Barn till missbrukare

Häromdan precis innan jag skulle somna så såg jag en scen med min mamma och jag spelas upp i huvudet. Sen såg jag en annan scen ur mitt liv nu och konsekvenserna av den första scenen. Det va läskigt! Ibland blir det så extra tydligt för mig hur en grej har lett till en annan. Den här gången handlade det om hur jag alltid läser av människor och situationer och övertolkar och överanalyserar. Det var en överlevnadsstrategi när jag bodde med mamma. Då var det nödvändigt för mig att alltid ha koll på hur mamma mådde och hur hon va. Nu är det bara ett hinder för mig. Och när jag läser av och tolkar alla andra så glömmer jag ibland bort mig själv. Jag är så upptagen av att tänka på om Robin verkade lite sur när han just tittade åt vänster eller om hon den där tjejen i skolan satte sig på den där stolen längre bort för att hon inte gillar mig eller om historialäraren hade en konstig ton när han pratade om mitt arbete så han tyckte nog att det va dåligt fast han sa att det va bra... Det blir så svårt att ha några relationer överhuvud taget.

Hur stänger man av en överlevnadsstrategi?