sofiaivarsson

Det verkar som om "den är min den är min den är min-perioden" börjar gå över. Skönt det. Nu har jag fått se en generös sida av Ivar. När Robin blev förkyld sa jag till Ivar att vi skulle fixa något att äta till honom. Ivar satt och ät köttbullar till lunch och det är hans favoritmat och han kan äta hur många som helst. Så säger han "Han får mina köttbullar. Vi dela." Va? Dela med sig av köttbullar är nog det mest generösa Ivar kan göra. Det var så fint att jag blev alldeles rörd. Och han sparade faktist några köttbullar, han sa det inte bara..

När jag skulle åka och storhandla lät det så här vid köksbordet:
Sofia: Jag ska åka och handla om en stund. Jag ska åka med Björn och Jesephine.
Ivar: nej, du ska inte handla.
Sofia: Jo, vi behöver handla mat. Eller hur? Du tycker ju också om mat..
Ivar: Nej, vi behöver inte det!
Sofia: Men din välling är snart slut. Vi måste ju köpa välling till Ivar.
Ivar: Nej, jag vill inte ha.
Sofia: Men Björn och Josephine de har alldeles slut på mat hemma och de är så hungriga så de måste verkligen handla idag.
Ivar: Men vi har ju mat! Böm å Fin få smaka!

Det var ju självklart. Vi har ju mat hemma och då behöver ju ingen vara hungrig!

Imorse lät det som om Ivar varit på kafferep och lärt sig prata som en riktig tant! Han sa " Får jag smaka en mumsbit, mamma?" Hahaha. Jag känner ingen som säger så.. Det måste vara dagmamman som lärt honom det...