sofiaivarsson

Idag känns det mycket bättre att gå i skolan igen. Motivationen har inte kommit tillbaka än, men det känns lite mindre trist i alla fall. Och jag tror att jag har fått en ny kompis. Som är en frisk fläkt i klassrummet!

Igår diskade jag och städade upp lite i köket på min lunchrast. Det stör mig idag... Bara för att jag jobbar hemma ska jag ju inte behöva diska. Det som stör mig mest är att när Robin kom hem igår kväll var det ju fullt med ny disk och han märkte inte ens att jag diskat på "arbetstid". Just nu känns allt så jävla otacksamt. Ge mig lite tacksamhet för sjutton! :) Ingen bryr sig om jag pluggar som en galning. Familjen kanske bryr sig om jag anstränger mig och lagar exra god mat på en tisdag efter skolan, men de visar det inte så bra... Och att va förälder är fan så otacksamt! Så fort någon rolig person kommer på besök är jag helt glömd. Eller jag får ju ta bajsblöjor, man-ska-inte-slåss-samtalet, nu-är-det-dax-att-sova-tjatet, på-med-overallen-nu-bråket och allt annat som inte är roligt. Inte får jag någon guldbagge eller nåt direkt!

Eller, det är inte riktigt sant.. Ibland är det jävligt otacksamt att va förälder. Eller otacksamt är kanske inte rätt ord.... Men det är i alla fall helt klart värt. Det är ju jag som får trösta Ivar när han är ledsen, jag som får trängas med honom i sängen när han drömmer mardrömmar, jag som får lära honom vad som är rätt och fel... Och ibland säger han faktiskt "åh, vad gott!" när jag lagat mat. :) Det är ju kärlek och inte tacksamhet, precis som det ska vara. Ibland blir det bara lite tröttsamt att göra skitgörat (av kärlek) medans någon annan kommer och får Ivars kärlek. Så är det att vara förälder säger mamma. Antar att det är sant...

Men det är i alla fall inte värt att diska när ingen märker det!