Barn till missbrukare

Jaha. Nu ska jag börja blogga om allt det jobbiga. Det räckte inte med ett inlägg. Nu har jag börjat tänka på det igen och det behöver komma ut på något sätt.
Jag är rädd för att skriva om det. Och jag skäms för det jag känner. Men vafan.
Om det bara var folk jag inte känner som läste skulle det inte göra något. Men jag vet inte om ni som känner mig ska veta allt det här. Så fort jag inte pratar och tänker på det här en tid så känner jag så här. Att jag inte borde prata om det. Både för att det är så jobbigt att dra upp det igen och för att jag skäms. Just därför måste jag prata om det. Men det är så mycket enklare att blogga om roliga saker som Ivar säger och gör och ni kan tycka han är söt och rolig och det gör mig glad..
Nu har jag inte pratat om det på ett långt tag. Och varje gång jag börjar prata om det igen känns det lite som första gång jag berättade om mamma. Inte alls lika starkt, men känslan kommer tillbaka.