Alkohol.
Imorse ringde tjejen från Enköping som håller på att sätta upp en teater om barn till missbrukare. Hon undrade om jag kommit igång med spånandet på bra scener. Det känns jätte roligt att mina erfarenheter ska få vara med i en teater! Och att det antagligen kommer sitta någon som är barn till missbrukare i publiken och känna igen sig.
När jag åt lunch kollade jag på Oprah. Det skulle handla om sånna där operationer när de gör magen pyttiliten så att man inte kan äta så mycket läste jag.. Trodde det skulle vara det vanliga: olyckliga tjocka människor som blivit smala och lyckliga. Nähä. Det handlade om att man byter ett missbruk till ett annat. Oftast går man från matmissbruk till alkoholmissbruk då. En mamma satt i Opras soffa och sa precis samma grejer som min mamma sagt. Det väckte massa känslor. Hela grejen att försöka få en missbrukare att förstå att den är missbrukare när inget går in. Inte ens Oprah lyckas med det... Och så sa hon att hon hade ju tagit hand om barn i 17 år så hon förtjänade faktiskt att få ha lite roligt nu. Det har mamma sagt minst tusen gånger. Jag hatar just det försvaret! Man kan ju varken svara ja eller nej. Jag vill svara nej för jag tycker inte att hon behöver ha så "roligt" att hennes barn blir lidande men det kunde jag inte svara utan att få skuldkänslor för att jag inte unnar min egen mamma lite glädje i livet.
Kl. 15 kollade jag på Robert på sammandraget från Gomorronsoffan. Han var bra! Men det kändes inte riktigt bra att de där unga alkoholiserade tjejerna fick 5-10 minuters programtid.. Och hon intervjuaren brydde sig inte om att Robert pratade om förebyggande och restriktiv alkoholpolitik. Hon förstod kanske inte vad han menade...
Ibland är det så mycket alkohol hela tiden överallt. Och jag önskar att jag slapp höra eller se något av det. Speciellt vissa dagar. Vissa dagar ger det mig en sån där liksom sorgsen magkänsla som hänger kvar. Speciellt när den där mamman på Oprah pratade om att hon behöver ha roligt och hennes 20-åriga dotter satt brevid henne i soffan och försökte berätta hur hon kände och att hon inte hade något liv för hon tog hand om sina småsyskon... Hennes blick var så.. Jag kände precis det hon kände. Eller, jag kände det jag kände när jag levde som hon.
När jag åt lunch kollade jag på Oprah. Det skulle handla om sånna där operationer när de gör magen pyttiliten så att man inte kan äta så mycket läste jag.. Trodde det skulle vara det vanliga: olyckliga tjocka människor som blivit smala och lyckliga. Nähä. Det handlade om att man byter ett missbruk till ett annat. Oftast går man från matmissbruk till alkoholmissbruk då. En mamma satt i Opras soffa och sa precis samma grejer som min mamma sagt. Det väckte massa känslor. Hela grejen att försöka få en missbrukare att förstå att den är missbrukare när inget går in. Inte ens Oprah lyckas med det... Och så sa hon att hon hade ju tagit hand om barn i 17 år så hon förtjänade faktiskt att få ha lite roligt nu. Det har mamma sagt minst tusen gånger. Jag hatar just det försvaret! Man kan ju varken svara ja eller nej. Jag vill svara nej för jag tycker inte att hon behöver ha så "roligt" att hennes barn blir lidande men det kunde jag inte svara utan att få skuldkänslor för att jag inte unnar min egen mamma lite glädje i livet.
Kl. 15 kollade jag på Robert på sammandraget från Gomorronsoffan. Han var bra! Men det kändes inte riktigt bra att de där unga alkoholiserade tjejerna fick 5-10 minuters programtid.. Och hon intervjuaren brydde sig inte om att Robert pratade om förebyggande och restriktiv alkoholpolitik. Hon förstod kanske inte vad han menade...
Ibland är det så mycket alkohol hela tiden överallt. Och jag önskar att jag slapp höra eller se något av det. Speciellt vissa dagar. Vissa dagar ger det mig en sån där liksom sorgsen magkänsla som hänger kvar. Speciellt när den där mamman på Oprah pratade om att hon behöver ha roligt och hennes 20-åriga dotter satt brevid henne i soffan och försökte berätta hur hon kände och att hon inte hade något liv för hon tog hand om sina småsyskon... Hennes blick var så.. Jag kände precis det hon kände. Eller, jag kände det jag kände när jag levde som hon.
Kommentarer
Trackback