Budget-FS
Nu är vi hemma från budget-FS på Tollare. Jag är trött. Men jag är glad att jag åkte fast jag är sjuk och allt. Känner mig fortfarande förkyld och vill ligga på soffan och glo på tv. Jag och Ivar sov hela tågresan hem.. Det var nog inte det smartaste att åka iväg med den här influensan, min kropp säger det nu. Men jag ångrar inget.
Ivar har varit jätte duktig i helgen. Det märks att han blivit stor. Han har växt mycket i höst. Blivit ett stort barn.
Han tyckte väl inte det var så skoj att vara med på mötet men han stod ut rätt länge.. Blev lite trotsig när han var trött bara. Men så har ju Åsa och Liza och Robert och Hanna lekt med honom. Annars hade han nog tyckt det var lite tråkigare! :)
Jag gillar budgetmöten. Kändes sådär att åka hem tidigt idag och missa halva budgetdiskussionen men men.. Vad jag vet var det här mitt sista budget-FS på Tollare. Mitt första var jag gravid och så jävla illamående. Dessutom blev det galet med siffrorna så vi fick gå in och skära ner när vi trodde vi var klara. Det var lite jobbigt. Pojkarna i styrelsen på den tiden trodde jag hade magsjuka. Två månaders magsjuka hade jag.. :) De är så himla söta! (Nej, nu är jag nog för trött. De trodde såklart inte det i två måander. Men i början..) Teresia trodde inte det var magsjuka. Mitt andra möte var jag som en zombi för jag ammade hela tiden och sov inte så mycket. Förra året hade jag det lite jobbigt just när det var dax för budget, men jag var där själv och det var skönt. Lite lättare att koncentrera sig på mötet då.. I år hade jag lock för öronen och en Ivar vid mina ben. Men jag har haft fyra fina budgetmöten på Tollare nu och jag känner att det är roligt och att jag har koll. Så på något sätt har jag ju lärt mig mycket, trots "magsjuka" och annat.
Det är så mysigt att vara på Tollare med de andra förbunden. Igår kväll tänkte jag faktist att jag kommer att sakna det sen.. Jag fick folkrörelsekänslor igår när Iggisarna körde rörelse-Idol som kvällsaktivitet. Det var fint! Och himla roligt. Jag älskar sånt. Det var länge sen jag kände det nu, men det var ju den känslan som fick mig att stanna kvar i UNF. Familjekänslan. Det är min familj.
Robert Damberg har blivit en ännu större idol för Ivar i helgen. Och det kan jag ju förstå såklart. Svårt att hitta en bättre idol. Jag kan inte bli mer nöjd som mamma. :) Det är ju min förhoppning att Ivar ska hitta vuxna förebilder inom rörelsen precis som jag har gjort. Huvudsaken är att han har vuxna förebilder, men det känns viktigt för mig att visa honom vilka fantastiska människor det finns som dessutom är nykterister. Bland hans släktingar finns det ju inga nykterister, tvärt om.. Sen är det såklart upp till Ivar själv om han vill bli nykterist eller inte. Det känns så fint att visa honom våran folkrörelse. (Förutom när en scout hade en påse på huvudet igår under hysterin i Idol...) Jag känner mig stolt över att ge honom det. Folk som inte känner Ivar påpekar ofta att han verkar van vid människor och att det är så lätt att ha honom i folkgrupper och att han verkar trivas med alla människor. Det märktes på honom i helgen också. Han är glad och skrattar och verkar så nöjd med att ha så mycket människor omkring sig. Sen fick han nog lite för mycket av det goda igår för han var helt tokig när vi skulle sova. Han körde alla sina trix för att få oss att skratta in i det sista innan han stupade i säng. Som en sista grej för att få Åsa att skratta körde han "Do the monkey! Dance! Dance! Dance!" och då är det svårt att hålla sig..
Vi pratade om allt vi varit med om i helgen och då mindes Ivar musen vi såg i herrgårn igår kväll, alla kompisar vi träffat, bebisarna som också fick hänga med på möte, mannen i rullstol och upptäckten att vissa människor inte kan gå precis som bebisar, att han stod på scenen igår (och blev lite rädd), att vi åkt tåg och att han mådde illa på bussen.
Vi hittade ett blont hårstrå på Ivar på vägen hem. Vi tror att det var Åsas. Ivar höll hårt i det resten av resan hem, sen la vi det i en burk och satte locket på. Nästa gång han träffar Åsa ska han lämna tillbaka det.
Ivar har varit jätte duktig i helgen. Det märks att han blivit stor. Han har växt mycket i höst. Blivit ett stort barn.
Han tyckte väl inte det var så skoj att vara med på mötet men han stod ut rätt länge.. Blev lite trotsig när han var trött bara. Men så har ju Åsa och Liza och Robert och Hanna lekt med honom. Annars hade han nog tyckt det var lite tråkigare! :)
Jag gillar budgetmöten. Kändes sådär att åka hem tidigt idag och missa halva budgetdiskussionen men men.. Vad jag vet var det här mitt sista budget-FS på Tollare. Mitt första var jag gravid och så jävla illamående. Dessutom blev det galet med siffrorna så vi fick gå in och skära ner när vi trodde vi var klara. Det var lite jobbigt. Pojkarna i styrelsen på den tiden trodde jag hade magsjuka. Två månaders magsjuka hade jag.. :) De är så himla söta! (Nej, nu är jag nog för trött. De trodde såklart inte det i två måander. Men i början..) Teresia trodde inte det var magsjuka. Mitt andra möte var jag som en zombi för jag ammade hela tiden och sov inte så mycket. Förra året hade jag det lite jobbigt just när det var dax för budget, men jag var där själv och det var skönt. Lite lättare att koncentrera sig på mötet då.. I år hade jag lock för öronen och en Ivar vid mina ben. Men jag har haft fyra fina budgetmöten på Tollare nu och jag känner att det är roligt och att jag har koll. Så på något sätt har jag ju lärt mig mycket, trots "magsjuka" och annat.
Det är så mysigt att vara på Tollare med de andra förbunden. Igår kväll tänkte jag faktist att jag kommer att sakna det sen.. Jag fick folkrörelsekänslor igår när Iggisarna körde rörelse-Idol som kvällsaktivitet. Det var fint! Och himla roligt. Jag älskar sånt. Det var länge sen jag kände det nu, men det var ju den känslan som fick mig att stanna kvar i UNF. Familjekänslan. Det är min familj.
Robert Damberg har blivit en ännu större idol för Ivar i helgen. Och det kan jag ju förstå såklart. Svårt att hitta en bättre idol. Jag kan inte bli mer nöjd som mamma. :) Det är ju min förhoppning att Ivar ska hitta vuxna förebilder inom rörelsen precis som jag har gjort. Huvudsaken är att han har vuxna förebilder, men det känns viktigt för mig att visa honom vilka fantastiska människor det finns som dessutom är nykterister. Bland hans släktingar finns det ju inga nykterister, tvärt om.. Sen är det såklart upp till Ivar själv om han vill bli nykterist eller inte. Det känns så fint att visa honom våran folkrörelse. (Förutom när en scout hade en påse på huvudet igår under hysterin i Idol...) Jag känner mig stolt över att ge honom det. Folk som inte känner Ivar påpekar ofta att han verkar van vid människor och att det är så lätt att ha honom i folkgrupper och att han verkar trivas med alla människor. Det märktes på honom i helgen också. Han är glad och skrattar och verkar så nöjd med att ha så mycket människor omkring sig. Sen fick han nog lite för mycket av det goda igår för han var helt tokig när vi skulle sova. Han körde alla sina trix för att få oss att skratta in i det sista innan han stupade i säng. Som en sista grej för att få Åsa att skratta körde han "Do the monkey! Dance! Dance! Dance!" och då är det svårt att hålla sig..
Vi pratade om allt vi varit med om i helgen och då mindes Ivar musen vi såg i herrgårn igår kväll, alla kompisar vi träffat, bebisarna som också fick hänga med på möte, mannen i rullstol och upptäckten att vissa människor inte kan gå precis som bebisar, att han stod på scenen igår (och blev lite rädd), att vi åkt tåg och att han mådde illa på bussen.
Vi hittade ett blont hårstrå på Ivar på vägen hem. Vi tror att det var Åsas. Ivar höll hårt i det resten av resan hem, sen la vi det i en burk och satte locket på. Nästa gång han träffar Åsa ska han lämna tillbaka det.
Kommentarer
Postat av: Robert
Oj! Nu blev jag stolt som en tupp här! Ivar är ju MIN idol! =D
Postat av: Sofia
Det tycker jag du ska bli! Stolt som en tupp alltså.. :)
Trackback