Min dröm:
Symbol 1: Tantångest. Jag fyller 25 i år och umgås mest med tanter i skolan. Bara att handla på lindex är ju rätt tant, och "lindexmodellen" valde bara ut riktigt tantiga kläder till mig i drömmen och tvingade mig att köpa trekvartsbyxor.
Symbol 2: TrotsIvar. Ibland är det som om han är så där stor och bara river allt i en affär, inte så att hyllorna rasar men grejerna iaf.. Och när han har trotsiga utbrott känns det som om han blir väldigt lång och mycke starkare och så.
Symbol 3: Att Åsa och Stefan inte pallade. Jag tror verkligen inte det har något att göra med just Åsa och Stefan, men det handlar om att alla inte riktigt orkar med eller kan hantera trotset. Åsa är väldigt bra på att sätta gränser tycker jag (så du behöver verkligen inte bli ledsen om du läser det här Åsa!) Jag tycker att jag märker rätt stor skillnad på hur intresset för Ivar är, eller hur jag nu ska förklara det. Han är ju inte en liten gullig söt unge som sitter och leker lugnt på golvet längre... Alla verkar inte tycka det är så skoj med stora Ivar som ställer krav och retas och sånt. Och jag antar att jag bekymrat mig lite för det de senaste veckorna. Och i drömmen tänkte jag typ om inte ens två personer klarar av honom, hur ska då en barnvakt göra det.
Symbol 4: Lilla Ivar (hunden) och de andra stora barnen med huggtänder. Det kändes så en dag för nån vecka sen när jag såg Ivar leka bland en massa barn och de vuxna inte styrde leken på ngot sätt. Barn är ju så fina, men de är ju också själviska. De barnen som Ivar lekte med brydde sig inte om ett annat barn var ledset, de tog varandrs grejer och bråkade. Det kändes så otryggt. Och Ivar är så snäll. Han säger inte ifrån. Han är som en minihund bland stora bestar! Kanske inte riktigt, men åt det hållet iaf.. :)
Symbol 5: Ena stunden är Ivar stor och andra är han liten. Det är så tydligt varje dag. Först säger han att han är stor och att han minsann inte behöver åka vagnen fast vi ska gå långt. Sen blir han lite trött och gråter lite och säger att han vill vara en bebis som åker vagn. Så där är det med allt. Han vet liksom inte om han är stor eller liten och det verkar så förvirrande för honom.
näeej, till och med trekvartsbyxor!!!?
jag tror jag har ungefär samma livskris som ivar, faktiskt.. fast jag längtar inte efter att vara bebis, utan tillbaka till mitt rum när jag var sjutton år, typ. och den kan vara så sinnessjukt stark den där längtan. det gör verkligen ont. :/ för det är ju så himla jobbigt att vara stor ibland! det vet ju du också.. jag kan komma hem till dig och så kan jag och ivar prata livskriser.. ^_- ganska intressant hur saker i livet återkommer och återkommer och återkommer. då blir det nog snart sådär shysst igen som när man var typ fem.
Trotsåldren, håhjaja. Men om man tar allt som en FRÅGA, är det så här man ska göra, typ. Sen att man kan få "svara" på den frågan en millljon gågner, ja, det är ju lite... tröttsamt...
Trots åldern, "Je har alle åldrar i meg" säger Dunderklumpen. Det har jag med. Och ibland är jag trotsig, ibland jätteliten, och ibland en hrmm.. mogen kvinna...
Jo trekvartbyxor! Herre gud!
Ja, visst är det intressant hur grejer kommer tillbaka i livet. Du har så rätt Åsa, den där livskrisen går vi ju igenom då och då. Jag vill ju inte heller vara stor alltid... Men jag minns inte att det va så jobbigt att bli stor när jag va så liten som Ivar liksom. men det är klart att det är minst lika jobbigt då som när man är äldre...
Ja, den var verkligen späckad med symboler. Det är så bra med drömmar. Och du verkar ha lyckats tolka den riktigt klokt och bra också. Kul att läsa! Det blir lite som en barnbok, fast för vuxna.