det känns inte bra att inte kunna fira en vit jul mest för Ivars skull.. Men det ska jag inte skriva om nu.
Nästa vecka är det luciafirande med alla dagmammor och barn. Ivar är skitladdad. Jag med. :) Jag har köpt världens sötaste pepparkaksdräkt till Ivar! Ivar sjunger "tipp tapp tipp tapp" och "vi komma från peppakakeland". Det är de grejerna han lärt sig. :) Idag ska vi gå till bibblan och låna en sångbok så att vi kan lära oss resten av texterna. Jag tycker det är jätte roligt att jag får fira lucia igen. Men det skulle ju inte vara roligt utan Ivar. Han blir ju toklycklig av hela grejen. Jag minns inte riktigt att jag kände så när jag var liten inför att få klä ut sig och sjunga inför förväntansfulla föräldrar, men jag kan ju ha glömt..
Vi har övat lite på pepparkakssången idag. Vi hittade den i en bok här hemma. Jag har sjungit den typ 10000 gånger nu men Ivar har inte fått nog än. Varje gång jag sjunger sista raden att de inte ville åka från sin pepparkakegris skrattar Ivar jättemycket. Som Ivar sjunger: " Å tomten å benen de ville inte åka från sin peppakakegis hahahaha". Och så säger han "först sjunger vi, sen skrattar vi!" Så är det.
På måndag ska jag skolka från pedagogiskt ledarskap (hoppas inte min lärare läser det här..) för att följa med Ivar på tomtevandring. En tradition hos dagmammorna. De går ut i skogen och letar efter tomten så är det någon dagmammas man som tvingas klä ut sig och komma med paket - mitt ute i skogen! Hoppas det slutat regna tills dess... Man lämnar ett paket till sitt eget barn som tomten sen delar ut. Ivar ska få en liten kavel och en krokodilpepparkaksform. Sen ska vi baka pepparkakor på kvällen!
Äntligen fredag.
Äntligen fredag. Jag har längtat.
Jag och Ivar är ju lediga på fredagar. Det brukar vara den bästa dagen på veckan. Den enda dagen jag är riktigt ledig. Sen på lördag och söndag är det så mycket som ska göras: diska, tvätta, städa, laga massa mat, umgås med Robin, koppla av, duscha, träffa folk, shoppa grejer och mat, kolla på film, plugga inför veckans prov /arbeten...
Men fredagar är bara Ivar och Sofia-tid. Då brukar vi sitta i soffan hela morgonen och läsa böcker och titta på Oprah. Sen äta mackor och frukt vid 10. Efter det brukar vi gå ut och titta i de få affärer som finns i Mölnlycke och avsluta rundan med handling på komsum. Så köper vi något gott att äta bara för att det är fredag. Jag brukar välja mellan chips och godis. Ivar väljer ofta ananas, päron eller leverpastej. På eftermiddagen leker vi och tar tid på oss att laga mat tills Robin kommer hem. När Ivar somnat kollar jag och Robin på film och äter chips/godis tills nån av oss somnar. En helt stressfri dag.
Men idag har jag varit arg flera gånger. Och dagen är långt ifrån slut än. Jag försöker verkligen koppla bort allt annat och inte stressa upp mig men det går inte. Jag är så uppstressad att jag inte kan stressa ner bara på en dags ledighet. Jag har varit skitarg för att Robin lagt använda kläder på Ivars hög med rena kläder så att de blandats. Och för att han bara ställt in grejer i garderoben utan att hitta deras plats. Sen var det en tredje grej som jag glömt nu som fick mig att börja gråta för det kändes som om det spelar ingen roll om jag städar här hemma för det är nån som bara förstör det ändå... Så jag städade garderoben fast det bästa nog hade varit att låta Robin fixa röran han själv skapat. Fan.. Jag får stöka till det igen.
Jag har sovit så lite på sista tiden. Jag har varit så duktig hela terminen och inte blivit så här stressad men nu går det inte att få stopp på det. Det är bara för mycket. Jag orkar knappt upp på morgonen. Jag kämpande på hela måndagen och tisdagen och kom i tid till dagmamman, var på mina lektioner, gjorde till och med ett prov jag missat.. Sen i onsdags fanns det ingen energi kvar. Jag låg på soffan hela dan och kollade på dåliga serier. Gjorde en kraftansträngning och gick till konsum och lköpte kakor. La mig på soffan igen och åt och sov. Sen hade jag hemskt dåligt samvete för att jag lämnat Ivar hos dagmamman för att slappa. Men det fanns inget annat att göra..
Började känna mig deprimerad av alla såpor och kakor. Jag tänkte skolka från svenskan igår. Men jag gick dit till slut i alla fall. Det brukar ju ge energi att träffa min svenska lärare. Och det gjorde det också. Jag satte på mig klänning och fixade till håret så att det inte såg så där stressplatt ut och då kändes det lite bättre. Vi hade ett litteraturseminarie som hela skolan var inbjuden till. Jag berättade om Martina Haag och hennes böcker. Precis som jag hoppades var det inte så många som kom, det var kanske 20 personer där inklusive svenskagruppen. Det kändes så bra att jag gjorde den där redovisningen fast jag varken orkade eller ville. Då kändes det som om jag verkligen förtjänade att vara ledig. Jag var helt speedad när jag kom hem efter redovisningen och skuttade runt med Ivar och fixade en massa grejer. Kunde knappt somna sen på natten. Började läsa om "Hemma hos Martina". Den är så himla rolig. Min svenska lärare skull läsa den nu efter att jag tipsat. :)
Det kändes lite sorgligt på svenskan igår. Sista lektionen innan jul. Vi sa hejdå till gubben som har två glasögon på sig när han läser och som varit utbränd och nu läst svenska bara för att göra något helt annat och koppla av. Och till killen som verkade så cool i början av terminen att jag knappt vågade prata med honom men som verkligen överraskade på lektionerna och visade sig vara intelligent och mjuk och med stor insikt och djup. Och vi sa hejdå till tjejen från Thailand som är supergullig och har en dotter som är 4 år och heter Sofia. Och om ett halvår är det jag som säger hejdå till dem andra och går vidare. Men jag vill alltid läsa svenska på tordagkvällarna med Christina. Och jag ville krama henne igår när vi sa god jul och sånt men jag gjorde inte det.
Jag har fått tillbaka 6 arbeten och prov den här veckan. Alla MVG. Tur att jag fick dem just när det kändes som om jag inte orkar göra ett arbete till någonsin! Varje MVG ger lite ny energi till nästa grej som ska lämnas in. Men MVGna bleknar ganska snabbt nu. För ett år sen var det min drog. Det som fick mig att känna mig duktig och värdefull. Jag börjar tvivla på att det är värt det. Jag vill inte längre låta sånna yttre grejer bestämma mitt värde. Jag vill inte vara så stressad att jag bara skriker åt Ivar och gråter över grejer som ligger på fel plats i garderoben. Jag är bara lite nere idag av all stress. Det här kommer gå över så fort jag får koppla av. Nu ska jag ladda upp inför en intensiv eftermiddag med Ivar.
Jag och Ivar är ju lediga på fredagar. Det brukar vara den bästa dagen på veckan. Den enda dagen jag är riktigt ledig. Sen på lördag och söndag är det så mycket som ska göras: diska, tvätta, städa, laga massa mat, umgås med Robin, koppla av, duscha, träffa folk, shoppa grejer och mat, kolla på film, plugga inför veckans prov /arbeten...
Men fredagar är bara Ivar och Sofia-tid. Då brukar vi sitta i soffan hela morgonen och läsa böcker och titta på Oprah. Sen äta mackor och frukt vid 10. Efter det brukar vi gå ut och titta i de få affärer som finns i Mölnlycke och avsluta rundan med handling på komsum. Så köper vi något gott att äta bara för att det är fredag. Jag brukar välja mellan chips och godis. Ivar väljer ofta ananas, päron eller leverpastej. På eftermiddagen leker vi och tar tid på oss att laga mat tills Robin kommer hem. När Ivar somnat kollar jag och Robin på film och äter chips/godis tills nån av oss somnar. En helt stressfri dag.
Men idag har jag varit arg flera gånger. Och dagen är långt ifrån slut än. Jag försöker verkligen koppla bort allt annat och inte stressa upp mig men det går inte. Jag är så uppstressad att jag inte kan stressa ner bara på en dags ledighet. Jag har varit skitarg för att Robin lagt använda kläder på Ivars hög med rena kläder så att de blandats. Och för att han bara ställt in grejer i garderoben utan att hitta deras plats. Sen var det en tredje grej som jag glömt nu som fick mig att börja gråta för det kändes som om det spelar ingen roll om jag städar här hemma för det är nån som bara förstör det ändå... Så jag städade garderoben fast det bästa nog hade varit att låta Robin fixa röran han själv skapat. Fan.. Jag får stöka till det igen.
Jag har sovit så lite på sista tiden. Jag har varit så duktig hela terminen och inte blivit så här stressad men nu går det inte att få stopp på det. Det är bara för mycket. Jag orkar knappt upp på morgonen. Jag kämpande på hela måndagen och tisdagen och kom i tid till dagmamman, var på mina lektioner, gjorde till och med ett prov jag missat.. Sen i onsdags fanns det ingen energi kvar. Jag låg på soffan hela dan och kollade på dåliga serier. Gjorde en kraftansträngning och gick till konsum och lköpte kakor. La mig på soffan igen och åt och sov. Sen hade jag hemskt dåligt samvete för att jag lämnat Ivar hos dagmamman för att slappa. Men det fanns inget annat att göra..
Började känna mig deprimerad av alla såpor och kakor. Jag tänkte skolka från svenskan igår. Men jag gick dit till slut i alla fall. Det brukar ju ge energi att träffa min svenska lärare. Och det gjorde det också. Jag satte på mig klänning och fixade till håret så att det inte såg så där stressplatt ut och då kändes det lite bättre. Vi hade ett litteraturseminarie som hela skolan var inbjuden till. Jag berättade om Martina Haag och hennes böcker. Precis som jag hoppades var det inte så många som kom, det var kanske 20 personer där inklusive svenskagruppen. Det kändes så bra att jag gjorde den där redovisningen fast jag varken orkade eller ville. Då kändes det som om jag verkligen förtjänade att vara ledig. Jag var helt speedad när jag kom hem efter redovisningen och skuttade runt med Ivar och fixade en massa grejer. Kunde knappt somna sen på natten. Började läsa om "Hemma hos Martina". Den är så himla rolig. Min svenska lärare skull läsa den nu efter att jag tipsat. :)
Det kändes lite sorgligt på svenskan igår. Sista lektionen innan jul. Vi sa hejdå till gubben som har två glasögon på sig när han läser och som varit utbränd och nu läst svenska bara för att göra något helt annat och koppla av. Och till killen som verkade så cool i början av terminen att jag knappt vågade prata med honom men som verkligen överraskade på lektionerna och visade sig vara intelligent och mjuk och med stor insikt och djup. Och vi sa hejdå till tjejen från Thailand som är supergullig och har en dotter som är 4 år och heter Sofia. Och om ett halvår är det jag som säger hejdå till dem andra och går vidare. Men jag vill alltid läsa svenska på tordagkvällarna med Christina. Och jag ville krama henne igår när vi sa god jul och sånt men jag gjorde inte det.
Jag har fått tillbaka 6 arbeten och prov den här veckan. Alla MVG. Tur att jag fick dem just när det kändes som om jag inte orkar göra ett arbete till någonsin! Varje MVG ger lite ny energi till nästa grej som ska lämnas in. Men MVGna bleknar ganska snabbt nu. För ett år sen var det min drog. Det som fick mig att känna mig duktig och värdefull. Jag börjar tvivla på att det är värt det. Jag vill inte längre låta sånna yttre grejer bestämma mitt värde. Jag vill inte vara så stressad att jag bara skriker åt Ivar och gråter över grejer som ligger på fel plats i garderoben. Jag är bara lite nere idag av all stress. Det här kommer gå över så fort jag får koppla av. Nu ska jag ladda upp inför en intensiv eftermiddag med Ivar.
Tecken på stress hos mig:
Jag orkar inte välja och matcha bland alla mina kläder i garderoben. Jag använder några plagg som jag tvättar och sen använder igen.
Jag glömmer alla möjliga självklara grejer. I onsdags glömde jag ta med vagnen när jag skulle hämta Ivar. Det tog en timme att gå hem (istället för en halvtimme) och jag fick bära Ivar halva vägen och hade träningsvärk i armarna dagen efter.
Blommorna är snart döda för jag orkar inte bry mig om att vattna dem.
Mitt hår är platt.
Jag har svårt att somna på kvällen och försover mig därför på morgonen.
Jag blir fysiskt trött av en promenad.
Jag drömmer mardrömmar på nätterna. En natt drömde jag att jag blev stenad. Typ den värsta mardrömmen på länge! Hemskt. Men det var nog för att jag läste i Barabbas av Per Lagerqvist innan jag somnade och en tjej blev stenad i boken...
Mitt tålamod är kort.
Och nu sitter jag och bloggar istället för att gå och lägga mig eller plugga inför provet imorgon. För jag orkar inte ta tag i det.
Jag glömmer alla möjliga självklara grejer. I onsdags glömde jag ta med vagnen när jag skulle hämta Ivar. Det tog en timme att gå hem (istället för en halvtimme) och jag fick bära Ivar halva vägen och hade träningsvärk i armarna dagen efter.
Blommorna är snart döda för jag orkar inte bry mig om att vattna dem.
Mitt hår är platt.
Jag har svårt att somna på kvällen och försover mig därför på morgonen.
Jag blir fysiskt trött av en promenad.
Jag drömmer mardrömmar på nätterna. En natt drömde jag att jag blev stenad. Typ den värsta mardrömmen på länge! Hemskt. Men det var nog för att jag läste i Barabbas av Per Lagerqvist innan jag somnade och en tjej blev stenad i boken...
Mitt tålamod är kort.
Och nu sitter jag och bloggar istället för att gå och lägga mig eller plugga inför provet imorgon. För jag orkar inte ta tag i det.
Uppsving!
Jag hatar pedagogiskt ledarskap. Det är en stor energitjuv! Jag har "missat" lektionerna i flera veckor nu. Jo, jag var ju sjuk en vecka och Ivar en annan.. Men jag vill verkligen inte gå dit! Det tar emot. Idag gick jag dit för att redovisa min ledarskapsintervju jag gjort med Robert Damberg. Trodde jag. Jag får säkert lämna in något skriftligt sen får jag fick inte berätta om det idag.
Det är så dålig stämning på lektionerna. Läraren är ironiskt nog väldigt opedagogisk. Hon är väldigt bra på att snacka men hör eller ser ingen annan än sig själv verkar det som. Det ger ingeting att gå på hennes lektioner.
Förra veckan var jag helt sjukt stressad över ett prov i samhällskunskap jag hade i torsdags. Jag har inte riktigt stressat ner än.. Global ekonomi är ju inte min grej. Och provet var rätt svårt och jag hann inte skriva klart innan provtiden var ute så jag trodde det gick jätte dåligt. Föreställda mig i huvudet att jag fått g på provet och att det drog ner hela betyget på kursen. Men jag fick MVG! Känns jätte konstigt. Det gick ju dåligt och jag fick MVG? Det gjorde i alla fall min dag. Nu har jag lite ny energi till veckans uppgifter. Först pedagogiskt ledarskap som jag kände mig helt deprimerad av och så räddades dagen av det här!
Det är så dålig stämning på lektionerna. Läraren är ironiskt nog väldigt opedagogisk. Hon är väldigt bra på att snacka men hör eller ser ingen annan än sig själv verkar det som. Det ger ingeting att gå på hennes lektioner.
Förra veckan var jag helt sjukt stressad över ett prov i samhällskunskap jag hade i torsdags. Jag har inte riktigt stressat ner än.. Global ekonomi är ju inte min grej. Och provet var rätt svårt och jag hann inte skriva klart innan provtiden var ute så jag trodde det gick jätte dåligt. Föreställda mig i huvudet att jag fått g på provet och att det drog ner hela betyget på kursen. Men jag fick MVG! Känns jätte konstigt. Det gick ju dåligt och jag fick MVG? Det gjorde i alla fall min dag. Nu har jag lite ny energi till veckans uppgifter. Först pedagogiskt ledarskap som jag kände mig helt deprimerad av och så räddades dagen av det här!
Bilddagboken!
Jag har hittat något bättre än att blogga! Bilddagboken! :) Min nya fritidssysselsättning. Så det blir nog mindre bloggande framöver.. Det är nog bra för min tid till sånt bara krymper nu innan jul.. Men desto fler bilder att titta på! sivert.bilddagboken.se är min. Men ni måste skaffa en användare (om ni inte redan har en...) på bilddagboken och sen gå in och bli vän med mig innan ni får se bilderna. För jag vill inte att vem som helst ska kolla...