Hjälp! Tiden räcker inte!
Ivar var frisk nog att gå till dagmamman idag. Skönt att hon är tillbaka. Allt kändes som vanligt. Vi rusade i backarna och kom dit på 20 minuter (!) och jag var genomsvettig och hade ont i bihålorna när vi var framme. De andra barnen mötte Ivar i dörren och de verkade glada att träffas igen. Becka (Rebecka) liksom klappade på Ivar, hon ville nog ge honom en kram. Ivar satte sig i dagmammas knä och vi pratade en stund om att pappa var borta i morse när vi vaknade. Robin började skolan igår och går hemifrån innan jag och Ivar vaknar. Robin brukar ju vara den som går upp sist för det mesta och Ivar trodde inte på mig när jag sa att pappa åkt till skolan. Jag sa det typ fem gånger men han letade igenom hela lägenheten ändå. Han verkade tycka det var väldigt konstigt att inte Robin var hemma.
För det mesta är jag väldigt nöjd med att vi har dagmamma. Det är så fint hur barnen blir lite som en syskongrupp eftersom de är i olika åldrar. Ivar som varit minstingen fram tills nu måste lära sig ta hänsyn till ett mindre barn nu. Det är nyttigt tror jag. Och han måste ju också lära sig ta hänsyn till de större barnen och inte riva deras lekobyggen och sånt. Nej, han behöver inga syskon just nu...
Jag har längtat efter att Robin ska få något att göra. Men nu när han har det känner jag mig skitstressad över hur mycket mindre tid vi kommer ha. Om Robin ska lämna och hämta Ivar får Ivar vara hos dagmamman 10 timmar, plus att det tar en halvtimme att gå dit och en halvtimme hem. Det blir alltså 11 timmar av Ivars 12 timmars vakna tid. Helt sjukt. Har alla heltidsjobbande föräldrar det så? Någon dag måste jag kanske acceptera att det är så men just nu vill jag inte det.
Så nu blir det jag som lämnar och hämtar. En dag i veckan får Robin hämta sent så att jag hinner plugga lite också. Men de dagar jag lämnar och hämtar kommer två timmar av min tid gå åt till att gå (en halvtimme dit och tillbaka x 2) och det är ju svårt att få något annat gjort än att just gå. Plus att jag får ta morgontrasslet med Ivar själv... I morse satte jag honom i soffan och satte på barnkanalen och fixade allt som skulle fixas. Men då ville han såklart inte lämna soffan sen när vi väl skulle gå..
Jag tänker nog helt orealistiskt om tiden. Nu går Ivar hos dagmamman lite mer än 20 timmar i veckan. Och jag pluggar ju faktiskt heltid, 40 timmar borde jag alltså ha till skolan. Och så tänker jag dessutom att jag borde ha helgerna lediga för att umgås med Ivar och Robin och andra, göra sånt jag tycker är skoj och vila. Det går inte ihop. Inte konstigt jag alltid blir stressad. Någon som har en lösning?
Eftersom Ivar varit sjuk har jag inte hunnit plugga på fyra dagar. Så nu tänkte jag plugga supereffektivt i två dagar så att jag hinner unna mig att gå på bokmässan i slutet av veckan!
För det mesta är jag väldigt nöjd med att vi har dagmamma. Det är så fint hur barnen blir lite som en syskongrupp eftersom de är i olika åldrar. Ivar som varit minstingen fram tills nu måste lära sig ta hänsyn till ett mindre barn nu. Det är nyttigt tror jag. Och han måste ju också lära sig ta hänsyn till de större barnen och inte riva deras lekobyggen och sånt. Nej, han behöver inga syskon just nu...
Jag har längtat efter att Robin ska få något att göra. Men nu när han har det känner jag mig skitstressad över hur mycket mindre tid vi kommer ha. Om Robin ska lämna och hämta Ivar får Ivar vara hos dagmamman 10 timmar, plus att det tar en halvtimme att gå dit och en halvtimme hem. Det blir alltså 11 timmar av Ivars 12 timmars vakna tid. Helt sjukt. Har alla heltidsjobbande föräldrar det så? Någon dag måste jag kanske acceptera att det är så men just nu vill jag inte det.
Så nu blir det jag som lämnar och hämtar. En dag i veckan får Robin hämta sent så att jag hinner plugga lite också. Men de dagar jag lämnar och hämtar kommer två timmar av min tid gå åt till att gå (en halvtimme dit och tillbaka x 2) och det är ju svårt att få något annat gjort än att just gå. Plus att jag får ta morgontrasslet med Ivar själv... I morse satte jag honom i soffan och satte på barnkanalen och fixade allt som skulle fixas. Men då ville han såklart inte lämna soffan sen när vi väl skulle gå..
Jag tänker nog helt orealistiskt om tiden. Nu går Ivar hos dagmamman lite mer än 20 timmar i veckan. Och jag pluggar ju faktiskt heltid, 40 timmar borde jag alltså ha till skolan. Och så tänker jag dessutom att jag borde ha helgerna lediga för att umgås med Ivar och Robin och andra, göra sånt jag tycker är skoj och vila. Det går inte ihop. Inte konstigt jag alltid blir stressad. Någon som har en lösning?
Eftersom Ivar varit sjuk har jag inte hunnit plugga på fyra dagar. Så nu tänkte jag plugga supereffektivt i två dagar så att jag hinner unna mig att gå på bokmässan i slutet av veckan!
Kommentarer
Trackback